Artikel av Gabriel Wikström publicerad 23 aug 2012 kl. 12.51:

Gabriel Wikström, förbundsordförande Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund

Gabriel Wikström: "Unga tvingas avstå studier på grund av bostadsbristen"

Under 2011 påbörjades byggandet av så få som 251 studentlägenheter i hela landet. Det är monumentalt underbetyg för den moderatledda regeringen.
I dagarna påbörjar mer än en kvarts miljon människor sina utbildningar på landets universitet och högskolor. En stor del av de antagna studenterna vet dock ännu inte vara de ska bo. Somliga får sova på soffan hos släkt och vänner, andra tvingas tälta - men för vissa blir bostadsbristen så påtaglig att de tvingas ge upp sina studieplatser. Detta är mycket allvarligt - att unga tvingas tacka nej till studier på grund av bostadsbrist är ett slöseri med samhällspotential - men på intet sätt ett nytt problem. Ändå är byggandet rekordlågt i Sverige. Under 2011 påbörjades byggandet av så få som 251 studentlägenheter i hela landet. Det är monumentalt underbetyg för den moderatledda regeringen.

I ett modernt välfärdssamhälle ska alla ha rätt till ett bra och tryggt boende. Trots svulstiga löften om förbättring så fortsätter bostadsbristen vara ett av den unga generationens värsta problem. En rapport som ungdomsstyrelsen presenterade i slutet av förra året visade att unga är den grupp i Sverige som har svårast att hitta en bostad. Sedan 1997 har andelen unga med egen lägenhet sjunkit från 62 till 52 procent. Dessutom uppger mer än hälften av Sveriges kommuner att de har brist på bostäder som passar unga. Allra sämst är naturligtvis situationen i Stockholm och de andra storstadsregionerna i landet.

Siffrorna talar sitt tydliga språk - bostadsbristen är omfattande. Den moderatledda regeringen säger sig ha en heltäckande bostadspolitik, men när åtgärder väl presenteras så handlar det mest om subventionerat bosparande för unga eller en avreglerad andrahandsmarknad. Det är uppenbart att bostadssituationen för Sveriges unga och studenter inte är en prioriterad fråga regeringstrion för Reinfeldt, Borg och Attefall.

Bostadsbristen har också blivit en fråga där alla skyller på någon annan. Regeringen menar att det i första hand är kommunerna som inte tar sitt ansvar. Kommunerna efterfrågar tydligare spelregler och bättre förutsättningar för att kunna skapa en funktionell bostadsmarknad. Slutligen efterlyser byggbolagen bättre ekonomiska förutsättningar och snabbare processer för att möjliggöra ett ökat byggande.

En välfungerande bostadsmarknad är beroende av samverkan mellan olika aktörer. SSU eftersträvar därför en aktiv bostadspolitik och en marknad där samtliga aktörer ser sin roll. Kommunerna har enligt lagen om bostadsförsörjning skyldighet att "planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder". Flera av landets kommuner är emellertid inte ens i närheten av att infria uppsatta mål och måste därför ta större ansvar. Det görs genom att trimma planprocesserna och skapa en ökad planberedskap, använda de allmännyttiga bostadsbolagen för att öka bostadsbyggandet samt i storstadsregionerna verka för en ökad regional samverkan.

Samtidigt är det regeringens ansvar att ta ett hårdare grepp om frågan när kommunerna inte uppfyller sitt uppdrag. Vi menar att den nationella politiken måste skapa förutsättningar för ett ökat byggande och en bättre fungerande bostadsmarknad. Detta görs framförallt genom ekonomiska incitament och en rättvisare beskattning mellan olika upplåtelseformer.

Den stegrande bostadsbristen är en av vår tids största utmaningar och en av de viktigaste framtidsfrågorna. Därför håller SSU just nu på att fram ett program med verkningsfulla åtgärder för att komma till rätta med den skriande bostadsbristen. Vi nöjer oss inte med en bostadspolitik där satsningar för unga och studenter enbart består av marginalreformer som utökad andrahandsuthyrning och subventionerat bosparande.

Vi vill stärka det svenska välfärdssamhället och säkerställa alla människors rätt till tak över huvudet. Alla individer ska få möjlighet att bo, studera och arbeta där de vill. Detta är inte bara avgörande för de många unga som idag står utanför bostadsmarknaden. Det är också avgörande för att säkerställa Sveriges tillväxt och utveckling som ett välfungerande välfärdssamhälle. Vi har inte råd att blunda för den grupp som utgör Sveriges framtid.