 |
SEX & KÄRLEK
Artikel
av Ilona Betula
publicerad 10 jan 2005 kl. 00.21:
Fega män - dumma kvinnor
Enda sedan Hedenhös tid har män gjort allt för att dölja hur fega de egentligen är. Om fegheten är inlärd eller medfödd, vet de väl inte ens själva.
Hallå, skulle män vara fega!? Män som springer in i brinnande byggnader för att rädda kvinnor och barn. Män som drar i krig för kung och fosterland. Män som kan kastar sej i iskallt vatten för att rädda en kattunge osv. Historien är full av för tidigt döda "modiga" män som många gånger dött för en skitsak. Bara för att bevisa hur "modiga" de är eller för att upprätthålla sin "heder".
Men hur modigt är det att sätta sej ett skott i pannan, när man p.g.a sina egna handlingar försatt sej i en rejäl knipa? Förr var det skammen för ekonomisk ruin som skördade de flesta offer. Idag är det att bli ertappad som pedofil.
Dö kan vi och gör vi alla, förr eller senare, men det är väl det fegaste sättet att komma undan på? Det krävs mod för att leva och ta rätt på konsekvenserna av sina egna misstag. Och hur ofta har man hört talas om kvinnor som tar livet av sej för att de kört familjens ekonomi i botten? De flesta kvinnor väljer den sista utvägen i regel p.g.a olycklig kärlek och för att de inte orkar leva med förlusten av nära och kära.
Idag har inte männen lika lätt att dölja sin feghet. Behovet av att dra ut i krig eller att gå ut och slå ihjäl en björn eller två är inte heller lika stort. Vilket gjort att männen måste hitta på andra sätt att undkomma oss kvinnor och våra dumma krav. De riktigt fega slår ihjäl sina kvinnor istället. Andra nöjer sej med att försöka slå "socialt". En av metoderna är att förneka en kvinna samma rättigheter som en man har i samhället. Och skulle hon råka vara så dum att hon står på sej, vägrar att svälja skiten, då är hon den värsta sorten av kvinna. En rabiat feminist som hatar allt vad män heter och har blivit sådan för att hon är så j-a ful och dum att ingen karl vill ha henne. Vad hon skulle behöva är en riktigt "skjut", så hon blev normal. Men eftersom hon troligtvis är lesbisk också, så skulle knappast det heller hjälpa.
Sanningen är den att OM hon hade varit blind och dum, så skulle hon inte ha så stora problem med män. (http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,583369,00.html)
Men visst, vi kvinnor ÄR dumma. De flesta av oss lär oss aldrig. Vi sväljer och tror på det mesta en man säger, bara för att vi sedan tonåren blivit matade med sagor. Tror på den STORA kärleken med tomtebolycka, välartade söta barn och framför allt en kärleksfull man. Som är beredd att dela med sej även av sitt inre och en gnutta närhet då och då.
Vi tar till alla bortförklarningar som går, när vi förstår att han inte alls vill ge av sej själv. Tills vi inser att vi ljuger för oss själva. Han kommer aldrig att ändra på sej, rädd som han är för kvinnor.
Sedan har vi den "snälla" sortens fega män. De som kanske lyckats trycka ner sin rädsla så pass att de kommit så långt att de hunnit bilda familj. De säger att de står på kvinnans sida i kampen om lika rättigheter och skulle aldrig höja handen eller rösten i vrede mot sin älskade. Män som gör allt för de sina, jobbar och sliter för att alla ska må bra och få det de vill ha. M.a.o kommer hem med pengar och prylar, men tillbringar den mesta tiden på sitt jobb. (Alternativt har en hobby som utesluter kvinnan.)
Så tröttnar kvinnan på att han aldrig är hemma och hon uttalar de mest fruktade orden en man tycks känna till; Jag skulle vilja prata lite... Kommer han inte fysiskt undan, så "stänger" han ner mentalt. Skilsmässan inte är långt borta. Beroende på att han vägrar att fatta att hon inte vill ha hans huvud på ett silverfat, bara lite mer av hans tid. Och när hon tröttnat på att tjata, drar hon, i förhoppningen att det kanske finns EN man någonstans som inte är så feg. Eller också tröttnar han på tjatet och sticker. I förhoppningen om att det finns EN kvinna som inte tjatar.
Men tyvärr, så länge männen är de fega krakar de är, kommer ingenting att förändras. De flesta kvinnor kommer att fortsätta vara dumma, lättlurade, godtrogna, hoppfulla OCH förr eller senare tjatiga. Medan männen flyr.
|
Michael Lundahl