KULTUR & NÖJE
Artikel av Monika Wehlin publicerad 8 okt 2007 kl. 23.04:

Film: "Kid Svensk" - Guldbaggevarning

"Kort sagt har Nanna Huolman med sin långfilmsdebut skapat en levande och fullständigt omistlig utvecklingshistoria, som jag tror många kan göra till sin."
(Mia Saarinen som Kid/Foto: Helen Ahlsson)

Betyg: MVG
Titel: Kid Svensk
Genre: Drama
Regi: Nanna Huolman
Medverkande: Mia Saarinen, Milka Ahlroth, Jim Rautiainen, Mari Rantasila m fl
Speltid: 1 tim 30 min
Premiär: 12 oktober

Förra året fick Susanna Alakoski Augustpriset för sin roman "Svinalängorna", om hur det var att på 70-talet växa upp i ett nybyggt blatteområde i Ystad med finska föräldrar. Vid nästa års Guldbaggegala kommer definitivt "Kid Svensk" att vara nominerad i kategorin "Bästa film" och då handlar det om att växa upp i Göteborg med en finsk ensamstående mamma på 80-talet.

Kid är 12 år och bor efter att pappa drunknat med sin finska mamma, som är städerska i Kids plugg, i en lägenhet i en av Göteborgs förorter. Mamma vägrar lära sig svenska och Kid måste - allt mer irriterad - ta hand om kontakterna med omvärlden Året är 1984: Herreys har vunnit Eurovisionsschlagerfestivalen, Ronja Rövardotter har premiär och Kid Svensk, som egentligen heter Kirsi Ruotsalainen, vinner en uppsatstävling där första pris är att på sommarlovet praktisera som knattereporter på Radio Göteborg. Något som blir omöjligt visar det sig eftersom mamma har planerat att de ska åka till Finland med mammas finska väninna Sirkka och hennes 13-årige son, Jamppe, som inte Kid träffat på länge men som tidigare var som en brorsa. Det blir en sommar i ett Finland som hon hatar och som symboliserar allt som hon är missnöjd med: en sommar som ställer allt i Kids liv på sin spets.

Nära och hela tiden lojal med Kids syn på världen beskriver Nanna Huolman - står bakom både regi och manus, det senare inspirerat av hennes egna erfarenheter - en liten tjejs upplevelser av en inte alltid så enkel livssituation. Men Kid tänjer på verkligheten, går sin egen väg och hon är en survivor på sitt eget och ibland riskfyllda sätt. Det här är en tuff liten brud, som tycks helt obefläckad av hur man som tjej i den här åldern förväntas vara och många gånger uppfostras till. I förhållande till Jamppe är det hon som föreslår och banar väg mot de våghalsigaste äventyren. Tillsammans upptäcker de den gryende sexualitetens intresse för den andra. I några närgångna scener, som borde bli klassiska, är Kid minst lika nyfiken som Jamppe och hon är den som till slut tar initiativ till det som ingen av dem egentligen är beredda på att genomföra, men ändå måste utmana varandra i.


Mia Saarinen spelar Kid med autentisk närvaro i alla livets skeden, från sprittande glädje ner i djupaste mörker. Hon äger sin roll och hon är en klart lysande stjärna i det för övrigt starkt sammansvetsade skådespelarteamet.

Kid Svensks djupt personliga historia är så allmängiltig att jag hoppas att den kommer att ha ett långt liv. För varje svensk barnunge, som förr eller senare, färdats genom det nordiska landskapet på en bilsemester på väg mot en ovädrad sommarstuga med en myggig barrskog, böljande sädesfält och en liten sjö som granne är den här filmen som att bläddra i ett fotoalbum med alla scenografiska detaljerna på rätt plats. Rauno Ronkainens foto gör naturens olika skepnader till en berättelse i sig, som väcker förborgade minnen av barndomens dofter och hur vinden lekte i håret när man cyklade på grusvägen längs med de vidsträckta ängarna. Vi är många som bär den här historien - på ett eller annat sätt - inom oss och den är både pinsam, småkul, vacker, vemodig och sorglig på samma gång. Kort sagt har Nanna Huolman med sin långfilmsdebut skapat en levande och fullständigt omistlig utvecklingshistoria, som jag tror många kan göra till sin.