 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Ulf Nilson
publicerad 2 feb 2009 kl. 23.08:
Försvarsdebatten - ungefär som tjejboxning
Det blir aldrig mer krig i Norden! Det är den tysta förutsättningen för den försvarspolitik Sverige för.
OK, låt mig nyansera en aning. Det blir inte krig i Norden - i alla fall inte så att Sverige blir inblandat - på låång, lååång tid.
Sverige har, i praktiken, rustat ned jäms med fotknölarna. Om Ryssland, en alls inte ofarlig granne, bestämde sig för att hastigt och lustigt ockupera Stockholm (och göra den förtjuste Lars Ohly till ståthållare!) så skulle man kunna genomföra operationen med hjälp av ett relativt litet, luftburet förband.
Om vi varit medlemmar av NATO skulle situationen ha varit en helt annan. Enligt principen en för alla, alla för en, skulle vi omedelbart få stöd av världens starkaste militärmakt, USA - en avskräckningsfaktor så god som någon.
Istället har vi, idiotiskt nog (om jag får tala klartext) bestämt oss för att vara alliansfria.
Enligt den försvarsdoktrin som förefaller gälla - förvirringen i hr Tolgfors omgivning är stor - ska Sverige försvaras i n t e med ytförsvar, utan med insatsförsvar. I klartext lämnar vi hemlandet åt sitt öde medan vi (som överste Bo Pellnäs framhållit) skickar trupper till Afghanistan.
Ja, vi försvarar Sverige i, av alla kaotiska länder, Afghanistan; detta enligt den fromma doktrinen att om det blir fred och fröjd och frid i oroliga delar av världen, så blir det lugnare även för Sverige. Ärligt talat tror jag inte att man behöver vara överste för att inse att doktrinen om insatsförsvar i avlägsna länder är mest - förlåt ordet - skitsnack.
Enligt senaste försvarsplan ska Sverige om ett antal år kunna ställa upp 48.800 man, inklusive hemvärnet. Kostnaden blir (enligt Utrikespolitiska Institutets chef, Tomas Reis) 867.713 kr per man, lika med något i storleksordningen 42 miljarder eller ungefär samma summa som vi belastats med i många år. Det kan tilläggas att Danmark mobiliserar just under dubbelt så många soldater för ungefär halva summan.
En av förklaringarna kan möjligen vara att Sverige (Saab och familjen Wallenberg till fromma!) har ett väldigt flygvapen. Detta har dessbättre aldrig använts i insatser runt om världen och måste sålunda vara avsett för ytförsvar, lika med försvar av svensk jord. Logiken är inte ens tveksam, men så blir det när man både vill nedrusta och visa några slags tänder på samma gång.
Att ÖB och försvarsministern och många andra inblandade tycker olika har tagit stor plats i debatten. Det är helt ok och ibland tom underhållande, något i klass med tjejboxning. Tyvärr betecknas tillställningen dock ofta som FÖRSVARSDEBATT, men någon sådan har vi egentligen inte. Försvaret är ungefär så avskaffat det kan bli utan att vi måste stänga ner allting - och bättra på den redan galopperande arbetslösheten. Lösningen är oerhört enkel:
Erkänn att Sverige inte kan - och uppenbarligen inte vill - försvara sig själv.
Gå med i NATO, den stora, demokratiska försvarsallians som mer än någon annan multinationell institution bidrog till att avgöra det kalla kriget och förvisa Sovjetunionen till historiens sophög.
|
