Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
RESOR
Artikel
av Anna-Karin Engström
publicerad 9 jun 2011 kl. 06.00:
Frankrike gör mig deprimerad
"Man talar om Frankrike och Paris som en slags symbol för romantiken. Med detta i ryggen har jag lätt att förstå japanerna som redan efter några dagar faller in i en depression när inte landet motsvarat alla de förväntningar man haft."
"När man reser till ett nytt resmål är det helt säkert att ens egna förväntningar och drömmar har stor betydelse. Frankrike är ett hett resmål."
Efter att ha läst en artikel om "Parissyndromet" på BBC är jag nästan säker på att det är just Parissyndromet jag själv håller på att drabbas av. Egentligen skulle jag vilja kalla det for Frankrikesyndromet, för det är inte i Paris jag befinner mig i just nu utan i en stad som heter Clermont-Ferrand.
Det är inte första gången jag reser till Frankrike, utan det är min tredje resa. Men på en genomresa är det svårt att få grepp om hur ett land fungerar. En veckolång resa till Paris i ungdomen gör inte heller att man riktigt uppfattar hur saker och ting fungerar.
När man reser till ett nytt resmål är det helt säkert att ens egna förväntningar och drömmar har stor betydelse. Frankrike är ett hett resmål. Man talar om Frankrike och Paris som en slags symbol för romantiken. Frankrike är bröd, ost, vin och kärlek. Frankrike är öppenheten och frigjordhetens välsignade land. Med detta i ryggen har jag lätt att förstå japanerna som redan efter några dagar faller in i en depression när inte landet motsvarat alla de förväntningar man haft. Om man som jag försöker ta tåget från ena staden till den andra måste man vara beväpnad med envishet, tålamod samt förstås en liten fransk parlör i fickformat. Det är ändå svårt att lyckas lista ut varifrån och när bussar och tåg avgår.
För det är verkligen också så att folk här inte kan, vill eller orkar tala engelska. De verkar inte ens tycka att det är nödvändigt.
Till och med i Frankrike kan det vara dåligt väder. Min spontana tanke var en god bok. Mitt sökande efter engelska pocketböcker gav ett mycket dåligt resultat. Förmodligen tror fransmannen att de lever i jordens medelpunkt och att deras språk skall talas och förstås av alla andra människor per automatik. Därför är det inte nödvändigt med engelsk litteratur.
Jag avbröt mitt letande efter böcker ganska snabbt när jag insåg att det var bättre att ringa hem till dottern for att be henne skicka mig några pocketböcker. Det var bara det att så lätt var det inte att skicka paket till Frankrike heller. Jag fick genast besked om att det kunde ta tio dagar för ett paket från Sverige till Frankrike. Ja det är inte svenskarnas fel, det är jag helt övertygad om. Herregud, till och med asiaterna kör ut posten oftare. Till Italien dimper paketet ner på 3-4 dagar. Till en by i sydöstra Turkiet max en vecka. Inte förstår jag vad Fransmannen gör stallet for att köra ut paket. Gissningsvis sitter de på någon bar eller något café och talar politik eller skvallrar.
Den svenska synden är omtalad och går för närvarande under namnet Viktoria Silvstedt. Viktoria Silvstedt anses vara en lättfotad, dum blondin. Konstigt! Påfallande många här i Frankrike tycks ju ändå gilla blondiner, då det kryllar av hårdblekta platinablonda kvinnor med en lätt utväxt vid hårrötterna.
Jag har inte hört vad FMI-chefen Kaun-Strauss kallas för. Det talas inte sa mycket om honom bland gemene man. Däremot synas hans offer noggrant med lupp. Man har också glömt eller förträngt att Frankrikes kulturminister heter Frederic Mitterand och är känd pedofil och sexturist. Sådant håller man helt enkelt käft om. Kanske är det så vanligt med dubbelmoralen här i landet att ingen numer lyfter på ögonbrynet åt alla snedsteg och all korruption. Fransmannens vilja att demonstrera och revoltera verkar mest vara ett uttryck att ta till om det skulle läggas ett förslag om moskébygge eller om några stadsanställda sikher skulle börja använda turban i tjänsten.
För min del blir jag deprimerad av Frankrike och franskheten. Det uppfyller inte de förväntningar och drömmar jag haft innan jag kom hit. När min vistelse här i landet är över, när allt filosoferande över glasen med rödvin tagit slut och när kindpussarna är ett minne blott skall jag dra en lättnadens suck. Jag skall satta mig på planet mot Stockholm, öppna en svensk dagstidning och läsa om våra egna politikers klavertramp som i stort sett bara är en liten vindpust mot de franska politikernas. Jag skall hälsa människor jag känner med ett fast handslag på hederligt, rekorderligt, svenskt maner. Jag skall dra en bira direkt ur burken eller flaskan utan att tänka på att jag kan anses vara alkoholist eller ouppfostrad.
Jag skall kort och gott börja leva.
Anna-Karin Engström,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
