SPORT
Artikel av Jimmy Ewertsson publicerad 26 jan kl. 09.33:

Fotbollen är såld

Den engelska toppfotbollen är såld. Såld till vinstsökande mljardärer som skuldsätter klubbarna till tänderna för egen ekonomisk vinning. Vad har gått snett, och ännu viktigare, hur allvarligt är det?
Så sent som säsongen 2008/2009 glimmade de engelska fotbollsgiganterna som guld ute i Europa. Tre av fyra semifinallag i Champions League var av engelsk härkomst och framtiden såg minst sagt ljus ut. Men flera tunga moln, fyllda av regn och åska har fyllt den tidigare så vackra himlen när ekonomiska kriser, ägare i storbråk och en kamp om aktiemajoriteten uppdagats.

Vi börjar vår resa genom de engelska styrelserummens väggar i Manchester, där problemen är mest påtagliga och kännbara. Halva den tidigare industristaden dansar och sjunger samtidigt som pengar slängs åt alla håll och kanter som om de vore begagnade dasspapper, På andra sidan staden är tongångarna annorlunda. Supportrarna gråter floder varje gång de öppnar tidningen på morgonen och ser ägarnas nya vansinnespåhitt.

Glazers, den amerikanska familjen som i juni 2005 tog över Manchester United med hjälp av lånade pengar har skuldsatt klubben till tänderna och de senaste ekonomiska rapporterna är minst sagt uppbåd till oro. Enligt Manchester Evening News har Man United under 2009 gått plus £48.2 miljoner, i runda slängar en halv miljard kronor. Låter inte så illa? Men utan den massiva försäljningen av Cristiano Ronaldo för £80 miljoner skulle klubben alltså gått back hela £31.8 miljoner kronor. Ett av världens starkaste varumärken, med enorma intäkter från biljett- och annonsförsäljning, skulle alltså förlorat hundratals miljoner om de inte sålt sin största stjärna.


Säljer klubbens träningsanläggning - Till sig själva
Anledningen till detta är föga förvånande det faktum att Glazers överfört sina personliga skulder till klubben, som nu har räntekostnader som uppgår till hela £49.9 miljoner. Intresserad av deras senaste påfund? De planerar att sälja Man Uniteds träningsanläggning, Carrington, till ett av deras egna bolag, med enda syfte att - Just det, tvinga klubben att betala hyra till dem!

Dock tror jag Manchester Uniteds fångenskap av sina egna ägare är ett tillfälligt tillstånd. Glazers försöker helt enkelt mjölka så mycket pengar som det bara går ur sin kassako, innan de inom en snar framtid lämnar klubben för att söka guld och gröna skogar någon annanstans.

Lite ironiskt är det ändå att Red Devils verkar ha tagits över av satan i egen hög person.

Jag citerar en god vän, och tillika trogen Man United-supporter: "Det här är första gången man verkligen önskar att en rik arab kliver in och köper klubben. Bara vi blir av med Glazer."


Ägarsonen fick foten
Liverpools ägare George Gillet och Tom Hicks, framstår allt mer som en något mindre extrem version av Glazer. Det har tidigare ryktats om meningsskiljaktigheter såväl dessa herrar emellan, som mellan dem och tränaren Rafael Benitez. Nu är det dock ägarsonen Tom Hicks Jr som det talas om. Direktören fick nämligen sparken häromveckan efter att ha svarat minst sagt otrevligt på ett mejl från en oroad supporter. Så här ska han tydligen ha sagt: “Blow me, fuck face. Go to hell. I am sick of you."

Mindre trevligt som sagt.

Kroenke vs. Usmanov
Även Arsenal är på tapeten när det gäller ägare, även om de allt jämt håller sin status som enda klubb av "Big Four" som fortfarande är i brittisk ägo. Anledningen är kapprustningen mellan den snuskigt rike amerikanen Stan Kroenke och ryss/uzbeken Alisher Usmanov om att nå över den magiska gränsen på 29.9% av aktieandelarna. Kommer någon upp i den siffran måste han ett lägga bud som motsvarar marknadsvärdet på övriga aktieägares andelar.

Så, vilka är då dessa människor?
Usmanov har skapat sin förmögenhet i oljebranschen, och han påminner inte lite om Chelseas Abramovich. Jag får uppfattningen av att det ligger något av ett skumt skimmer runt den mannen, och han satt även i fängelse mellan 1980 och 1986, även om han senare friades från sina brott. Klart är i alla fall att Usmanov inte är favoriten till att ta över Arsenal, och den övriga styrelsen har till och med gått ihop i en överenskommelse som innebär att de inte ska sälja fler aktier till ryssen. Som om inte det ska vara nog, så håller han dessutom enligt egen utsago på Manchester United.

Kroenke framställs i betydligt bättre dager i jämförelse med Usmanovic, men med tanke på tidigare erfarenheter av amerikanska ägare jag är osäker på om han innebär något lyft för Arsenal. Han är som sagt vansinnigt rik, och är sedan tidigare ägare av bland annat NHL-laget Colorado Avalanche, där supportrarna vad jag uppfattat inte har något negativt att säga om amerikanen. Kroenke uppges vara den som ligger närmast att nå över de 29.9 procenten och är enligt Daily Mail enbart 17 andelar ifrån den gränsen. Ägarfrågan är som sagt minst sagt osäker, och kanske har vi inom en snar framtid ett Arsenal som allt mer börjar likna Chelsea – eller Man United.


Abramovich – Den gode för en gångs skull
Fotbollen hos de engelska toppklubbarna är alltså såld till vinstökande miljardärer som skuldsätter sina klubbar till tänderna för egen ekonomisk vinning. Dessa personer köper inte fotbollsklubbar, de köper välsmörjda affärsverksamheter i enda syfte att fylla sina redan välfyllda fickor med några fler kronor. De avfärdar den kanske viktigaste ingrediensen inom fotbollen, de älskande supportrarna, och flyttar dessa ännu längre bort från klubbarna. Och de bryr sig inte ett dugg.

Det tar emot att skriva det, men dessa människor, dessa ägare och pengakåta miljardärer får till och med Roman Abramovich att framstå som Heliga Birgitta i jämförelse. Då har det gått för långt.