Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Michael Karnerfors
publicerad 3 aug 2005 kl. 18.48:
Falska anklagelser är ett problem
Caroline Persson argumenterar för att bara för att hon anser ett annat rättsproblem vara större så är det oviktigt att människor blir falskeligen anklagade för brott. Inget kunde vara mer fel.
Caroline Persson skriver i sin artikel "Knappt 0,8 procent straffades för våldtäkt" att bara för att det är få fällande domar för sexualbrott så bör debattörer sluta ägna någon tid åt att diskutera det faktum att det kan förekomma falska våldtäktsanklagelser.
Hon skriver: "Jag ber nu er - Billy och andra engagerade männinskor - att använda er kraft och energi till att uppmärksamma det verkligt stora problemet i stället - det vill säga det ökande antalet våldtäkter och den låga anmälningsgraden."
Enligt samma resonemang skulle jag kunna säga åt Caroline att hon slutar bekymra sig över en sådan oviktig skitsak som att svenska kvinnor blir våldtagna när det samtidigt i världen dör miljoner(!) kvinnor - och män - av svält, krig och sjukdomar. Våldtäkt av svenska kvinnor är ju en oviktig struntsak i det stora perspektivet, eller hur? Hon borde "uppmärksamma det verkligt stora problemet istället", tycker ni inte?
Poängen med denna ironi är att visa på att inget problem är för litet för att diskuteras. Att hävda att man skall sluta lägga energi på ett problem enbart med argumentationen att man tycker ett annat problem är "större" är ett ytterligt svagt argument för den som vill få människor att lägga fokus på det som de tycker är "rätt" hjärtefråga. Eller som kanske är fallet här: att ta bort fokus från en besvärande fråga.
Vad gäller just falska våldtäktsanklagelser så är det verkligen en besvärande fråga för de vars ståndpunkt är i samma härad som Carolines i frågan om sexualbrott och rättsväsendets behandling av desamma. Dessa 0.8% hon talar om har nämligen sin rot i just det faktum att en människa har möjligheten att komma med - som barnet uttryckte det - "färskt vetebröd i sin väska". Det är inte en slump att ett av de 10 budorden handlar om att komma med falska anklagelser. Det är ett mångtusenårigt problem som har diskuterats under betydligt längre tid än problemet med att för få fälls för brott.
"Oskyldig tills motsatsen bevisats" är det mest grundläggande vi har i vårt moderna rättsystem. Den debattör finns inte som om ställd frågan om principen är rätt eller inte skulle få för sig att påstå att den är fel. Jag är övertygad om att på den punkten håller Caroline med mig.
Koppla detta till det faktum att människor kan komma med en falsk anklagelse samt att sexualbrott av sin natur är extremt svårbevisade och du får 0.8% fällda. Det handlar inte - som Caroline försöker hävda - om att jag (och de med mig som inte är fullt lika kritiska mot rättsävsendet som hon är) argumenterar för att "hon var nog med på det". Det är rent nonsens av Caroline att påstå detta. Det vi säger är att så länge den misstänkte inte är bevisat skyldig så kan vi inte utesluta möjligheten att denne är oskyldig. Det "tråkiga" är att för att få en fällande dom så måste(!) vi kunna utesluta precis allt som säger att den misstänkte är oskyldig.
Tankemodellen som rättsväsendet måste använda är knepig att greppa. Det är lite Schrödingers Katt över hela problematiken. Precis som att katten - innan vi öppnat lådan och tittat efter - samtidigt är både levande och död, på samma sätt är den misstänkte i domstolens ögon både skyldig och oskyldig. Skillnaden är dock att så länge som ovisshet råder måste domstolen antaga att den misstänkte inte är skyldig.
Detta innebär inte för den sakens skull att man har uteslutit möjligheten att svaranden kanske har gjort sig skyldig till brottet som denne anklagas för. Det innebär heller inte att man tar för givet att målsägaren ljuger. Det man kort och gott säger är "Vi vet inte".
Hade människor varit ärliga hade detta inte varit ett problem. Men nu är så inte fallet... vilket kanske bäst bevisas av att brott sker till att börja med. Problemet med falskanklagelser är inte att de sker i stor mängd... utan att de överhuvudtaget kan inträffa. Säg att vi har 1000 anklagelser och vi kan misstänka att en eller fler av dessa är anklagelser är falska. Knäckfrågan blir då: Vem/vilka av de utpekade är oskyldiga?
För vårt rättsväsende är det fullständigt oacceptabelt att en oskyldig fälls för detta avskyvärda brott. Det är inget oviktigt litet skitproblem som Caroline försöker få det till bara för att hon vill att vi inte skall låta detta vara en faktor i diskussionen. Tvärt om mot vad hon försöker hävda vore det en oändligt mycket större katastrof för rättsväsendet med oskyldigt dömda än med 0.8% fällningsgrad. Det handlar inte om att acceptera brott eller att hävda "hon var nog med på det". Det som det handlar om är att vi sätter inte oskyldiga i fängelse. Och om minsta tveksamhet råder om huruvida vi bör spärra in någon och brännmärka denne som en hatad och förtappad människa, då låter vi helt enkelt bli!
Så: nej Caroline, jag tänker inte sluta att i dessa diskussioner påminna om vår största och viktigaste rättsprincip. Du må förvrida och distordera det hur mycket du vill genom att påstå att jag säger "Hon var nog med på det"... men jag kommer inte att vika en tum. Och jag vet att inte heller rättsväsendet kommer att ge med sig där... dina 0.8% till trots.
Vi säger inte att de misstänkta alla är oskyldiga... utan enbart att vi vill vara 100% säkra på att de är skyldiga innan vi slänger dem i buren. Tycker du det är orimligt?
Michael Karnerfors
publicerad 3 aug 2005 kl. 18.48:
Malmö moské
