 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Mikael Vestlin
publicerad 3 jul 2003 kl. 14.32:
Fed up with poets
Bardiskskonversation.
- Nädu, det säger jag dig, aldrig en poet igen, aldrig, säger Fia och blåser lågrisrök i ögonen på Sara.
- Varför det, undrar Sara och blinkar bort en tår.
- Jo, för att det enda dom vill ha är någon som tycker om dom nästan lika mycket som de själva gör.
- Äh, inte alla poeter väl?
- Åh, vad jobbig du är. Jag känner för att generalisera, okej?
Sara vispar med oliven i sin Dry Martini.
- Okej, vad gjorde han då?
- Han gjorde allt för att bli älskad. Eller snarare dyrkad. Jag menar, alla vill bli älskade, omtyckta, helt naturligt. Men det här var extremt. Allvarligt talat, jag tror faktiskt han trodde han var en gud.
- Hjälp! Jante kom tillbaka!
- Precis. Och så alla dessa trista teaterföreställningar.
- Hur då?
- Hmmm, mest genom att tala djupt och förtroligt. Vara känslig. Tända ljus. Gå månskenspromenader. Tala om livet. "Fånga dagen". Citera Keats och Yates och Shelley och Morrissey. Prata floskler. "Innan jag träffade dig var jag itu. Nu sitter jag ihop igen."
Fia stoppar ett finger i halsen och låtsasspyr.
- Hur var han i sängen då, frågar Sara och ser ännu mer intresserad ut.
- Åh, herregud! Förspelsnarkoman!
- Nej, haha, en FÖRSPELSNARKOMAN! Dom kan verkligen vara skitjobbiga.
- Ja, till sist vill man bara säga. "Men kom upp å knulla nu för helvete!"
- Jag vet.
- Du har väl aldrig varit med en poet?
- Nä, men med en jäkla massa förspelsnarkomaner.
- Jaja, men jag varnar dig. Bli aldrig ihop med en poet.
- Hmmm, okej. Men varför var du ihop med din så länge då? Över ett år ju!
- Han hade söt rumpa.
Fia och Sara vänder sina barstolar, lägger ena benet över det andra, samtidigt, scannar av lokalen.
- Vad tror du om dom två därborta, säger Sara och nickar i riktning mot ett bord med två killar och två öl.
Fia studerar dem i fem sekunder.
- Jag tror han till höger är snickare.
- Och han till vänster är nog brandman, säger Sara.
- Säkert väldigt våldsbenägna.
- Mmm, och gillar att meka med bilar.
- Ja.
- Och kollar porrfilm.
- Minst två gånger i veckan.
- Herregud, de hade dreglat på oss.
- Vad säger du? Ska vi?
- Skojar du?
- Nä.
- Trodde väl det, säger Fia.
"Klapp, klapp, klapp", fyra höga klackar mot ett bargolv.
- Hej grabbar, väntar ni på oss?
|
Michael Lundahl