Mystiken bygger på motsatser. Dessa motsatser är vad som skapar den stora enheten. Vägen är kärlek, målet är enhet, Unio mystico, enheten med det alltet.
Jag vill inte påstå att jag är en stor mystiker. Jag vill inte heller påstå att jag vet allt om mystik, men jag har mina uppfattningar och idéer. Vissa tycker jag om och andra med mig, men det är bara mina tolkningar. Jag vet det och jag hoppas att du är medveten om att detsamma förmodligen gäller dig. Du vet inte allt, även om vi alla ofta beter oss som om vi gjorde det.
Nu ska jag försöka förklara hur jag ser på mystik och den dualitet som präglar mystiken. Jag vill försöka förklara hur jag ser på den eviga balansen som det enligt mystikerna är människans mål att uppnå. Jag ger mig ut på djupt vatten utan flytväst eller livlina. Det är upp till dig att avgöra om jag förliser på vägen.
Så vilka är då de grundläggande motsatserna inom mystiken? Finns det något som kan förklara dem? Eller är de bara för mystiker att uppleva i sina inre visioner? Vad alla har hört talas om är förmodligen det mest grundläggande inom mystiken och också det mest urvattnade. Den grundläggande distinktionen mellan ljus och mörker, ondska och godhet, sanning och lögn. Jag skulle vilka fylla i vad som menas med dessa motsatspar genom att fylla på med flera motsatser som jag tror kan förtydliga den grundläggande balansen. Själv tror jag att den mest grundläggande är enhet och splittring.
Enhet vs. splittring
Ljus vs. Mörker
Sanning vs. Lögn
Helhet vs. Del
Frihet vs. Fångenskap
Kärlek vs. Rädsla
Visdom vs. Okunnighet
Mening vs. Meningslöshet
Evig vs. tillfällig
Liv vs. Död
Skönhet vs. Frånvaro av skönhet
Varje av dessa motsatspar kan diskuteras i evig tid, men för att förklara hur jag ser på dem så menar jag att allting kommer ifrån det första motsatsparet. Enhet är det goda, splittring är frånvaron av godhet. På samma sätt som kärlek är enhet och rädsla är frånvaro av enhet. Detsamma gäller de andra. Frihet är enhet och fångenskap är frånvaron av enhet.
Det som mystiken försöker göra är att försöka visa på splittringens illusion genom att upplösa motsatsparen genom en hängivenhet till det eviga, det gudomliga, det sanna och det sköna. Detta på ett plan bortom det språkliga, bortom den av sinnena uppfattade verkligheten. Vad det innebär kan jag inte säga att jag vet eller skulle kunna förklara ens om jag visste, men det låter spännande tycker jag.
Att närma sig mystiken kräver ett öppet sinne och ett öppet hjärta. En öppenhet som gränsar till galenskap och en total tilltro till sin förmåga att förstå det oförståeliga och och se det osynliga. Inte konstigt att mystiken har varit illa ansedd officiellt. Sufierna (en mystisk sammanslutning inom Islam) har blivit förlöjligade och föraktade inom det muslimska samhället och mystikerna i det västerländska samhället har hållit sina mystiska utforskningar inom slutna sällskap för att inte råka illa ut av kyrkans eller statens attacker. Mystiska ordnar som Frimurarna och Rosencreutzorden har alltid varit hemliga och slutna för att bevara sin frihet och sina tankar inom slutna kretsar. Det finns också de som tror att anledningen till att de har varit slutna är att de vill behålla den makt som kommer av att förstå de eviga mysterierna inom ordnens väggar.
David Böhlmark, Av kärlek till det fulländade
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
