Dagens skrivtips: Soldatmordet i London | Vård till papperslösa | Tamerlan Tsarnajev kopplas till trippelmordBörja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Susanna Svensson
publicerad 8 jul 2010 kl. 06.00:
Fler praktikplatser ger färre anställningstillfällen
"Som medlem i ett LO-förbund kräver jag att fackföreningens viktigaste fråga framöver blir att reagera så fort det finns minsta misstanke om att en arbetsgivare utnyttjar praktikanter som en del av arbetsstyrkan."
I arbetarrörelsens barndom så fastslogs det fackliga löftet - ett löfte som urholkats allt mer och lyder som följer:
Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!
I dag är det i praktiken så att många fackanslutna medlemmar tvingas att bryta detta löfte med fackets goda minne eftersom de annars riskerar att bli av med de ynka kronor som de får från A-kassan. Stora grupper har aldrig lyckats kvalificera sig in i A-kassesystemet och tvingas arbeta för ännu sämre villkor via kommunernas försörjningsstöds enheter.
Den svenska fackföreningsrörelsen gör mycket för att begränsa användningen av bemanningsföretag för att de med rätta anser att deras verksamhet riskerar att försämra anställningsvillkoren på arbetsmarknaden, men de blundar helt för det faktum att allt fler riktiga jobb trängs undan på grund av att arbetslösa och socialbidragstagare tvingas utföra arbetsuppgifter för att få sina ersättningar. De flesta bemanningsföretag har kollektivavtal och anständiga löner för sina anställda. Detta saknas helt för de arbeten som utförs av praktikanter - arbeten som sker utan avtalspension, semesterersättning och andra förmåner som facken förhandlat fram för den reguljära arbetsmarknaden.
Jag har bekanta som utnyttjas som praktikanter på alla möjliga typer av arbetsplatser, de har definitivt inte gått bredvid någon ordinarie anställd utan utfört ett fullgott arbete från första dagen. Det enda som skilt dem från de ordinarie anställda är att de fått ersättning i form av aktivitetsersättning i stället för avtalsenlig lön. Det vill säga - de har varit helt gratis för arbetsgivaren som därmed fått sin arbetskraft betald av skattebetalarna. Eftersom att majoriteten av de jag känner som varit ute på sådan praktik faktiskt fått utföra självständigt arbete utan att gå bredvid en ordinarie anställd vill jag faktiskt gå så långt som att kalla det för bidragsfusk från företagens sida.
Några exempel: Mitt under förra högkonjunkturen tas två döva killar in för att bygga upp en ny avdelning på en industri. Första halvåret betalade försäkringskassan lönen - de fick visserligen en anställning sedan, men de jobbade helt självständigt och gick inte bredvid någon annan. En väninna börjar som praktikant på ett städbolag. Första dagen skickas hon ensam ut på ordinarie uppdrag. Hon får visserligen en provanställning efter några månader, men sparken på grått papper när hon påpekar att företaget bryter mot arbetsmiljölagens regler om bland annat dygnsvila. Detta företag hade flera praktikanter som jobbade mer än heltid för aktivitetsersättning i hopp om att få ett riktigt jobb. En annan väninna blir lovad ett nystartsjobb på en textilindustri. Redan från första dagen utsätts hon för stor press från ledningen att hinna med en viss mängd arbete. Nästan bara praktikanter jobbade där. Efter en vecka blir hon inkallad till sin arbetsledare som berättar att företagsledningen vill att hon ska jobba som praktikant ett halvår innan nystartsjobbet. Som tur var säger arbetsförmedlingen ifrån när det gäller detta uppenbara fusk, men väninnan blir utan jobb. Den person som min väninna ersätter på denna arbetsplats är en man som varit där på arbetsträning via försäkringskassan. Kassan hade inte godkänt mannens läkarintyg om hjärtproblem, men mannen dog i hjärtinfarkt några dagar innan väninnan började. Hur det gått? Om företaget varit tvungna att anställa på riktigt eller om de lyckats att fuska till sig en praktikant via något annat projekt vet jag inte.
I flera kommuner finns verksamheter där arbetslösa socialbidragstagare klipper gräs, reparerar kommunens cyklar, plockar skräp, städar, etcetera. Det är fackens sak att kontrollera att dessa kommuner inte minskar antalet kommunalanställda för att låta en del av deras tjänster i stället utföras av socialbidragstagare.
Jag är inte helt emot praktik som en del av en utbildning exempelvis inom något slags lärlingssystem. Det är ett utmärkt sätt att få in skoltrötta ungdomar som inte orkar med en reguljär utbildning på arbetsmarknaden. Men det som pågått sedan 90-talskrisen, att allt fler riktiga jobb försvinner och i stället utförs av slavar som felaktigt kallas för praktikanter, måste få ett stopp. Denna företeelse, där riktiga anställningar rationaliseras bort och ersätts med gratisjobbande praktikanter i olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har pågått både under borgerliga och socialdemokratiska regeringar.
LO stödjer officiellt ett parti som i sin valreklam på radio går ut med att de omedelbart vill skapa 20 000 nya praktikplatser - praktikplatser som riskerar att tränga bort ännu fler riktiga jobb och öka klyftorna mellan de som lyckas få en reguljär anställning och de som hänvisas till dessa moderna slavarbeten. Det får i alla fall mig att undra vad det är för mening med att betala sin medlemsavgift till facket.
Som medlem i ett LO-förbund kräver jag att fackföreningens viktigaste fråga framöver blir att reagera så fort det finns minsta misstanke om att en arbetsgivare utnyttjar praktikanter som en del av arbetsstyrkan. Detta missbruk förekommer och har rent av satts i system av en del arbetsgivare. Den svenska fackföreningsrörelsen har hittills valt att blunda för problemet.
Susanna Svensson, En sammhällsengagerad kvinna
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
