KULTUR & NÖJE
Artikel av Monica Antonsson publicerad 14 dec 2008 kl. 23.58:

Gömda-skandalen: Antonsson svarar Marklund del 1

"Liza Marklund glider i Expressen undan allt ansvar för sina böcker genom att gömma sig bakom det hon kallar källskyddet. Vilket källskydd hon menar framgår inte." (Monica Antonssons replik på Liza Marklunds uttalande i Expressen den 12 december)
När jag läser Expressens intervju med Liza Marklund kommer jag att tänka på den gången när Mia bodde på Stiftelsen Trossen och det var dags för rättegång i vårdnadsfrågan om dottern Sara. Mia ville inte åka till domstolen i Nyköping med mindre än att hon fick poliseskort. Trossens ägare, Elisabeth Hermon, följde med som stöd och såg dessutom till att en polisbil mötte vid stadsgränsen. Inte för att hon ansåg att Mia behövde något skydd utan för att få henne medgörlig nog att närvara vid rättegången. En bil var allt myndigheten kunde avsätta till skydd för Mia som inte ansågs vara mer hotad av Osama och hans arabiska vänner än att domstolen vägrade dölja hennes nya identitet.
I Asyl blir den enda mötande polisbilen till två bilar och en rad motorcykelpoliser som med blåljus och tjutande sirener står för hennes personskydd så länge hon befinner sig i Nyköpings kommun. Hela konvojen kör ner i polishusets garage medan en annan grupp poliser söker igenom hela tingshuset och avlägsnar obehöriga personer som hon menar är Osamas kompisar. Först sedan det är gjort förs hon till tingsrätten i en civil polisbil med mörktonade rutor och med eskort av de två polisbilarna och motorcykelpoliserna.
Liza Marklund beskriver rättegången tämligen korrekt i Asyl vad gäller vittnesmål och advokaternas utspel. Sedan svänger hon ihop en otäck personteckning av Osama. Han ser hånfullt och skadeglatt mot Mia med en blick som säger "du ska krossas". Hon blir så rädd att hon håller på att kräkas. Än mindre kan hon tala. När hon väl har vunnit vårdnaden om Sara vrålar han rakt ut: "Jag ska överklaga! Jag ska mörda dig din jävla hora!" Därefter beskriver hon hur poliser släpar ut honom ur rättssalen medan han skriker och svär på att hämnas.
Men allt är ljug. För ovanlighetens skull finns ett vittne.
- Jag såg mannen, säger Elisabeth Hermon i min bok. Han såg ut som en typisk arab, smal och lite gänglig. Han tittade på oss, minns jag. Men han sa ingenting. Allt tal om att han skrek och hotade Jacklyn (Mia) är hennes påhitt.

Detta om att inte ljuga, skarva och överdriva en historia.

Gömda och Asyl är en del av ett politiskt projekt
Liza Marklund glider i Expressen undan allt ansvar för sina böcker genom att gömma sig bakom det hon kallar källskyddet. Vilket källskydd hon menar framgår inte. "Men en sak kan jag säga", säger hon. "Jag har aldrig hört talas om den påstådda historien med bilen."
Den "påstådda historien med bilen" är ett mordförsök. Mias man Luis försökte köra ihjäl hennes förre fästman Osama. Det ger upphov till familjens flykt med hjälp av socialen och polisen den 29 januari 1990. Men Liza Marklund vet ingenting om det, säger hon. Därför finns händelsen inte med i Gömda.
Mia ska alltså ha undanhållit det värsta brottet i hela sin historia för sin medförfattare. Det är föga troligt. Mia är en pratglad person. Hon och Luis berättade om mordförsöket (åklagarens definition) för såväl Elisabeth Hermon som alla andra som ville höra på under de fem månader 1992 när de gömde sig hos Stiftelsen Trossen. Samtidigt umgicks Mia flitigt med Liza Marklund. Varför i all värden skulle hon ha undanhållit just den detaljen för Liza Marklund?
Om Mia nu trots allt lyckades hålla tyst om mordförsöket, så måste man fråga sig varför Liza Marklund inte satte sig på tingsrätten i Nyköping och grävde fram domen bland alla hennes andra mål. Speciellt som hon så många gånger har beskrivit hur de två åkte landet runt bland myndigheter och samlade in just handlingar. Skulle hon som framstående journalist ha kunnat missa en sådan sak? Speciellt som hon säger: "Men jag är den enda förutom Maria Eriksson som har haft tillgång till alla hennes sekretessbelagda handlingar."
Den enkla förklaringen är att Luis försök att köra ihjäl Osama inte hade passat in i Gömda och Asyl som, enligt Liza Marklunds hemsida, kom till som "en del av ett politiskt projekt". Det gjorde heller inte det faktum att Mia hade övergivit sin sexårige son Michael. Inte ens dedicationen "Till Mikael" fick stå kvar sedan första upplagan var slutsåld. På goda grunder utelämnades såväl mordförsöket som Michael medan chilenske Luis blev Anders från Norrland. De passade helt enkelt inte in i Liza Marklunds "politiska projekt".

Liza bekräftar att Gömda är historien om Mia från Oxelösund
Liza Marklund vägrar i Expressens artikel bekräfta att hennes böcker handlar om samma personer som hon säger "röjs" i min bok "Mia - Sanningen om Gömda". I nästa andetag påpekar hon att "historien med bilen" inte nämns i kammarrättsförhandlingen som slog fast att familjen inte kunde bo kvar i Sverige. Den nämns heller inte i den 1100 sidor långa utredningen som låg till grund för familjens asyl i USA.
Därmed bekräftar hon åtminstone att personerna i Gömda är desamma som målsägarna i kammarrättsdomen med den gåtfulla meningen: "I målet får anses utrett att familjen X för att kunna leva ett normalt liv behöver flytta från Sverige."
Mia gav mig en kopia av den domen 1995. Målnumret och alla namn var övermålade. Senare kunde jag inhämta en ny kopia med namn och allt. Målsägare är Jacklyn och Paul L - det vill säga Mia och Luis med nya namn. Samma namn dyker också upp i protokollet från vårdnadstvisten om dottern Sara vars biologiska pappa är Osama Awad. Därmed är identiteterna bekräftade. Mia och Anders från Norrland i Gömda är identiska med Mia och Luis från Oxelösund.

Länsrätten fastslog redan 1993 att Osama är ofarlig
Att "historien med bilen" inte nämns i kammarrättsdomen är självklart. Målet handlar om att Mia och Luis vill ha 350 000 kronor till en bostad i Santiago i Chile. Av underlaget till såväl länsrätten 1993 som kammarrätten 1994 framgår att Osama är omgift och lever under socialt ordnade former. Socialtjänsten i Nyköping anser att han inte är farlig för Mia och hennes familj. Vidare fastslås att deras eventuella behov av skydd kan tillgodoses i Sverige. I samband med vårdnadstvisten om Sara skriver dessutom tingsrätten att den av Mia presenterade hotbilden "synes vara något överdriven". Socialnämnden i Nyköping anser dessutom att Osama är en bra pappa som borde få umgängesrätt med sin dotter Sara. Socialnämnden i Oxelösund, där Mia bor, är emot. Han är chanslös och förlorar sitt barn.
Meningen "I målet får anses utrett att familjen L för att kunna leva ett normalt liv behöver flytta från Sverige" i kammarrättsdomen ska, enligt uppgift, ha varit en "eftergift" åt Mia när rätten avslog hennes begäran om pengar. Till detta finns anledning att återkomma. Någon annan gräver i det nu.
Att "historien med bilen" inte heller nämns i "den 1100 sidor långa utredningen som låg till grund för familjens asyl i USA" är skrattretande självklart. Brottet hade varit en mycket försvårande omständighet för Luis asylansökan. Det är för övrigt mycket märkligt att Liza Marklund håller fast vid påståendet om att Mia och familjen skulle ha fått asyl i USA på grund av meningen "I målet får anses utrett att familjen L för att kunna leva ett normalt liv behöver flytta från Sverige". Speciellt som det i underlaget inte finns något som helst stöd för detta. Så korkade är inte de amerikanska myndigheterna.
Men som sagt, forskning pågår.

Läs fortsättningen på artikeln här.

Läs hela historien i Sourzes intervju med Monica Antonsson.