 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Pia Isaksson
publicerad 15 apr 2010 kl. 11.59:
Från Pia K till Pia Isaksson
"Jag trodde ALDRIG att jag skulle ta tillbaka mitt flicknamn, men det har mognat fram och egentligen beundrar jag dig pappa, på ett speciellt sätt."
Jag har gjort ett namnbyte. Det trodde jag aldrig. Jag har nämligen tagit tillbaka mitt flicknamn, alltså min pappas namn. Det trodde du aldrig, lilla pappa! Du som alltid var så misstänksam, som alltid trott att jag skulle hitta på en massa dumheter! Du som aldrig visade att du litade på mig när jag växte upp. Eller, du litade helt enkelt inte på mig. Jag gjorde ju de facto rätt mycket onödigt, så i viss mån gjorde du rätt i det!
Jag kommer ihåg när du kallade min första kärlek "Kissedog". Det var väldigt sårande. Det var faktiskt så illa att jag inte tycke att det var lönt att träffa den unge mannen längre. Jag fattade ju inte bättre. Så jag begav mig ut på nya äventyr, betydligt värre och farligare än du kunde föreställa dig.
Efter ett sånt äventyr, då jag satt hela din värld i gungning, fick jag nog och vägrade komma hem. Då letade du reda på mig och en annan person som du gravt förolämpat, bad om ursäkt och bjöd oss på middag. Och just den händelsen är en av de saker som gjort att jag kunnat förlåta dig.
Du var ingen ond människa pappa. Många retade sig på dig, för att du sa vad du tyckte, men mamma bestämde allt hemma, trodde vi. Jag är inte så säker på det egentligen, men du pratade inte så mycket hemma, desto mer ute i demonstrationer och i olika radioprogram. Du var aktiv i samhället, främst i energifrågor.
Du målade tavlor, det gör jag med, du sjöng och spelade, det gör jag med. Mamma sa att jag var mest lik henne, men jag tycker att jag är mest lik farmor. Du tog del i samhället, det gör jag med. Jag trodde ALDRIG att jag skulle ta tillbaka mitt flicknamn, men det har mognat fram och egentligen beundrar jag dig pappa, på ett speciellt sätt. Jag tycker nämligen att folk har rätt att tycka och ha åsikter, precis du hade, det är inget konstigt för mig och jag beundrar dig, som kämpade på till slutet med alla livsfrågor.
Du kom på min 50-årsdag, trots att du mådde så dåligt. Nästa morgon ringde du och sa: "Pia, du har det nog inte så dåligt i alla fall!" Du dog kort därefter. Det tog dig ett helt liv att komma underfund med, att jag är en rätt hygglig människa! Även jag har kämpat för det jag tror på i livet, precis som du pappa gjorde!
Pappa, jag är stolt över dig och mina rötter. Du har lämnat ett outplånligt intryck hos mig. Det trodde du aldrig pappa, men nu går jag tillbaka till mina rötter och det känns helt rätt! Jag är så glad att jag funnit mig tillrätta med mitt verkliga jag. Det tog en livstid.
Jag känner mig verkligen som en riktig Isaksson. Från Boden.
|
