Onsdag den 8 februari 2012 Ny användare | Logga in  
Sourze - alla har något att berätta

Skriv idag om: Att jobba tills man är 75 | Knivskadade flickan i Hjällbo | Uteliggarldesignen på NK Börja här!

KULTUR & NÖJE
Artikel av Torbjörn Sassersson publicerad 1 sep 2008 kl. 09.20:

Film: Things we lost in the fire

Mycket kan sägas om denna excellenta film. Inte en enda specialeffekt används, istället fyller enastående skådespelarinsatser varje scen.
Betyg: VG
Titel: "Things we lost in the fire"
Genre: Drama
Regi: Susanne Bier
Medverkande: Benicio del Toro, Halle Berry, Dave Duchovny
Speltid: 118 min
Premiär: 4 april 2008

Mycket kan sägas om denna excellenta film. Inte en enda specialeffekt används, istället fyller enastående skådespelarinsatser varje scen. Benicio del Toro som spelar en drogmissbrukande före detta advokat måste vara en av de bästa skådisar som setts på en duk. Halle Berry spelar änkan och hon tar ännu ett steg emot mot en högre division. Dave Duchovny är fadern som går bort.

Filmen är i flera avseenden lik filmen "Crash", en av mina favoriter. Bortom klass och hudfärg står varje människa avskalad inför sin egen sanning och lögn när livet står på spel. Den här filmens motto är att en fallen människa kan acceptera det goda och släppa det dåliga, och därefter ta en dag i taget, men det finns mer.

Filmen är svår att recensera. Den är inte intellektuell. Den går djupare än känslor. Manusförfattaren, regissören och producenten försöker inte exploatera skådespelarna. De försöker inte manipulera biotittarna emotionellt. Filmen försöker inte vara smart. Jag förstår inte riktigt hur de lyckades göra denna film så bra. Jag tror de helt enkelt var ärliga. Inga klichéer. Många recensenter anser att filmen "Things we lost in the fire" handlar om sorgearbete. Själv uppfattar jag det endast som en plattform på vilket något större byggs.

I handlingen får vi följa fadern i huset och de händelser som utmynnar i hans död. Vi lär oss känna honom som gestalt och vad denna står för snarare än som roll i ett sorgedrama. Rollen spelas av Dave Duchovny och den kan uppfattas som en aning tunn, men jag tror det är poängen. Pappan har redan lämnat livet långt innan han försvinner som om han redan vore klar med världen. Hans närmaste anhöriga; frun, den drogmissbrukande barndomskamraten och barnen lämnas kvar i ett vacuum efter att pappan dör i en handling av sjävluppoffring. Det finns ingen rättvisa i det och där står de förstummade. De förstod honom aldrig, hur han kunde ge allt när han egentligen inte behövde bry sig. Han agerade från en annan källa. Dödsfallet skalar av allt oväsentligt och lämnar kvar de efterlevande helt nakna och då framträder den inneboende lyskraften.

Fluorescens är ett ord som nämns två gånger i filmen, i början och slutet. Fluorescens innebär att ett material lyser inifrån av egen kraft, men först efter att det belysts från en annan källa. Mellan två människor kan ett "fluorescent utbyte" ske och man kan fråga sig varifrån ljuset kom från första början. Vad är källan?

Om du bara ska se en film i år bör denna räcka.



Bookmark and Share

Torbjörn Sassersson, Frilansare


Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook









SENAST IN

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Carl Lender (BY CC 2.0)

Rocktåget gick - utan mig
Det gick inte att skylla på någon eller något. Jag hade missat Chris Isaaks föreställning i Filadelfiakyrkan i början av juni 2010.

 Leif E Ström

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Neuland Concerts (BY CC 2.0)

First Aid Kit har talang och egensinne
Det är gott att se att musikbranschen inte bara består av wailande struntsångerskor och konceptade Idoler.

 Leif-Arne Undvall

Bokrecension


Breven från Iwo Jima - Yukiko Duke
En röst från "helvetet på jorden".

 Mikael Vasara

Filmrecension

The Girl With the Dragon Tattoo
"Den amerikanska versionen kompletterar den svenska."

Bokrecension


Även tystnaden har ett slut - Ingrid Betancourt
Ingrid Betancourts egen berättelse om sin tid som fånge hos Farc-gerillan. En bok som räcker länge och som är gastkramande på riktigt.

 Mikael Vasara
 Mikael Vasara

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Dave 79 (BY CC 2.0)

Nytt uppsving för 80-talets hitmakare
Brittiska låtskrivarna och producenterna Stock, Aitken och Waterman, har med tiden fått erkännande för sina starka melodier och välkända ljudbild.

 Mikael Björnfot

KULTUR & NÖJE
Rött vin, rött blod
Så skrevs boken som fick Nykterhetsrörelsen att vilja bli vän med mig på Facebook. (Texten innehåller reklam)


flera



OM DENNA ARTIKEL:
Om skribenten
Torbjörn Sassersson

Publicerad:
1 sep 2008 kl. 09.20

Skriv ut artikel


1318 Läsare:


Dela:
Bookmark and Share
Betyg: 4,8 / 4 röster

BETYGSÄTT ARTIKEL:
Toppbetyg!
Riktigt bra
Lagom bra
Ganska kass
Riktigt dålig
FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:
Hairspray glänser på Chinateatern
Anitha Östlund

Carolina Gynning är ett mediegeni
Mikael Vasara

Michael Connellys 'Hotet' komiskt allvarlig
Mikael Vasara

Per Nuder - stolt men inte nöjd
Mikael Vasara

Ett fosterbarns öde i Skadad av Cathy Glass
Mikael Vasara

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:
Ett nej är alltid ett nej, utom möjligen i EU
Hans Nilsson

Medvetslösa människor ska kunna bli provdjur
Åke Askensten

The Real News - oberoende nyheter
Magnus Stenson

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:
Rocktåget gick - utan mig
Leif E Ström

First Aid Kit har talang och egensinne
Leif-Arne Undvall

Breven från Iwo Jima - Yukiko Duke
Mikael Vasara

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:
Media förvränger Occupy Wall Street 2011
Torbjörn Sassersson

Upprorsmakarna har genomskådat makten
Torbjörn Sassersson

Efter Oslodådet - alla kan vara terrorister
Torbjörn Sassersson






Avancerad sök...
Jobbsök

Sök enkelt bland tiotusentals
jobbannonser hos Workey:


VAD

titel, nyckelord el. företag

VAR