Det är vad som benämndes "den solidariska lönepolitiken" som uppskattas i artikeln. Den går ut på att man höjer de lägsta lönerna och att företag som inte kan betala lönen slås ut och arbetskraften går till bättre betalda arbeten. Det blir då en sammanpressad lönestruktur, vilket är gynnsamt för den sociala sammanhållningen och produktiviteten i ett land. Det kan jämföras med nationalekonomen Schumpeters "kreativa förstörelse".
Enligt Financial Times har den.
".nordiska modellen haft växlande framgång i den senaste krisen. Norge och Danmark klarar sig bra medan Sverige och Finland har en arbetslöshet på 9 procent och en tillväxt sämre än resten av Europa. Men modellen är med rätta beundrad för sin långsiktiga framgång: ett generöst välfärdssystem och en låg ojämlikhet och samtidigt upprätthållande av en hög produktivitet."
"Generösa men kostsamma välfärdsstater som ger låglönegrupper en starkare förhandlingssituation går lättare att försvara i homogena samhällen med stark solidaritet. Hög öppenhet för handel tvingar fackföreningar i exportsektorn att gå med på konkurrenskraftiga löner i vad som ekonomer kallar exportlett lönesättande."
Artikeln slutar med att peka på Danmarks "flexicurity", vilken.
".kombinerar ett socialt skyddsnät med arbetsgivarens rätt att avskeda övertaliga. Vidare så vill den center-högerregeringen i Sverige lätta på socialdemokratiska restriktioner. De nordiska länderna kan titta söderut för mer inspiration."
Den sista meningen"Nordics can look south for more inspiration" förstår jag inte riktigt. Skall vi åka till Tyskland eller Frankrike för mer inspiration?
Yngve Karlsson, 73 år och evig student.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Åke Askensten