 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Susanne Strömstedt
publicerad 20 okt 2008 kl. 07.44:
Finanskrisen i min plånbok
Jag är rik på det mesta.
Jag har finanskris i min plånbok! Och har alltid haft!
Jag kommer ihåg när jag var 6 år gammal och var väldigt godissugen. Min kompis och jag, hittade på att vi skulle ha en cirkus ute på den igenvuxna fotbollsplanen. Med fantasi kommer man långt! Först knackade vi dörr, för att höra om någon ville vara med om denna storslagna upplevelse. När tillräckligt många visat intresse, bestämde vi dag och klockslag för denna storartade tilldragelse. Och vi satte igång med vår träning - tre nummer skulle vi ha.
Lindanserska, gå på en lina som låg på marken. Jag var lindanserskan och använde min äldre systers mycket för stora bikini, för att likna en äkta lindanserska. Jag tror den var var rosa med vita prickar.
Ormtjusare, ett snöre fastknutet på ett rep, som låg i en gammal burk, och som en av oss sedan såg till att "ormen" ringlade sig ut ur. En handduk användes som turban. Jag var väldigt stolt över att min tre år äldre syster lärt mig linda handuken som turban, så det föll på min lott att linda turbanen på kompisens huvud.
Och slutligen vårt makabra clownnummer, där jag bröt min lilltå för första gången. Våra mammors läppstift gick åt till målningen och med stor koncentration smetade vi ut läppstiften på varandra för bästa resultat.
Sen släpade vi stenar som publiken skulle sitta på, det blev kanske en 10-12 st. Mindre stenar användes till att tillverka vår manege av. Vi hade väldigt kul under denna förberedelse. Sen var det dags för publiken.
De fick ställa sig på rad, medan jag tålmodigt sålde våra hemgjorda biljetter för 10 öre st. Min kompis gick sedan runt och kontollerade att alla hade biljett och anvisade var de fick sitta. Det blev faktiskt så många som kom att en del fick sitta direkt på marken, men det brydde de sig inte om.
Cirkusen gjorde succe, mest för att min kompis sa att om de inte applåderade skulle de få stryk. Alla applåderade våldsamt. Vi ansåg showen som lyckad, räknade våra injobbade pengar, det blev 1,90, och knatade iväg till Grönan, den lilla tobaksaffären, som hade de mest underbara och stora ett-och tvåöres kolor i hela området.
Sen satt vi utanför på en bänk och njöt av vårt godis, utan våra föräldrars vetskap.
Tänk att ingen höll koll på vad man gjorde vid den åldern.
Vi var ju bara småbarn som inte hunnit börja lekskolan ännu. Då fanns inte denna skit som finns idag. Hade vi varit 6 år idag skulle vi blivit våldtagna och mördade.
|
