Henrik Hermansson pratar om ordet frihets "politiska" innebörd. Det är en intressant vinkling.
Om den egentliga definitionen inte gäller, är alltså "politisk" synonym med "vänster" eller "konservativ" (enligt Henrik är det åtminstone _inte_ liberal). Eller kanske "nazistisk"?
Nationalsocialister använder sig ofta av ordet frihet i sin propaganda. Där har ordet en högst politisk innebörd. Det är ett fullkomligt korrekt iakttagande att olika politiska falanger använder sig av ordet precis som de vill, utan att bry sig om vad det betyder. De utgår ifrån att det är ett positivt laddat ord, och fyller det sedan med sina egna idéer om vad det borde betyda. Ordet har förlorat sin innebörd. Det kan betyda vad som helst; det kan till och med betyda slaveri.
Henrik skriver: "Den stora frågan borde istället vara vad den ekonomiska friheten är värd i ett större sammanhang."
Detta kan vi fråga oss, med rätta. Dock är det inte någon enskild individs uppgift, lika lite som det är upp till någon institution eller annat organ att avgöra "vilken frihet" som är värd något för någon annan än en själv.
Henrik verkar i övrigt tro att liberalism enbart handlar om ekonomisk frihet. Vi kan ju ta exemplet med att betala skatt: Att tvinga någon att betala skatt är inte främst att ta personens pengar, det är att ta personens arbete. Men det är egentligen ointressant.
Frihet är en rättighet. Rätten till sitt eget liv. Alla, ALLA, positiva rättigheter inkräktar på någon annans denna rätt. Kalla det frihet, men det är slaveri. Jag menar, betänk den här meningen: "När frihet blir synonymt med att få använda pengarna som man vill... har något gått snett." En person som inte får förfoga över det han eller hon tjänat ihop ÄR en slav. En person som själv valt att dela med sig av det, är det inte.
Frihet är inte att få saker gratis. Frihet uppnås inte på andras bekostnad. Frihet är sakernas naturliga tillstånd. Djuren på savannen får inget gratis. Men de är inte slavar, de är fria. Vi som människor har dessutom möjligheten att göra moraliska val. Vi kan välja att dela med oss om vi vill. De flesta håller med om att detta är bättre än att inte bry sig om varandra. Man kan därför gissa att människor skulle fortsätta bry sig om varandra, precis som de alltid har gjort.
Jag vet inte vad som får Henrik att tro att han skulle ha rätt att bestämma över någon annan. Jag vet inte vad som får honom att tro att man kan prata om medkänsla och humanitet i samband med tvång. Frivillighet är en förutsättning för solidaritet. Det kan ses som något "fint". Men att ge bort andras pengar och tid...?
Hur kan man prata om "det goda samhället", när man inte vill ge människor möjlighet att _välja_ det goda?
Man behöver inte vara nyliberal för att tycka att frivillighet är bra. Man kan vara kristen (Jesus var väl en av de främsta förespråkarna för att man skulle just _välja_ att dela med sig), socialist eller något annat. Det gemensamma är att man inte vill tvinga sitt system på de som inte är intresserade.
Henrik skriver att liberaler tycker att "individen ska vara fri att slippa bry sig om de som inte förmår...". Det är delvis sant. Främst tycker de att man ska vara fri ATT bry sig. Om man tror att ett val innebär att alla kommer att välja det "onda", så säger det betydligt mer om en själv än om andra.
Skulle jag sluta betala skatt om jag fick? Nej. Skulle jag sluta bry mig om andra människor? Nej. Jag tror att det finns andra människor som jag, som kan dela med sig av sig själva, utan tillsägelser.
Varför inte bara säga som det är? Du gillar "frihet" som är ett lån av majoriteten, som regleras av majoriteten och kan dras in av majoriteten - inte frihet som en okränkbar rättighet.
Gisela Jönsson, också människa
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
