Skriv idag om: Att slippa teori för skoltrötta | Obama och katolska kyrkan | Kidnappade LVU-flickan i Sävsjö Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Johan Perna
publicerad 6 sep 2010 kl. 06.00:
Funktionshindrad bakbunden med strumpa i 25 år
När Metros journalist Johan Mårtensson ställer henne - Gunilla Landman som är enhetschef för LSS-verksamheten i stadsdelen Hyllie, Malmö - frågan om hur hon kan ha missat detta blir svaret "Det kan tyckas konstigt. Jag kan inte förklara det."
I torsdags kunde man läsa i tidningarna om en funktionshindrad man som suttit bakbunden med en läkarordinerad strumpa under 25 års tid, med motiveringen att han var självdestruktiv. Nu känner jag inte till mannens bakgrund eller diagnos men jag undrar om jag själv inte skulle ha blivit ännu mer självdestruktiv eller till och med suicid efter en sådan "behandling".
Min erfarenhet av vård av personer med självskadebeteende är att de har personal med sig dygnet runt - "vak" som det så fint kallas - i kombination med andra insatser som eventuell medicinering och olika former av terapi. Allt i försök att finna grunden till problematiken och försöka ändra beteendet.
Visst finns det säkert kroniska patienter om man vill se med mörka ögon på verkligheten, men en strumpa? Visserligen var han befriad från den under sin utevistelse. Inte så svårt att förstå, för jag vill välja att tro att om någon utifrån sett detta hade de troligtvis reagerat medmänskligt och anmält det, vilket personalen måste ha varit medvetna om.
Så, vem har gjort fel i det här fallet, är det läkaren som ordinerade strumpan, personalen på gruppboendet eller Gunilla Landman som är enhetschef för LSS-verksamheten i stadsdelen Hyllie, Malmö?" Jag skulle vilja påstå allihop, men vad gäller det yttersta ansvaret så ligger det på Gunilla Landman.
I torsdagens Metro får hon frågan om hon inte besöker boendena hon ansvarar för? På detta svarar hon "Jo, ofta". När jag läser detta rycker det i ett blodkärl i min tinning. Anledningen till denna spasm är att jag själv för bara några månader sedan ställde henne samma fråga och blev försäkrad om att allt var väldigt professionellt skött på hennes boenden och att hon själv besökte dem.
Det telefonsamtalet rörde sig om en i vårdpersonalen på ett LSS-boende, i just Hyllie, som offentlig och allvarligt kränkt en brukare. Den anställde blev anmäld, erkände och innan personalen i fråga frivilligt slutade fick jag detta telefonsamtal av Gunilla, ett telefonsamtal som mest kändes som ett försök att skyla över vad som hänt och hindra mig från att gå till pressen. Den gången gjorde jag inte det. Den anställde, som visade sig "bara vara en timvikarie" (citat Gunilla Landman), blev anmäld och slutade som sagt självmant och Gunilla kunde pusta ut.
Att vårdpersonal är timanställd ser jag inte som en ursäkt för det som inträffade den gången och sådan personal borde kontrolleras som all annan. Jag har själv jobbat inom vården i många år och under den tiden stött på många outbildade timanställda som jobbat bättre än fast anställda, utbildade. En utbildning borgar inte alltid för människokännedom och empati. Däremot är timanställda lätta att bli av med. Det är bara att stryka ett namn från en telefonlista, i regel.
Den här gången finns det ingen ursäkt. När tidningen Metros journalist Johan Mårtensson ställer henne frågan om hur hon kan ha missat detta blir svaret "Det kan tyckas konstigt. Jag kan inte förklara det. Men jag tar allvarligt på kritiken."
Enligt Gunilla Landman är den bundne mannen inte längre bunden. Men hur länge ska hon få hållas? När ska någon förklara innebörden av lagen LSS (Lagen om Stöd och Service) för henne? Vad kommer förklaringen att bli nästa gång?
Något luktar definitivt ruttet i Hyllie.
Johan Perna, Skrivande person/ Människa
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
