 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Rob Karlsson
publicerad 26 nov 2009 kl. 12.04:
Fragmentalismen
"Fragmentalisterna är de som medvetet ägnar sig åt sofism under den falska förespeglingen om det 'evidensbaserade' samhället som högsta norm."
De förment universella värden som pådyvlades människan i och med upplysningen är tillbaka. Innehållet är samma struntprat som sist, orsaken till att man överhuvudtaget talar om universella värden emanerar ur skräcken för Orienten. Dagens universella värden stavas "mänskliga rättigheter", orsaken till det är Islam. Innehållet är det samma emedan formen har ändrats från Orientalism till Islamism. Utan Orienten inga universella värden. Det är först i mötet som horisonten utmanas.
Är det etiskt att överhuvudtaget tala om universella värden?
Med tanke på ovan nämnda bevekelsegrund?
Ligger det inte en fara i att förneka andras värden?
Varför kommer inte Orienten hit och skriver oss på näsan?
Vem avgör vad som är en rättighet? Människan.
Vad är då en människa?
En skenhelig viljevarelse som strävar efter dominans.
Fragmentalisterna är de som medvetet ägnar sig åt sofism under den falska förespeglingen om det "evidensbaserade" samhället som högsta norm. Allt som inte kan härledas ur naturvetenskap saknar relevans. De anser att deras frihet är inskränkt då deras livsrum och behovstillfredsställelse inte kan uppfyllas beroende på samhälleliga regler som ser till helheten emedan egoisten har ett omättligt begär efter ett utökat livsrum som skadar andra socialt och ekonomiskt. Fragmentalisterna anser vidare att begreppet "autonomi" är en konstruktion som bara gäller de med den rätta attityden, det vill säga inte ett oeftergivligt krav för gemene man eller stat.
Det porösa språkets utveckling som vilar på allehanda förgivettaganden är det incitament fragmentalisterna använder då "di svage" sitter på makten och är maktlösa. Devalveringen leder till en själslig död, vår existens flyter mellan ledan och extasen där den i anden fattige koleriskt rusar efter lyckan.
Ignoranterna är de människor i samhället som lever efter normen där undanlåtelsen är satt som högsta norm för allt mänskligt handlande. Ignoranterna är de som sätter rättvisan på undantag, avskedar förnuftet och likviderar redbarheten för de nya attitydskaparna med de dunkla motiven. Hos ignoranterna är heder en fördom. Den försvann med klarsynthetens inträde. Ve den tid när de klarsynte kommer till makten, de som allting har förstått och inte längre har något att försvara!
Människorna förbleknar likt passiva åskådare där vi låter världen hända oss istället för tvärtom, där vi är aktiva samhällsmedborgare som griper in i världen och förändrar. Vi går mot ideologiernas död där den blecksvarta sinnesförfattningen förkunnar med andligt anstruken stämma att alla värden är tomma skal.
Då vuxenvärlden upplever ovissheten som en börda hon inte klarar av att hantera, då lämnar hon över ansvaret till några förmenta humanister som sedan länge förlorat kontakten med verkligheten. Ty de lever i en sfär där privilegierna har skänkt dem förmågan att agera cyniskt och repressivt, då insikten om dess oundgänglighet blivit införlivad.
Förändringsfundamentalisterna, de som söker förändring för förändringens skull, bejakar annihilationen av värdebedömningar för att motverka de som försöker upprätthålla normer. Anarkisten har normer, nämligen att man ska leva i ett regellöst samhälle. Nihilisten har däremot inget normsystem att konsultera, utan svarar bara instinktivt på stötar utifrån. Nihilisten tunnar ut kontakten med samhället och förlorar därmed normsystemet. Han blir en ansiktslös betraktare som likt örnen ser ned på samhället. Nihilisten är äntligen befriad från samhället. Nu kan nihilisten med ett stort hånskratt förkunna universella värden för "annan" än sig själv, ty nihilisten står inte själv för några värden. Därmed är han fri att existera oavhängigt andras viljor och tankar, det vill säga moral. Inom denna den universella värdefriheten ingår naturligtvis rättigheten att störtbomba skolor, lekparker, bröllopsgäster samt avskjutande av kvinna i rygg när andan faller på.
Vad jag ville ha sagt med detta är att det djupt ohederliga språkbruk där natt är dag och en häst lika gärna kan vara ett får, allt efter behag, leder till att tilliten urholkas betänkligt. Språkdräkten som används är svartvit. Som hos en clown. Nyanser saknas, historielösheten, kulturignorans och den förkrympta diskursen vittnar om ett antiintellektuellt klimat som påminner mer om en diktatur än något annat.
I mötet mellan Europa och Orienten strävar den egna kulturen efter att utradera den andra kulturen: göra det eget, eller röja det ur vägen, för att därefter kunna återgå till sin ostörda självidentiskhet. Det krävs därför en etik i vilken den andre accepteras som annan, accepteras för sin annanhet, för att uttrycka det som filosofen Levinas.
Somliga kallar globalisering för utveckling, andra förändring i deskriptiv mening och
värdedevalvering i etisk mening.
|
Koshis seger kan innebära positiva förändringar och större karriärmöjlighet för småbarnsmammor
Lars Nilsson
