 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Lukas Moodysson
publicerad 23 sep 2002 kl. 14.06:
Fler kvinnor än män gillar Lilja 4-ever
Hej Sourze!
Jag har inget svar till Linus. Han och hans flickvän får tycka som de vill.
Däremot har jag en allmän kommentar om vilka människor som tycker om Lilja 4-ever och vilka som inte gör det, och det kanske kan vara intressant att ta del av, ur något slags kultursociologiskt och könspolitiskt perspektiv.
Det finns förstås inga exakta siffror, och det hela blir ju en grov generalisering, men mönstret är hittills så tydligt att jag tycker det kan vara intressant att fundera kring. Hittills verkar det som att kvinnor uppskattar Lilja 4-ever mer än vad män gör, och det verkar också som att unga människor tycker mer om filmen mer än vad äldre människor gör.
Filmen fick genomgående ett mer positivt mottagande av kvinnliga kritiker än av manliga. De allra mest positiva recensionerna (till exempel Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) skrevs av kvinnor. De allra mest negativa recensionerna skrevs av män (det finns förstås undantag men nu generaliserar jag). På Svenska Dagbladet blev det extra tydligt. Där tyckte de kvinnliga kritikerna att filmen var värd en femma respektive en sexa (av sex möjliga), medan de två manliga kritikerna gav den tvåor i betyg.
Två ministrar gick och såg filmen. En kvinna och en man. Kvinnan tyckte om den. Mannen tyckte inte om den.
På en filmsajt som jag kollar på ibland, där får filmen genomgående högre betyg av kvinnor än av män, ingen jättestor skillnad men tillräcklig för att det inte ska vara en slump (man kan jämföra med en film som till exempel Gudfadern - den får generellt högre betyg av män än av kvinnor). Högst betyg får Lilja 4-ever av kategorin kvinnor under arton.
Den publik som hittills sett filmen i Sverige har varit yngre än vad vi som arbetat med den hade förutspått. Vi trodde att eftersom Lilja är en allvarlig film utan skratt skulle den locka en vuxnare publik. Men vi hade alltså fel. Biosalongerna har varit fulla av unga människor. De vuxna har i ganska stor utsträckning lyst med sin frånvaro. Kanske hade vi för höga tankar om vuxna, kanske hade vi för låga tankar om ungdomar.
Jag får väldigt många brev och mail från människor som har sett filmen och blivit djupt drabbade av den. Ett och annat kommer från en man. Men de allra flesta kommer från kvinnor. Oftast unga kvinnor. Varför är det så här? Jag vet inte. Men det är en intressant fråga att fundera på.
Med vänliga hälsningar,
|
Michael Lundahl