"Det var bättre förr." Det skrattade vi åt som unga när vi hörde äldre säga så, men fan vet om det inte stämmer nu förtiden. Jag minns en tid när det kanske hände en gång i halvåret att man kunde berätta för sin omgivning att man stött på en dåre, men nu kommer dom min själ klasavis, och överallt. Sist var det en före detta politiker i Åstorp som hade 1.6 i promille i blodet och fick böter. Man kan undra för vilken sorts människor som den nya hårda lagen med fängelsestraff genomfördes, tydligen inte för politiker, och ej heller kära kändisar, även någon polis har sluppit undan. Vad är det för signaler som vi skickar till våra unga. Hur ska de uppfatta oss om vi accepterar detta? Jag, som medborgare och pappa måste också agera för att förändra, det är min förbannade skyldighet.
Jag bidrar till samhället genom att hjälpa vissa utsatta grupper och människor. På vilka sätt kan jag inte riktigt berätta p g a sekretess men jag involverar mig i många saker som gör att jag träffar en hel del olika människor, ibland dårar och ibland inte, ibland oskyldiga och ibland inte. Det är klart att om jag vill träffa oskyldiga människor så kan jag bara besöka Malmöfängelset och ropa "Är det någon som är oskyldig här?" och det blir nog en hel del händer i luften.
Men skämt åsido, jag tror att jag träffat en kille som faktiskt verkar ha dömts oskyldig för våldtäkt i 15-års åldern. Ju mer jag får veta om det här fallet desto mer stinker det, och inte bara lite, det är så nackhåren reser sig. Jag har gjort en hel del efterforskningar i olika läger utan att folk riktigt har vetat vad jag har letat efter och från alla håll och kanter ser det likadant ut. Killen har senare givit upp hoppet på de vuxnas värld och till viss del hamnat i klammeri med rättvisan, men ännu så länge med mindre förseelser.
Jag frågar mig själv hur jag skulle reagerat om det var jag i den åldern, och ganska snart måste jag säga att jag antagligen hade reagerat mycket värre än vad den här killen har gjort. Jag kan givetvis inte till hundra procent säga vad som är rätt, eller vad som hände, det vet bara de inblandade, men när jag blir intresserad av något så ska ni veta att det inte är hur lättvindligt som helst, jag får höra om alla möjliga saker som att man skulle ha forslat ut rykande säckar med asbestavfall genom en rehabiliteringsklinik i Lund på 80-talet, till att det skulle sitta en förre detta flickvän till Schakalen i etiska nämnden i en svensk kommun, och det är sällan jag blir intresserad. I detta fallet har jag blivit det och det betyder att jag kommer att gå till botten med det.
Om det visar sig att den här killen är oskyldig så undrar jag hur man ska kunna värdera det han utsatts för och det året man tog ifrån honom på ungdomsvårdsskola, samt ungdomen man tagit ifrån honom, för vuxenheten lyser i hans ögon på ett olyckligt och för tidigt sätt, ögonen vittnar om att han är beredd på att vad som helst kan hända när som helst, att rättvisa inte hittas i uniformer och ståtliga tingsrättsbyggnader utan avgörs på ett sätt som inte är åtkomligt för den som inte kan spelet.
Om det visar sig att den här killen är oskyldig så är det olyckliga det, att det finns ännu fler förlorare i detta tragiska fall, och det är dom som inte blir trodda i framtiden när de ska anmäla en våldtäkt. Detta ligger i så fall alla dem i fatet. Om bara de människor som gör en falsk anklagelse förstod vad de gjorde och verkligen insåg den otroliga skada man kan göra genom att ljuga. Ord är vapen och den som kan uttrycka sig eller skriva, är ständigt beväpnad till tänderna.
Om det visar sig att den här killen är oskyldig så hoppas jag att de som under en längre tid försökt att få rättvisa ska få det, och att de orkar hålla honom under armarna lite till så att han inte ger upp.
Jag återkommer till detta ärende så fort det sker en utveckling men måste samtidigt ta hänsyn till sådant som kan försvåra jobbet att få fram sanningen. Därför kommer jag så fort det är möjligt att använda mitt vapen på Sourze, men bara när det är 100 procent säkert och all sanning har kommit fram. Bara när jag till 100 procent vet vem fienden är kommer jag använda mitt vapen, "skrivandet", men då visas heller ingen nåd. Fortsättning följer.
Angus Liddell, 42 årig gift tvåbarnsfar med mycket livserfarenhet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
