 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Eleni Schmidt
publicerad 25 feb 2007 kl. 17.17:
Friheten får vänta
Journalisten John Pilger har skrivit flera böcker om världspolitiken,
till exempel Den dolda dagordningen och Det ni inte fick veta.
John Pilger
Översättning Han O. Sjöström
Sidantal 367
Ordfront
Han har gjort sig känd som vänsterssinnad kritiker av globaliseringen. I
friheten får vänta pekar han på ställen i världen där globaliseringen
inte har medfört fördelar för befolkningen. Han tar upp exempel som Israel/Palestina konflikten, Indien, Sydafrika och ett helt bortglömt land: Chagosarkipelagen, vars öde han beskriver i kapitlet "Att stjäla en nation". Charkosarkipelagen är en grupp öar vars befolkning under 70 och 60 talen lurades iväg från sina hem (med ringa eller ingen kompesation) av den brittiska regeringen för att USA skulle kunna använda öarna till en militärbas. Detta kapitel är det mest överraskande i boken eftersom den behandlar en tragedi som i alla fall jag var omedveten om. Kapitlet om Israel/Palestina konflikten är tyvärr inte överraskande, Israels grymma behandling av palestinierna är tyvärr välkänd, åtmindstone om man vill se. Men här finns visst hopp; vi får möta flera israeler som gör uppror mot denna galenskap, som fredsaktivisten Yitzhak Frankenthal, vars son dödades av Hamas och som ändå på ett fredsmöte har moraliskt mod att säga att det är Israel som upprätthåller våldsspiralen.
Pilgers vänsterperspektiv syns tydligt i kapitlet om Sydafrika, där han anklagar det sydamerikanska samhället för att inte ha gjort sig av med aphartheid helt och hållet, utan att ANCs toppar har det bra medan den vanliga människan har minst lika fattigt som under aphartheid. Han är inte heller överdrivet imponerad av Indiens snabba utveckling, när hälften av Indiens barn är undrenärda. Världens fattiga har, enligt Pilger, gynnas inte av globaliseringen utan lever i samma ofrihet som alltid, fattigdomens. Pilgers recept för detta är antaglien socialism, vilket man kan ha många invändningar mot. Man kan givetvis också anse att Pilger sviker sitt journalistiska uppdrag att vara objektiv. Fast det kanske aldrig var hans mening, boken antagligen menad som ett rent debattinlägg.
Hur som helst; boken är välskriven, vi får reda på en hel del nya fakta och Pilgers patos är imponerande.
|
Anna Veeder