 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Anna-Carin Collin
publicerad 30 maj 2006 kl. 15.15:
Från ord till handling, Billy Butt?
"Nu har vi ventilerat våra åsikter, tyckande, ilska. Vad gör vi nu?" skriver Elina i en kommentar till Billy Butts krönika. Här är en utmaning, initialt riktad till dig Billy. Du får bli lok.
Billy Butt har skrivit en engagerad artikel - förlåt, krönika - om föräldraansvar och behovet av mer disciplin i hemmen ("Stringtrosor har inget på barn att göra"). Han refererar till den tragiska händelsen i Västerhaninge natten till lördag när en trettonårig flicka blev mördad. Omständigheterna har klarnat och kanske hade krönikan till viss del sett annorlunda ut idag, men det är inte det den här artikeln ska handla om. Där finns finns något som är värt att diskutera vidare.
Signaturen Elina skriver i en kommentar till Butts krönika: "Och sedan? Nu har vi ventilerat våra åsikter, tyckande, ilska ..Vad gör vi nu? Går till nästa artikel? Eller agerar? Hur? Någon som har en hållbar ide´?"
Ja, jag har ett förslag. En riktig utmaning, initialt riktad till dig Billy, men min förhoppning är att det ska bli en folkrörelse. Om du lyckas med detta kommer du att få en stjärna i kändishimlen och bli ihågkommen som den som gick från ord till handling. Lill-Babs "Stadsbrudar"* kommer att bli en fotnot i jämförelse.
Du rör dig vant i kändiskretsar, eller hur? I min kommun sitter föräldrarna hellre hemma om fredagskvällarna och tittar på kändisar som dansar eller sjunger illa, än att de promenerar runt i kvarteret några varv och visar ungdomarna att de bryr sig. Jag gissar att det är likadant i hela Sverige.
Billy, engagera dina vänner. Utmana andra kändisprofiler att göra detsamma. Men strunta i politikerna, det kan väcka misstankar om röstfiske. Och vad du gör, undvik dokusåpakändisarna. Nej, sätt fart på folk med pondus och högt förtroendekapital i sina kretsar; biskop Krook och Carro Klüft, Staël von Holstein, Fredrik Ljungberg, Marklundskan, Horace, Eva och Efva, Moodysson, Kristina Lugn - jodå, när hon talar lyssnar man uppmärksamt.
Kontakta Riksnätverket Nattvandrarna (www.nattvandring.se) och tala om att du har något på gång. Starta en utmaning i bästa Stadskampen-anda. Det kanske lockar ut folk ur stugorna? Skriv en låt, men be någon tonsäker sjunga in den. Rosor i all ära, skänk intäkterna till något ändamål där de förräntar sig. (Om den här artikeln genererar några annonsintäkter kommer de att skänkas till Fältgruppen i min kommun. Jag vet att de behöver all uppmuntran de kan få.)
Alla ni andra vanliga dödliga, googla på er hemkommun och "nattvandring" alt. "föräldravandring" och se om det finns en lokal organisation där ni kan göra nytta. Eller gå en runda på eget bevåg. Nu till skolavslutningen är behovet extra stort. Man behöver inte vara förälder för att bli organiserad nattvandrare och det finns tydliga regler för vad man får och inte får göra. Det är egentligen inga konstigheter, det handlar om att synas, visa att man bryr sig. De flesta ungar verkar tycka att det är tryggt att se de där gula eller blålila jackorna på byn.
När min äldsta son gick i sjunde klass och det var dags för föräldramöte förstod jag hur illa det var ställt. Varje klass tilldelades en (1) helg per termin när föräldrarna uppmanades att nattvandra i Centrum i ett par timmar. "Fältgruppen hälsar att de blir otroligt glada för ert engagemang" suckade fröken som om hon redan visste vilken respons hon skulle få. En pappa sa med hög röst, "Varför ska jag vara med på det där, vår son är hemma om kvällarna...". Jag får bekräftat av en fältassistent i min kommun att det där är en vanlig kommentar. "Va, vi ska väl inte göra ert jobb!?" är en annan.
Det är sällan fler än två - tre föräldrar som ställer upp, i en klass med tjugofem elever. Så ser föräldraengagemanget ut. Pappan på föräldramötet var alltså inte unik. Han och de flesta andra hade inte lust att offra en kväll per termin, varken för sitt eget barn eller andras ungar. Efter en nattvandring hade han känt sig förberedd om hans egen son hade börjat röra sig ute på helgerna något år senare. Han hade känt till att björkdungen ovanför fotbollsplanen, lastkajen bakom ICA och den gamla dansbanan var samlingsplatser för tonåringarna i brist på annat. Han hade troligen insett hur in-i-helvete trist det kan vara att dra runt i Centrum, istället för att ha någon vettigt ställe att träffas på.
Det här är en utmaning, Billy. Vad säger du? Vad säger ni andra?
: : :
* Lill-Babs arrangerade nattvandringar kring Stureplan hösten 2005.
Hon och hennes väninnor ville markera sitt missnöje mot våld och övergrepp mot kvinnor och kallade sig "Stadsbrudarna".
|
