Dagens skrivtips: Krisen i förlossningsvården | Eurovision Song Contest i Malmö | Diskriminerande reklam Börja här!
RESOR
Artikel
av Mikael Björnfot
publicerad 3 mar 2012 kl. 06.00:
Från Buenos Aires hetta till Antarktis kyla
För inte så länge sedan tillhörde Antarktis nog det mest otillgängliga människan kunde tänka sig. Hörde man namnet gick tankarna till is, kyla och pingviner.
Än idag så är Antarktis relativt otillgängligt, men det har trots allt blivit lättare att ta sig dit även för den mindre äventyrlige. Det är fortfarande inte alla förunnat att stiga i land på denna kontinent, då man försöker hålla antalet besökare nere för att minska slitage och oönskad påverkan av människan, men under den korta antarktiska sommaren finns flera möjligheter att i varje fall få se en skymt av denna sägenomspunna plats ombord på något av de fartyg som rör sig i vattnen. Undertecknad reste i februari 2011 med Celebrity Cruises stora passagerarfartyg Infinity. Fartyget tillhör inte rederiets största men tillhör ändå den kategori kryssningsfartyg som då för sista gången fick möjlighet att röra sig i de antarktiska vattnen. Nu är det endast tillåtet för betydligt mindre fartyg att göra samma resa. Allt för att begränsa de negativa påverkningarna på miljön.
För undertecknads del började emellertid denna resa i Buenos Aires, denna stora, bubblande, svallande och varma (såväl vad gäller temperatur som invånarnas sinnelag) stad. De fyra dagarna jag tillbringade där räckte endast till för att "nosa" lite försiktigt, skrapa litet på ytan, men det är lätt att dessa små smakprov ger mersmak. Buenos Aires är en stad som det är lätt att tycka om med sin kombination av Sydamerika och Europa. Avenyerna, kantade av praktfulla byggnader, ritade av franska och italienska arkitekter i början av förra århundradet, har givit Buenos Aires tillnamnet "Sydamerikas Paris". Buenos Aires har emellertid inte bara riktat blickarna mot Frankrike; även det brittiska inflytandet har varit, och är fortfarande stort i många avseenden. Inte för inte är polo en stor sport här och otaliga är de butiker och hotell som bär brittiska namn. Här fanns till och med ett Harrodsvaruhus på det stora shoppingstråket Florida. Varuhuset stängde dock för ett tjugotal år sedan och har alltsedan dess stått tomt men på den väldiga byggnaden, som täcker ett helt kvarter och i flera avseenden arkitektoniskt påminner om modervaruhuset i London, sitter fortfarande Harrodsskylten kvar. Byggnaden skall nu restaureras och få nytt liv.
I centrala Buenos Aires är Florida med angränsande gator det främsta shoppingstråket men i denna jättestad finns självfallet alternativa "centrum" som ofta har sin helt egna karaktär. Ett sådant exempel är Palermo Soho som nu till stor del "tagits över" av gallerier och trendiga mode- och inredningsbutiker. Vill man göra loppisfynd eller köpa riktigt högklassiga antikviteter är ett besök i San Telmo givet.
Det här är en stad som på många sätt tar musten ur besökaren, i positiv bemärkelse, och det är skönt att med jämna mellanrum ta en paus vid något av alla de vattenhål som finns här i form av barer och caféer. Bland de sistnämnda måste nämnas det charmiga Las Violetas i korsningen av Avenida Rivadavia och Medrano, som förutom ett brett urval bakverk och smårätter i övrigt har den fantastiska "Maria Callas-tallriken" på menyn. Se emellertid till att vara ordentligt hungrig innan tallriken, fylld med smörgåsar och bakverk landar på bordet. Las Violetas har gamla anor, grundat 1884, men är inte äldst i staden. Det är i stället Tortoni på Avenida de Mayo, som alltsedan mitten av 1800-talet varit ett omtyckt tillhåll för författare och konstnärer. Till de sistnämnda hör självfallet vår egen Evert Taube, som i sin ungdom tillbringade några viktiga och formande år i denna stad. Spåren finns fortfarande kvar i den visskatt han lämnade efter sig. De hamnkvarter som var Evert Taubes hemvist är idag förändrade och La Boca med sina färgglada trähus har blivit en stor turistattraktion, men en utflykt dit rekommenderas ändå.
Förr eller senare hamnar man i denna stad på den stora, breda avenyn som under flera olika namn skär rakt genom staden. På det avsnitt av avenyn som heter Avenida de 9 Julho tronar Teatro Colón, detta operahus som är väldigt såväl till storlek som till sitt rykte. Teatro Colón är ett operahus som tillhör världens främsta och som spelar i samma kategori som exempelvis La Scala i Milano, Staatsoper i Wien, Covent Garden i London och Metropolitan i New York. Operahuset, som varit stängt i flera år för restaurering har nu åter öppnat och reser du till Buenos Aires rekommenderas att du försöker få en biljett till någon föreställning. En annan form av underhållning, som är ett måste i Buenos Aires, är att besöka någon av alla de tangouppvisningar som erbjuds. Mest känd av alla dessa etablissemang är utan tvekan Esquina Carlos Gardel, uppkallat efter den mycket välkände tangosångaren. Här går det även utmärkt att inta middag medan skickliga dansare på scenen visar sina konster.
Vad gäller mat så finns självfallet i Buenos Aires ett oöverskådligt urval av restauranger i alla prisklasser och för alla smaker. Hotellrestauranger underskattas ofta men undertecknad intog en oförglömlig middag på Four Season's Hotels restaurang Le Mistral, som under chefskocken Juan Gaffuri serverar lokalt inspirerad mat och har ett stort urval av argentinska viner, även på glas.
Om värmen blir för tryckande rekommenderas en utflykt till Tigre, där man per båt färdas i en labyrint av kanaler, kantade avlummig grönska och fantasifulla sommarhus.
Efter några upplevelsefyllda dagar i Buenos Aires blev det sedan dags för undertecknad att gå ombord på M/S Celebrity Infinity och sätta kurs mot betydligt svalare breddgrader. Efter fyra dagars kryssning skall vi nämligen nå fram till Antarktis. Dessförinnan hinner vi emellertid göra ett stopp på Falklandsöarna, eller Islas Malvinas, som ögruppen heter på spanska. Dagen då M/S Celebrity Infinity lägger till på redden utanför Port Stanley slumpar det sig så att ytterligare två stora fartyg angör hamnen och 6 500 kryssningsgäster fyller den lilla staden. Merparten av gästerna försvinner genast iväg på utflykter för att uppleva ögruppens natur, bli guidad över Falklandskrigets slagfält och framför allt, se det som är ögruppens huvudattraktion: kungspingviner.
För den som stannar i Port Stanley är det kanske inte shoppingen som hägrar, då antalet butiker är starkt begränsat, men postkontoret är ett givet besöksmål, oavsett om man är samlare av frimärken eller inte. Att skicka en vykortshälsning härifrån, eller låta den gå via någon av forskningsstationerna på Antarktis eller Sydgeorgien är mycket populärt. Att sedan bara vandra omkring i Port Stanley med sina låga trähus är en trevlig och säregen upplevelse. Säregen i den meningen att allt här är så brittiskt influerat. Inte så märkligt kan tyckas eftersom ögruppen fortfarande tillhör Storbritannien, men vi befinner oss trots allt långt från "moderlandet".
Vi fortsätter sedan vår färd söderut. Ombord på fartyget fylls dagarna av en mängd aktiviteter som vinprovning, kortspel, fågelskådning och allehanda kurser, exempelvis i dans, foto och akvarellmålning, men det som lockar mest under denna resa är nog David Dallmeyers, Graham Sunderlands och Bradley Rowes föreläsningar i Celebrity Theater om Antarktis. Andlöst lyssnar vi till dessa specialister och forskares berättelser om Antarktis djurliv, tillkomst, miljöpåverkan och framtid och, inte minst, om Ernest Shackleton och hans expeditioner. Naturligtvis visas även spelfilmen dennes tredje expedition till Antarktis 1914-16.
Morgonen då fartyget glider förbi Elephant Islands är nästan alla på benen tidigt för att väl påpälsade stå på däck och andäktigt se denna första lilla skymt av Antarktis passera förbi. Det är mäktigt och de flesta tänker nog samma tanke som undertecknad: tänk att jag är här! Overklighetskänslan sitter kvar hela dagen när vi glider vidare ned genom Bransfield-sundet och passerar Gibbs Island, King George Island och Deception Island och blir inte mindre när aperitifen på kvällen intas i all bekvämlighet vid panoramafönstren i Constellation Bar före middagen. Tankarna går till Ernest Shackleton och de vedermödor han och han mannar genomled under sina expeditioner.
Dagen därpå stävar fartyget fram längs Gerlache-sundet och når mitt på dagen fram till det som får sägas vara höjdpunkten på denna kryssning, nämligen Paradise Bay. I solskenet, omgivna av ett storslaget snö- och islandskap, tror vi oss ha förflyttats till en sagovärld. Vi är många som inte finner ord att beskriva vad vi upplever och vi känner sorg när fartyget vänder och börjar stäva norrut igen. Vid hemkomsten till Sverige kunde vi sedan konstatera att vi hade haft tur på denna kryssning. Att få uppleva Antarktis i sol, eller ens ha turen att få möjlighet att se något av denna kontinent, är ingen garanti. M/S Celebrity Infinity gjorde några veckor efter undertecknads kryssning en likadan resa, men på grund av dåliga väderförhållanden kunde fartyget inte gå ned till Antarktis vilket måste ha medfört ett stort antiklimax för passagerarna. Så nära men ändå utom räckhåll.
Efter ytterligare en dag till havs får vi möjlighet att återigen under en dag känna fast mark under fötterna då vi når fram till Ushuaia, som, belägen längst ned på Argentinas sydspets, förståeligt nog även kallas "världens ände". Här är det inte långt till Chiles södra spets. De flesta som reser hit gör det för att utforska det mytomspunna Patagonien, kanske hitlockade efter att ha läst Bruce Chatwins In Patagonia. Eller också reser man hit för att ta sig vidare till Antarktis med något av de mindre fartyg som ordnar resor härifrån.
Innan fartyget vänder tillbaka längs Argentinas kust rundar det Kap Horn och återigen är hela fartyget på benen i den tidiga morgonen för att få en skymt av den berömda klippan.
Via Puerto Madryn och Montevideo, Uruguay, återvänder vi sedan till Buenos Aires, omtumlade över vad vi fått uppleva och över kontrasterna mellan Argentinas hetta och Antarktis kyla. Vill man göra en liknande resa som undertecknad bokar man enklast via svenska agenter, exempelvis utmärkta Club Eriks som alltid brukar ha excellent svensk färdledning.
Mikael Björnfot, Vårrusig
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
