Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Arvid Fallström
publicerad 4 maj 2005 kl. 14.45:
Från gaffeln till Mount Everest
Richard Eriksson vill bli kustjägare. Efter att ha drabbats av hjärnhinneinflammation är han tillbaka och ser fram mot kustjägarnas slutprov, övningen Bronto och att bestiga Mount Everest.
Han blev scout så fort han kunde gå och stå och hade tidigt siktet inställt på att bli kustjägare och blev inte avskräckt av extramönstringen, säger han. Det har gått 10 månader sedan inryckningen när vi möter honom och han har fått perspektiv på tjänsten vid kustjägarskolan och både livet och döden samt det val han en gång gjorde. Att bli kustjägare.
- Det hade varit ett misslyckande att inte komma in på kustjägarskolan. Visst, då kändes det som en häftig grej, men när du väl är här då är det annorlunda. Det är en väldigt speciell stämning på både plutonen och gruppen och mellan befälen och de värnpliktiga, säger Richard Eriksson.
Men det höll på att gå illa. Han slog sig mot en ribbstol i en innebandymatch och drabbades av ett bakterieangrepp som ledde till hjärnhinneinflammation och svävade en lång tid mellan liv och död. Efter två månaders sjukfrånvaro är han tillbaka och ser fram emot övningen Bronto, som är kustjägarnas slutprov. En övning som han måste klara av eftersom han missade övningen Neptun.
Richard Eriksson tycker att befälen har varit schyssta och förstående men ändå inte daltat med honom när han kom tillbaka. Det kändes bra för det är ett väldigt viktigt mål för honom att nå kustjägarnas utbildningstecken, treudden som mest kallas "gaffeln".
Men hur har det varit då? - Ibland har det varit fruktansvärt jobbigt. Vi har ju gjort marscher som var så jobbiga att det gjort så ont i benen att man gråter, och mycket av det vi gjort kan vi idag i efterhand bara skratta åt när vi ser tillbaka på det. Vi var så trötta i början, helt komiga, ja helt borta och gjorde så konstiga saker på grund av det. Men befälen var där och hade koll på oss hela tiden. De är väldigt bra på att lära ut.
Kustjägarskolan är onekligen ökänd för den hårda disciplin som rådde under det kalla kriget och åren därefter och det är därför intressant att ställa några frågor om hur man där idag ser på begreppen självdisciplin och disciplin. För Richard Eriksson kommer svaret tvärsäkert.
- Självdisciplin, det är att kunna ställa upp! Att man kan säga till sig själv att man trots att man har det väldigt jobbigt ändå kan trycka på sig själv och samtidigt ställa upp för andra. Disciplin är något annat. Den tjänar till att förbandets disciplinen håller så att man gör det man ska, annars försummar man det man ska göra, även det som är viktigt. Ordning och reda är viktigt. Inget får ju glömmas bort. Även under utbildningen är ju mycket av det vi gör farligt om vi inte är skärpta. Men det ska ju inte vara någon diktatur för det. Självdisciplinen ska ju lösa det mesta av sig självt, säger Richard Eriksson.
Men hur tycker du en militär ledare ska vara då? - Han ska kunna lyssna på andra och använda kompetensen i gruppen och vara noggrann med att orientera gruppmedlemmarna så mycket som möjligt om vad som händer. Men när det smäller då måste han se till så att alla gör som han säger, annars kommer det att skita sig!
I framtiden efter muck vill han söka till polishögskolan men han kan också tänka sig att åka på utlandstjänst. - Ja, kan jag hjälpa någon annan i krigsdrabbade länder så är det viktigt att lägga ned ett halvår eller ett år på det, säger han.
Men hjälpa människor i andra länder kan du ju göra i Röda Korset, måste du göra det med vapen i hand? - Ja, visst kan jag göra det i Röda Korset, men det finns ju områden där det måste finnas militär bevakning och nu har jag fått den här utbildningen och då är det ju bra att jag använder den.
Hur känns det nu så här inför Bronto? - Ja, det är väldigt nervöst. Jag måste ju klara det eftersom jag inte var med på övningen Neptun. Jag får väl gå tills jag svimmar. Det måste gå. Det är så väldigt viktigt för mig att klara det här. Han säger den sista meningen flera gånger nästan för sig själv som om han håller på att peppar sig. Inne på logementet väntar den tunga ryggsäcken och några timmar senare kommer det att bära iväg.
Vad kommer du att längta till under övningen? - Gaffeln! Gaffeln??? Inte chips och coca-cola..? - Nej, jag vill ha gaffeln, chips och coca-cola har aldrig intresserat mig särskilt mycket. Skogen är i så fall mer njutningsfull. Den är rogivande och ger mig så mycket mera.
Richard Eriksson verkar så upprymd som någon kan vara efter att ha besegrat döden. Han är full av livsglädje, energi och tillförsikt och han börjar lite blygsamt och hemlighetsfullt berätta om hans riktigt stora mål, efter Bronto, efter kustjägarskolan, närmare bestämt år 2011. Då planerar han och en kompis att bestiga Mount Everest och han tror att kustjägarskolan har hjälpt honom att nå det målet.
- Det här är en jättebra utbildning. Jag har verkligen lärt mig att pressa mig själv mer än vad jag någonsin trodde var möjligt och det kommer jag att behöva på Mount Everest.
Vi får väl se hur det går med Mount Everest, om det räcker med självdisciplin eller inte. Övningen Bronto klarade i alla fall Richard Eriksson av. Han fick sin efterlängtade gaffel till sist. Och alla som vet hur det känns att nå ett mål som är så viktigt som det var för Richard, kan säkert om den tänker efter, förstå hur bra det kändes.
Faktaruta: Namn: Richard Eriksson Ålder: 19 år Befattning: Furir Tjänst: Gruppchef Bor: Floda i Lerums Kommun utanför Göteborg Familj: Mamma, pappa och lillasyster Hobbies: Multisport, klättring, kanotpaddling, cykling, fjällvandring, naturliv och skidåkning
Artikeln är den mindre av två artiklar i granskande anda om kustjägarskolan. Artikel två kommer inom kort. Richard Eriksson återkommer i den.
Arvid Fallström,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
