 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Monika Wehlin
publicerad 15 okt 2007 kl. 10.20:
Film: "Miss Potter" - en intagande Zellweger
"Jag kände inte till Beatrix Potter innan jag såg den här filmen och är glad att ha gjort hennes bekantskap, för att hon är en stark kvinna, som trots omgivningens motstånd och utlagda snubbeltrådar hoppar över dem och går sin egen väg."
Betyg: G
Titel: Miss Potter
Genre: Drama
Regi: Chris Noonan
Medverkande: Renée Zellweger, Ewan McGregor, Emily Watson m fl
Speltid: 1 tim 32 min
Miss Potter, filmen om den engelska barnboksförfattarinnan och illustratören Beatrix Potter (1866-1943) är en av flera amerikanska filmer om engelska författarinnor på senare tid. Det började med biosuccén "Timmarna" med Nicole Kidman som Virginia Woolf, som för övrigt dyker upp i rollen som fotografen Diane Arbus i filmen om henne med svensk premiär i mars. Senare i år kommer Ann Hathaway - den unga journalisten Andy Sachs i Djävulen bär Prada - att dyka upp i rollen som Jane Austen i Becoming Jane och en film om de skrivande systrarna Brontë är också på gång. Efter alla filmer om kända män, tycks det nu vara dags för allt fler historiska kvinnor att få sina filmporträtt, som; Sofia Coppolas bild av Marie-Antoinette förra året och nu i februari Elizabeth II, den nuvarande engelska drottningen spelad av Helen Mirren.
Renée Zellweger ger sin Beatrix Potter en något manierad brittisk accent, men förutom den invändningen är Zellwegers gestaltning av Miss Potter lika intagande som hennes tidigare rolltolkning av Bridget Jones, fast de båda karaktärerna inte har något övrigt gemensamt än sin uttolkare.
Beatrix Potter debuterade som 34-årig hemmadotter år 1900 med boken Sagan om Kalle kanin, som sen dess varit en av Englands mest älskade barnböcker. Av hennes livssituation att döma skulle man kunna tro att miss Potter var en blyg viol som stannat i utvecklingen och blivit kvar i det gamla flickrummet skrivande rörande historier för barn. Inget kunde vara mer fel visar det sig. Hon var tvärtom en både egensinnig och självständig kvinna, som medvetet tackade nej till alla äktenskapserbjudanden för att bevara sin egen frihet. Tills hon förälskar sig i sin förläggare Norman Warner, som hon utan att tvekan bestämmer sig för att gifta sig med, trots hennes föräldrars invändningar.
Jag kände inte till Beatrix Potter innan jag såg den här filmen och är glad att ha gjort hennes bekantskap, för att hon är en stark kvinna, som trots omgivningens motstånd och utlagda snubbeltrådar hoppar över dem och går sin egen väg. Men det är något i den sockrade dramatiseringen som får trovärdigheten att halta, eftersom den inte riktigt förankrar detta kvinnoöde i det patriarkala borgerliga samhälle som det viktorianska England var kring sekelskiftet 1900. Filmen lyckas inte göra klart för betraktaren vilken exceptionellt modig och fritänkande kvinna Beatrix Potter var, som i stort sett bröt mot alla konventioner om hur en "riktig" kvinna skulle vara. Det kan inte ha varit lätt. Vad var det i miss Potters personlighet som gjorde att hon, till skillnad från många andra kvinnor, övervann alla hinder som sattes upp för kvinnor vars högsta dröm inte var att gifta sig och få barn? Den frågan förblir obesvarad genom filmen. I stället får vi se en historia som berättartekniskt är uppbyggd med samma medel som en gripande saga, vilket innebär att till slut får filmen om hennes liv ett lyckligt slut, som sig bör i riktiga sagor.
|
