MEDIA
Artikel av Pia Isaksson publicerad 25 nov 2009 kl. 13.14:

Familj och vänner viktigare än Facebook och MSN

"Jag vill inte ha tillbaka någonting, utom en sak – att vi människor bryr oss om varandra mer, uppmuntrar varandra och ger oss själva den största betydelsen, inte dessa döda ting som datorerna representerar."
Kunde inte avhålla mig från att kommentera att kommunalanställda i Jönköping surfar olämpligt i tusentals timmar. Det handlar om porr, våld, rasism, vapen och dessutom fildelning!

Jag kommer ihåg när vår skola skulle bli en datorskola. Alla elever skulle först få personliga datorer, men det fick de inte. Istället fylldes vart annat rum i skolan av nya datorer, personalrummet svämmade över av glänsande datorbänkar vi personal fick lov att använda datorerna nästan fritt.

Jag tror inte att folk i vår skola missbrukar datorerna särskilt mycket, men det finns säkert en och annan som gör ett och annat som inte är lämpligt. Vad trodde man när man skaffade datorer? Jag har alltid tyckt att man ska ha en datorsal i skolan, med en riktig IT-tekniker som kan vara behjälplig för elever och personal, men det har inte alls varit populärt hos personalen. Nu lutar det åt det hållet i alla fall. Lärarna har annars propagerat för att ha massor av datorer i klassrummen, vilket de också fått – och det är klart, datorer kan var bra i skolarbetet, men personliga diskussioner och egentillverkade bilder tror jag är minst lika mycket värda som de stiliserade datoruppgifterna.

I Jönköping är i alla fall politikern och kristdemokraten Acko Ankarberg Johansson bestört över vad hon har fått höra: Tidsåtgången för det olämpliga surfandet motsvarar fyra kommunala heltidstjänster, 8 000 datorer och 28 000 konton. 80 % av fildelningen är knuten till elevdatorerna på skolorna. Detta hade vi inte väntat oss, säger Acko A.J. Att besöka porrsidor är helt oacceptabelt! Man ska kunna lita på att alla arbetar efter samma värdegrund, säger hon. Bredbandskapaciteten har av dessa skäl släpat efter i kommunen. IT-företaget Pulsen i Borås har hjälpt svenska kommuner att analysera internettrafiken. Problemen är långt ifrån ovanliga, konstaterar Anders Heland, vd på företaget. Flera kommuner installerar tekniska verktyg för att få bukt med de här problemen.

Varför bryr jag mig om det här? Jo, för jag tycker att den tekniska utvecklingen har fört med sig ett samhälle som är så långt ifrån oss människor. Tonåringarna blir vansinniga om de inte får sitta hela kvällarna och halva nätterna framför datorn, de som vill kan bjuda ut sig på nätet utan familjens vetskap, många förstår inte datorspråket och kommer därför på efterkälken i samhället och på arbetsplatserna. Sajterna på nätet sväljer folks hela fritid.

Svenska barn respekterar inte längre sina föräldrar lika mycket som de invandrade barnen. Svenska barn uppför sig som om MSN och Facebook är viktigare än familj och syskon och det gör även vuxna datoranvändare. Ändå vet vi innerst inne, vad som är rätt och fel och bra för oss själva.

Jag vill ha tillbaka hästdroskorna i leriga hjulspår, karusellen på lördagar då alla satt runt radion och lyssnade och nöjde sig med det, bilar av samma märke som glatt tutade åt varandra på vägarna, choklad gjord på kakao och grädde utspätt med hett vatten, kaffepannan som puttrade på spisen och färre kanaler på tv. Jag vill ha tillbaka stiftgrammofonen och Louis Armstrong och syrénbersåerna med saft och bullar och jag vill ha tillbaka …

… nej förresten. Jag vill inte ha tillbaka någonting, utom en sak – att vi människor bryr oss om varandra mer, uppmuntrar varandra och ger oss själva den största betydelsen, inte dessa döda ting som datorerna representerar. Datorerna har orsakat arbetslöshet och elände. Jag vill ha tillbaka dem som skrev handgjorda kvitton i affärerna.

Jag är inte ett dugg förvånad över den här utvecklingen när det gäller datorer, där många inte alls hänger med. Jag har satsat på fel häst. Jag skulle ha stannat kvar i mitt hus i Norrland, bättrat på och reparerat det och iakttagit tranorna under dimmiga morgnar på fälten, eller njutit av den vackra synen när grannens svarta tjusiga häst med fladdrande man galopperade i gröngräset över kullarna. Där kunde man sitta på gräsmattan och äta surströmming utan att någon surade och behövde man låna en lie, var det bara att fråga grannen några kilometer bort. Man fick alltid ja.

Nej, jag är inte lika förvånad över utvecklingen som kristdemokraten Acko Ankarberg Johansson är, och det tycker jag inte att ni heller borde vara.