 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Ulf Nilson
publicerad 17 jun 2003 kl. 09.12:
Göran Persson är Frankrikes man
Göran Persson, president för EU? Dessvärre börjar jag misstänka att tanken inte är så orimlig som jag först trodde.
Jag skyndar mig att tilllägga att detta beror på att jag är en cynisk person som sällan tror politiker om något gott - ingen nämnd, ingen glömd.
Min kollega Olle Svenning på Aftonbladet, som aldrig försummar ett tillfälle att kväka positivt om socialdemokratiska mallgrodor, rapporterade nyligen att Persson minsann "talar tyska med Schröder" - tydligen är det sensationellt att ett före detta kommunalråd kan tala tyska. Vidare är Persson en av Blairs "förtrogna" (verkligen?) och dessutom trivs svensken med Chiracs "glada brutalitet".
Själv skulle jag snarare ha skrivit "bufflighet" och där, får man ju erkänna, finns det beröringspunkter. Men, men, om Persson verkligen utses till Europeiska rådets förste permanente president - val är det ju inte tal om - så är anledningen varken att kollegerna gillar honom eller uppskattar hans effektivitet. Snarare tvärtom.
Några ord som bakgrund: Det så kallade Framtidskonventet under ledning av förre franske presidenten Giscard d'Estaing (en mallgroda av hög internationell klass) har nedkommit med ett förslag till konstitution för Europa. Enligt förslaget, som säkert godtas på toppmötet i Aten om några dagar, ska Europeiska rådet, alltså EU:s stats-och regeringschefer, i fortsättningen få en permanent president, eventuellt då Persson, Sweden.
Samtidigt ska EU-kommissionens president få mera makt. Till yttermera visso ska en utrikesminister tillsättas. Som vem som helst förstår inbjuder konstruktionen i första hand till prestigekamp och intriger. Plus en viss korruption. Rådets president får glassa omkring i 25 huvudstäder och kanske till och med flyga till Washington och träffa HSB där, en viss Bush.
Kommissionens president får däremot - med hjälp av en växande byråkrati - betydligt mera konkret makt. Europaparlamentet får nöja sig med att, precis som nu, i huvudsak titta på, och vad utrikesministern ska göra, förutom pussa Arafat då och då, finns det nog ingen som vet. Kort sagt: en fånig och synnerligen odemokratisk konstruktion, tillyxad av politiker för politiker. Syftet är ett enda: att skapa en illusion av enighet, säg gärna en rökridå, bakom vilket de tunga länderna, i första hand Frankrike, kan fortsätta att bestämma.
Vem söker man i ett sådant läge som president? Jo, självfallet en man (kvinnan tiger i församlingen) från ett litet och absolut maktlöst land. Detta stämmer väl på Sverige. Mannen bör vara precis som Persson: klurig politiker, men fåfäng och opportunistisk, fast besluten att presidera över stagnation och tillbakagång, specialiteter både i Sverige och i större delen av övriga Europa.
Visioner? Reformer? EU-förslag om lägre skatter och större frihet för individer? Nej, nej, nej, ingen risk. Inte med president Persson. Han har klart visat att han - precis som alla tänkbara franska ledare - ser apparaten, maskineriet, privilegierna som viktigare, oändligt viktigare, än individens välbefinnande.
Så Persson är Frankrikes man. Därför har han en chans. Jag undrar om han talar franska med Chirac?
|
