Finansmarknadsminister Peter Norman för Glass-Steagall

Anf. 46 JONAS SJÖSTEDT (V):

Herr talman! Min fråga riktas till finansmarknadsminister Peter Norman. Sannolikt befinner vi oss i en begynnande finanskris. En delorsak till den är en omfattande spekulation på finansmarknaden och ett överdrivet risktagande inom delar av finanssektorn. Frågan är hur denna sektor på ett effektivare sätt kan regleras. En idé är att skilja traditionell bankverksamhet från annan finansiell aktivitet. Det gjordes till exempel i USA genom vad som kallas the Glass-Steagall Act på 1930-talet. I dag har något liknande föreslagits av den brittiska bankkommissionen. Även i Schweiz pågår en debatt om att separera bankverksamhet - som samhället självklart måste garantera - från finansiell spekulation som samhället rimligen inte bör vare sig subventionera eller garantera på motsvarande vis.
Pågår en sådan diskussion i regeringen? Och när får vi i Sverige en lagstiftning som är inriktad på att stödja en sund bankverksamhet, inte på att stödja en orimlig finansspekulation?

Anf. 47 Statsrådet PETER NORMAN (M):

Herr talman! Jonas Sjöstedt tar upp en väldigt viktig fråga, en fråga som blir extra viktig i den finansiella kris vi nu ser. För att ta Glass-Steagall-akten i USA kan jag säga att det också fanns ett förslag från den tidigare Fedchefen Paul Volcker för kanske tio, eller åtta, år sedan med en liknande idé. Nu kommer också den så kallade Vickersrapporten med en liknande idé. Min bild är att försök att göra detta på ett effektivt sätt inte varit speciellt effektivt. Enligt min uppfattning beror det på att det är väldigt svårt att göra skärningen mellan vad som är stabil verksamhet och vad som är lite mer instabil verksamhet. Den linje som vi och de allra flesta länder har valt är att, som vi också gör nu i budgetpropositionen, ge Finansinspektionen betydligt ökade resurser för att tillsammans med sina kamrater ute i Europa men också själv förbättra när det gäller både kvantitet och kvalitet avseende övervakningen av den finansiella sektorn.

Anf. 48 JONAS SJÖSTEDT (V):

Herr talman! Jag har förståelse för de praktiska problemen. Men menar finansmarknadsministern att det i princip vore rätt att separera de här verksamheterna om man hittar en teknisk lösning? Är det inte så att den garanti som samhället ger bankerna egentligen är en dold subvention eftersom den gör att bankerna kan låna pengar internationellt till en lägre ränta - detta oavsett om det här går till bankernas egentliga bankverksamhet eller om det går till en typ av finansiell spekulation som kanske är destabiliserande för det sammanlagda ekonomiska systemet? Och är det rimligt att samhället genom denna typ av garantier i praktiken sänker kostnaderna och indirektuppmuntrar till finansiell spekulation som kanske destabiliserar vårt ekonomiska system?

Anf. 49 Statsrådet PETER NORMAN (M):

Herr talman! Beträffande den första delen av Jonas Sjöstedts inlägg kan jag nog svara att jag håller med. Om man på ett effektivt skulle kunna skilja de två verksamheterna inom banksektorn tror jag att det kunde vara en väg att gå. Jag utesluter förstås inte att man hamnar där. Jag vill bara påpeka att det jag med min erfarenhet har märkt och det jag hör när jag talar med kolleger ute i världen är att det är väldigt svårt att göra detta. Jag återkommer gärna till frågan, för i grunden är det en bra idé. Också den andra frågan tycker jag är spännande och intressant. Naturligtvis ska inte det allmänna subventionera bankverksamheten. Vad som händer när man får de medel som vi tagit till i Sverige är att det blir billigare för bankerna att låna, som Jonas Sjöstedt säger. Å andra sidan kommer de lån som bankerna tagit upp i Riksbanken, som tar ganska bra betalt, det allmänna till del. Dessutom sätter bankerna av pengar i stabilitetsfonden, något som också kommer det allmänna till del. Nettot av den hjälp som bankerna får kan således inte uppfattas som en subvention, utan det allmänna får tillbaka mer än som ges i form av stöd.