Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Michael Gajditza
publicerad 3 jun 2010 kl. 06.00:
Finns det hopp om fred i Israel-Palestina?
Reaktionerna i världen efter dödsskjutningarna och bordandet av den humanitära konvojen med destination Gaza, har varit många och starka. Finns ännu något hopp om fred i området kvar?
I USA har president Obama så här långt intagit en avvaktande hållning till händelsen, vilket jag tror är klokt. När den amerikanska reaktionen kommer så måste den vara genomtänkt eftersom följderna av vad USA säger kan bli stora i det här området.
Detta har dock inte hindrat en del amerikanska politiker att närmast jubla över det inträffade, något som säger mer om dessa personers människosyn än någonting annat. (Pro-Israel Dems defend raid) Med all säkerhet är de så kallade "goda kristna" och finns det en Gud så ber jag om att då den dagen kommer och dessa "rättfärdiga" människor ska inta den plats i himmelriket de säkert förväntar sig, ska den platsen vara upptagen och det enda de ska få av vår herre är en enkel biljett till ett annat och betydligt varmare ställe.
Även i Israel jublas det men jag har en känsla av att det jublet snart kommer att fastna i halsen på de jublande. Israel, som aldrig varit särskilt populärt egentligen någonstans utom i delar av USA, är på väg att göra sig totalt omöjliga i den internationella gemenskapen och priset de riskerar att få betala kan bli mycket, mycket högt.
En förhoppning och önskan från min sida är att de protester som nu kommer att fortsätta under lång tid, inte ska ta sig uttryck i att synagogor bränns och att judar förföljs utan att dessa protester ska genomföras på ett sätt som istället hedrar de protesterande. Enskilda israeler här i Sverige kan, lika lite som någon annan utanför det israeliska ledarskapet, inte ges någon skuld i det som inträffat.
Det rimliga nu är att samla all den information som går att få och att den informationen sedan får utgöra grund för en rättslig prövning av ansvaret vid en internationell domstol. Där kan bland annat de ögonvittnesskildringar som man idag har kunnat börja ta del av från svenskar och andra, utgöra en viktig del av bevisningen. Israelisk militär har tydligen beslagtagit kameror och telefoner så någon filmad eller inspelad teknisk bevisning kan bli svår att få fram.
De bloggar som idag försvarar attacken och som någon sorts bevis hänvisar till filminslag från den israeliska militären borde inse att det klokaste Israel kan göra idag är att fundera över vad man kan göra för att på något sätt i alla fall gottgöra vad som skett.
Detta är mitt i all tragik också tyvärr en framgång för Hamas och min förhoppning är att det palestinska folket vid nästa val i Palestina ska välja en regering som är mer nyanserad och mer inriktad på demokrati och förhandling än den nuvarande.
Under de snart 53 år som undertecknad har funnits så har krig, död och olika former av terror varit det ständigt återkommande temat i nästan allt som rapporterats från Mellanöstern. Vad sådana livsbetingelser konkret gör med en människa kan jag varken föreställa mig eller förstå där jag sitter i min skyddade vrå av världen vid en dator och uttrycker synpunkter på det som sker. Jag kan från min utgångspunkt endast konstatera att väldigt lite har förändrats under dessa 53 år och med avstamp i en liberalhumanistisk värdegrund kan jag endast vädja till parterna att för kommande generationers skull anstränga sig till det yttersta för att finna en lösning på konflikten och dödandet. Jag säger detta trots att jag innerst inne anar att det helt enkelt är för sent för detta.
Generationer av nedärvt hat mellan parterna har gjort dem så förblindade att de inte längre kan se situationen objektivt och klart, vilket omöjliggör att de ska kunna enas om villkoren för en varaktig fred. I det läget så menar jag att det världssamfund som 1947-48 beslutade om staten Israels grundande och ritade upp landets geografiska gränser, nu åter får träda in och ta ansvar för det som skapats och som misslyckats.
Världssamfundet får genom FN nu ta en betydligt aktivare del, även med trupp, för att skapa i första hand vapenvila och sedan fred i regionen. Drömmen vore att man avväpnade bägge sidor fullständigt och att man sedan också gav den hjälp som är nödvändig för att i det som kan bli palestinska områden, se till att infrastruktur och annat återuppbyggs så att vi får fungerande samhällen som på lika villkor kan leva i fred med varandra i framtiden.
Utopiskt? Javisst, självklart. Men utan en vision av fred lär det heller aldrig bli någon.
Michael Gajditza, En drygt 50-årig man som varit engagerad i samhällsdebatten sedan 1973.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
