POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Stefan Danerek publicerad 10 jan kl. 06.00:


Foto: Ssolbergj (BY CC 2.0 via Wikimedia Commons)

Förklarade EU just krig mot Iran?

En blockad av en nation är en krigshandling. I fallet med Iran är det inte en blockad ännu, men de "förlamande sanktioner" som planerats utgör en form av blockad.
En blockad av en nation är en krigshandling. I fallet med Iran är det inte en blockad ännu, men de "förlamande sanktioner" som planerats utgör en form av blockad.

I en annan tid och situation, innan Japan anföll Pearl Harbour, hade President Roosevelt verkställt en plan för att provocera Japan till krigshandlingar, främst genom att förneka Japan tillgång till olja, vilket Admiral Turner beskrivit som ett säkert recept för krig. (Detta skulle tvinga Japan att ockupera Nederländska Ostindien och USA skulle bli involverat i Stilla Havskriget. Roosevelt räknade också med att axelmakten Tyskland skulle förklara USA krig om Japan anföll dem med viss framgång. Det amerikanska folket var nämligen inte lika angelägna som Roosevelt att inträda i det europeiska kriget. Den japanska attacken mot Pearl Harbour 7 december 1941 var inte heller en överraskning för Roosevelt. Man hade bara inte valt att informera de lokala befälhavarna på Hawaii. Eftersom inga amerikanska skepp eller flygplan sändes att möta den japanska flottan såg allmänheten, ovetandes om Roosevelts utstakade planer för krig, den japanska attacken som oprovocerad.)

Besläktade metoder lades fram häromåret av en grupp policyförfattare vid Saban Center for Middle East Policy, Brookingsinstitutet, en tankesmedja finansierad av den sionistiske mediamogulen Haim Saban, i ett dokument med titeln Which Path to Persia? Options for a New American Strategy toward Iran. Bland annat finns det idéer om att angripa Syrien med både demokratiaktivister och väpnade grupper, som ett sätt att försvaga och komma åt Iran. Iran och Syrien har ett slags försvarspakt, och det nämnda dokumentet gör att vi bör se möjligheten att oroligheterna i Syrien är, åtminstone till viss del, led i ett destabiliseringsprogram för regimbyte i både Syrien och Iran, samt Libanon.

Cheney/Bush-regimen hade långtgående planer på att angripa Iran från efter Irakkriget ända till det var dags att lämna över till Obama. Cheneys "Guns of August" hade inneburit massiva bombingar av Iran, och han var beredd att göra en "Tonkin Bay", som rapporterat av S. Hersh, det vill säga arrangera en attack på amerikanska soldater i regionen, för att den planerade slakten inte skulle framstå som totalt oprovocerad.

EU har den 3 januari nått samförstånd om sanktioner mot Irans viktigaste inkomstkälla, olja, som handlas via Irans centralbank. Storbritannien och USA har också tagit beslut om att utvidga sina sanktioner. Hittills har Iran klarat att hantera de sanktioner som vidtagits emot dem, för ett påstått kärnvapenprogram. Men nu blir det svårare. Missnöjet i samhället lär öka om ekonomin försämras. De nya sanktionerna liknar alltmer Roosevelts förberedelser inför kriget mot Japan och Tyskland 1941. Därtill förbereder USA att skicka trupper, materiel och krigsfartyg till Israel, vars ledarskap Netanyahu/Lieberman leder denna konfrontation som inte ens är önskad av Israels Mossadchefer. Därför kan det för Irans del vara till fördel om krigshandlingar bryter ut innan de är för skadade av sanktioner och innan mer fiendemilitär flyttats till området, om de ser en attack som oundviklig.

När ekonomin ser ut som den gör, kan ledare i väst se kriget som en väg ut, eller skylla en eventuell kollaps på Iran? Eller vill man införa ett nytt ekonomiskt system, efter att dollarn kollapsat till följd av att iranierna stänger Hormuzsundet som svar på sanktionerna mot dem? Är Västmakterna och Israel ute efter ett förebyggande världskrig, där Ryssland och Kina också är aktörer, med Iran/Israel som katalysator? Man kan fråga mycket om skälen till denna konflikt och få svar håller, kanske på grund av att de verkliga skälen är irrationella. Tyvärr har EU hoppat på tåget mot fortsatt konfrontation.

Källor:
1
2
3
4