 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Marta Lisabet Engman
publicerad 3 feb 2003 kl. 09.47:
Förmodligen
Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola
som du vet så tar dagen alltid slut
även om räls läggs på räls i evigheten
tåget stannade inte på första stationen
och du vet någonstans att det inte kommer stanna på länge än
svindeln gömmer sig i gardinerna kanske hoppar på dig snart
är du förföljd är du förföljd?
när du väl står på avsatsen, hoppar du då?
och mörkret har fallit många gånger nu, som du önskat blev det bättre?
- nej, och du visste att märgen aldrig skulle sluta sugas ur dig
svarta draperier vaggar dig, närmare målet men ändå aldrig nära nog
vita fingrar som benknotor sträcker sig fram, rör vid ljuset
men molekylerna fastnar inte susar bara vidare
300 000 kilometer i timmen, vetenskap är vetenskap och du är bara en själ utan ord utan kropp, men med en smärta i bröstet du inte kan bli av med
stöter mot rälsen, blod från ditt knä trots att du aldrig visste att du var illa ute
eller ens nära att stöta i
dynan andas galenskap mellan senapsgula ränder
inrökt vagn du är inrökt med den
du sitter fast i dina egna naglar som skrapar sår mot din egen hud
du kommer aldrig undan
rakbladen som inte finns skär sår som inte blöder
ett finger följer mönster, du tittar men du ser inte
lyssnar men du hör inte
känner men du känner inte
räls på räls på räls och ingenting andas
bara du
|
