Fackföreningsrörelsen har verkligen mycket att vara stolt över. Den har varit oerhört framgångsrik när det gäller att bekämpa orättvisor och ojämlikhet. Men nu är den kampen i stort sett över. Nu är det helt andra tider än för 100 år sen när striden var som hetast. Facket har till stora delar blivit reaktionärt och en försvarare av det bestående.
Facket har inte klarat av att tänka om när tiderna förändrats. Det viktigaste för medlemmarna nu borde vara att höja livskvalitén, inte att jobba så många timmar som möjligt för att berika kapitalägarna. Socialdemokraterna har inte heller klarat av att tänka om, utan försvarar facket i allt.
Det var kanske bra för facket att det kom en borgerlig regering som i stort sett gjorde det maktlöst. Och tur för borgarna att den ekonomiska krisen kom så att de nästan helt kunnat tämja facket. Facket har inte heller mycket att sätta emot så länge det fortsätter sin arbetslinje utan att tänka på meningen med arbetet. Men facket behöver inte tappa modet och deppa. Det är bara att inse lägets allvar. Kriser brukar dessutom vara hälsosamma. Det går att vitalisera facket. Det måste kännas självklart att gå med i facket när man slutat skolan och fått sitt första jobb. Som det är nu så har facket fått dåligt rykte. Att det berikar sig självt. Vanja Lundby Wedin och AMF-soppan var ingen bra reklam.
Nu är det läge för facken att placera nytt folk i toppen och som förstår att framtiden kräver nytänkande. Framför allt är det miljötänkandet som måste vara det bärande i all utveckling om vi ska kunna leva drägligt som möjligt. Det är tveksamt om de gamla stötarna i facken orkar ha några visioner. Så därför gäller som alltid att det är ungdomen som får visa vägen. Den har goda möjligheter att hitta vägar att stå emot företagarnas och kapitalägarnas makt. Den rådande ekonomiska krisen kan vara ett gyllene tillfälle för fackföreningsrörelsen att flytta fram sina positioner.
Lennart Karlsson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
