 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Veijo Impola
publicerad 1 jan 2009 kl. 23.05:
Felaktig dianosticering och tvångsmedicinering
"Då säger pseudodoktorn, 'jo du är psykiskt sjuk' och sedan försöker pseudodoktorn att få en att äta en kemikalie. En kemikalie vars biverkningar är värre än verkningarna, en kemikalie som i vissa fall dödar."
Samhällets sätt att skapa och ta hand om psykiskt sjuka:
Först och främst, beteckningen psykiskt sjuk, denna sätter samhället på en individ alldeles för lättvindigt. Redan då en individ träffar en så kallad "pseudodoktor", en "psykiatriker", en alldeles för överbetald troende människa, en människa som inte kan bevisa en sjukdom, så sätter denna pseudodoktor redan inom ett tiominuters samtal, en misstänkt diagnos. Den lyder: "psykos, eller organisk psykos".
Frågar man pseudodoktorn vad detta betyder, "kan du bevisa att jag lider av detta?", säger pseudodoktorn "nej. nej det kan jag inte". "Men då kan jag ju ej ha en sjukdom, om du ej kan bevisa mig ha en sjukdom, eller?" Då säger pseudodoktorn, "jo du är psykiskt sjuk" och sedan försöker pseudodoktorn att få en att äta en kemikalie. En kemikalie vars biverkningar är värre än verkningarna, en kemikalie som i vissa fall dödar. En kemikalie som man ser de andra ta, andra klinter/patienter, så kallade "pseudosjuka", som går omkring som spöken. Drogade spöken på olika avdelningar, en del bajsar ned sig av mediciner, andra kissar ned sig, en del dreglar. Andra har muskelspasmer och ryckningar i ansiktsmuskler, en del darrar,
de flesta har frånvarande stirrande tomma utryck i ögonen, dessa pseudosjuka.
Under fortsatta möten med dessa pseudodoktorer, som för övrigt håller samma tidschema (samtal i tio minuter, max tio minuter) så lyssnar pseudodoktor på klientens/patientens beskrivningar av upplevelser, eller försök till beskrivningar. För klinten är i någon grad av ett levande paranormalt helvete, och har i olika grad svårt att sätta ord på sina paranormala helveten.
Pseudodoktorn, den så kallade psykiatrikern synar klinten/patienten, försöker lista ut om denna är ett hot eller inte. Om denna på grund av sina upplevelser skall kränkas med en inlåsning eller inte, skall kränkas med en olaglig inlåsning eller inte.
Pseudodoktorn fungerar som en modern andesiare. En spåman/spåkvinna. För utan att behöva bevisa dylika ting som sjukdomar, så har doktorn med makten av sin tro, makten att kränka människan.
Under den tid som följer så beordrar doktorn en skallröntgen, oftast påvisar denna inget fel, de mäter elektricitet i hjärnan och oftast visar denna inget fel, men någonstans i detta skede har patienten/klienten redan en diagnos, en diagnos av schizofreni, eller psykos. Vid detta laget har klienten/patienten redan en tung medicinering, av neuroleptika, av psykofarmaka. Mot en diagnos som ej går att bevisa, alltså ej finns, alltså ej sjuk.
Vid detta lag har patienten/klienten träffat pseudoläkaren/läkarna under kanske en halvtimmas samtal, sammanlagt. Vad sker i dessa samtal? Vari ser man den psykiska diagnosen? Vari ser man med vilket gift man ska behandla denna klient/patient med?
Då patienter som jag ifrågasätter hur ni kan ha en medicin mot en sjukdom som ni ej kan bevisa att jag lider av, då patienter som jag frågar: "vad ska denna medicin göra med min hjärna, min kropp?" så säger pseudodoktorn att den ska återställa en kemisk balans i din hjärna.
Vad fantastiskt säger jag, då måste ni först kolla min hjärna och dess kemi, ja för att återställa en balans så måste man väl först veta vad som skall återställas, man måste väl först hitta en kemisk balans som är i obalans. Detta har doktorn glömt att göra med mig, "Ni har aldrig tittat efter dessa obalanser, hur kan doktorn veta att de är i obalans, ja kemierna i min hjärna?" Detta svarar ej doktorn på, men nästa gång vi ses, för ett tio minuters samtal, så försöker doktorn att pracka på mig en ny kemikalie. En ny medicin, och jag säger följande: "men doktorn, jag kan inte äta en kemikalie mot en påstådd sjukdom ni ej kan bevisa att jag har".
Jo det finns säkert tiotusentals människor som kränks med dessa pseudostämplar, som förgiftas då läkarna ej vill erkänna att dessa människor lider av något annat än inbillning. Det finns människor som dör av dessa mediciner fortgående i denna värld, fast säkerheten har blivit bättre. Ja dör flera så måste man ju börja se på den individuella kemin, och se om denna människa tål detta preparat. Detta kollar de genom ett blodprov idag, men människor död fortfarande. Det går inte att mäta denna enorma kränkning i lidande för dessa människor, där många blir frihetsberövade under väldigt långa tider av sitt liv. För dessa människor ses som en samhällsfara, trots att de allra flesta aldrig skulle göra en fluga förnär.
Då de ej ger sig frivilligt till denna medicinering, så krävs ej mycket innan samhället låser in dessa människor utan att ens kunna bevisa sjukdom, för då får samhället rätten att med tvång medicinera dessa människor.
Om de ej äter frivilligt så tvingar systemet dessa människor till olika sprutbehandlingar, det vill säga ett stick i rumpan med tung neuroleptika eller psykofarmaka. Ja dessa mediciner man har mot sjukdomar som ej finns, som ej går att bevisa individuellt. För bevisningen är en troende doktor. Vad denna har för specialkunskaper i att se på människor vad de lider av och vilket kemiskt preparat denna patient/klient ska medicineras med, är för mig en gåta,
Vad är det för gissningslekar de sysslar med? Av de människor jag stött på under de år jag kämpat mot myndigheterna, mot sjukvården, så har de allra flesta prövat alla de olika formerna av kemiska preparat i form av neuroleptika och psykofarmaka som finns. Och varje gång det lanseras en ny undermedicin, så ser man flertalen på en sluten avdelning sättas på denna nya medicin. Vilket bevisar att detta är en försöksdjursverksamhet, med människor.
|
