 |
Artikel
av Annika Widén
publicerad 27 jun 2012 kl. 06.00:
Fattig i Italien
Enligt ISTAT, det nationella statistikinstitutet i Italien lever 11 procent av Italiens befolkning på gränsen till att bli fattig och 4,6 procent i extrem fattigdom.
8,3 miljoner personer måste kämpa för att få saker som man i andra länder kan anse tillhöra vardagen, mat, husrum, skolböcker osv medan 3,1 miljoner lever utan de mest väsentliga nödvändigheter.
Arbetslösheten är hög. Italien står på andraplats på podiet för arbetslösa i den s.k. gruppen "Neet" (Not in Education, Employment or Training). 2010 var 37,8 procent arbetslösa och i EU har endast Malta högre arbetslöshet än Italien. 26,7 procent av de arbetslösa är män medan 48,9 procent är kvinnor. Det finns fortfarande många hemmafruar som inte ingår i denna statistik. Detta gör kvinnorna mer sårbara eftersom väldigt få som inte har arbete får någon slags ersättning. Eftersom nästan hälften av de arbetslösa i Italien är kvinnor betyder det att de är beroende av någon, antingen av sina föräldrar eller sina män. 22,1 procent av de italienska ungdomarna mellan 15 och 29 år är arbetslösa och det förklarar varför så många italienska ungdomar bor hemma så länge.
Hur överlever man då som fattig i ett land där staten knappast existerar och politikerna "äter upp skattebetalarnas pengar", som man uttrycker sig här? Först och främst: Familjen. Utan en familj är det svårt att överleva här. I de flesta skilsmässor är en i paret tvungen att "flytta hem" igen, oberoende av åldern. Man har inte råd att leva själv även om man har jobb. Är man arbetslös är det ännu värre. Ungdomarna bor hemma tills man har ett fast jobb och ofta tills man gifter sig. Ett par har lättare att klara av ett lån på 20-40 år eller att betala en hyra som ofta är lika hög som en persons nettolön.
Man får stor hjälp av ideella organisationer. Många är katolska som t. ex. Caritas Italiana eller Comunitā Sant´Egidio, men det finns även andra organisationer som är till för att stötta de som har det svårt.
I flera år har jag samarbetat med några av dessa organisationer och kunnat se hur de arbetar och hur de bokstavligen räddat liv på personer som har det svårt. Jag har tillbringat tisdagar till att lyssna på människor som kommit och berättat om sina problem och sedan suttit i möten på onsdagar för att försöka lösa dem. Jag ägnade i flera år mina onsdagar till att packa kassar med mat som frivilliga kom och hämtade och körde ut till fattiga familjer. Jag har gått hem till familjer med mat och försökt hjälpa till med att lösa deras problem. Jag har sett mödrar gråta av tacksamhet för kassarna som Caritas delade ut med nödvändigheter som pasta, ost och bönor. Det är en obeskrivlig känsla av kärlek jag känner till alla dessa frivilliga människor som ägnar sin fritid åt att hjälpa andra oberoende av kultur, sexuell läggning, religion eller annat. Jag har sett den katolska organisationen hjälpa alla slags människor från AIDS-drabbade, prostituerade, arbetslösa till "vanliga" familjer med många barn där lönen helt enkelt inte räcker till att mätta alla munnar.
Emergency är en annan ideell organisation som inte har någon religiös bakgrund. Läkaren Gino Strada startade denna organisation. Sedan 1994 har de byggt sjukhus i 16 länder och är finns nu även i norra Italien, för att hjälpa människor som drabbats av jordbävningen.
Man läser så mycket negativt om Italien. Fattigdomen här är svår och många människor kämpar varje dag för att få mat på bordet. Men mitt i allt detta finns det "änglar". Dessa fantastiska människor som ger det viktigaste de har, tid och kärlek, till människor som behöver hjälp. Och de har aldrig tråkigt. Ensamhet är för dem ett okänt ord.
|
