POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av Johanna Parikka Altenstedt publicerad 3 dec 2002 kl. 15.02:

För vågat för Sverige?

DN, SvD och Mediekritik.nu vägrar alla att publicera artikeln nedan. Det är besynnerligt då det handlar om att nio riksdagsledamöter som har över partigränserna undertecknat den.
Artikeln har publicerats i Nordens största tidning Helsingin Sanomat den 1.12.02 med en reflektion om hur den svenska pressen bryr sig om svenskan i Finland men inte ser den inhemska situationen.
------------------------

2002-12-02

Varför sviker Sveriges Television Sverigefinnarna?

Minoritetsspråkens ställning i Sverige är fortfarande hotad, trots de insatser som statsmakterna vidtagit. Åtgärder för att bevara och utveckla minoritetsspråken behövs för att de ska hållas levande på lång sikt. Alla bör ha rätt till sitt modersmål.

Sveriges riksdag beslutade i december 1999 om en samlad nationell minoritetspolitik till skydd för de nationella minoriteterna i Sverige. Genom beslutet har det svenska samhället åtagit sig att skydda de nationella minoriteterna, vilket omfattar således även Sverigefinnar och det finska språket. I samband med riksdagsbeslutet ratificerade Sverige Europarådets minoritetsspråks- och ramkonvention till skydd för minoritetsspråken och de nationella minoriteterna. Konventionerna är till karaktären mellanstatliga avtal som Europarådets medlemsstater är folkrättsligt bundna av. Uppföljningsansvaret av det konkreta genomförandet av den nationella minoritetspolitiken övertogs av Europarådet.

I regeringens första redogörelse till Europarådet om det konkreta genomförandet av sina åtaganden gentemot Sverigefinnarna från mars 2002 betonades betydelsen av SVT:s finskspråkiga sändningar. I den senaste propositionen om public service (prop. 2000/01:94) slog regeringen fast att public service har ett stort ansvar när det gäller programutbud för språkliga och etniska minoriteter. Enligt sändningstillstånden för perioden 2002-2005 ska public service-bolagen beakta språkliga och etniska minoritetens intressen. Insatserna ska också öka under tillståndsperioden och då ska samiska, finska, meänkieli och romani chib inta en särställning.

Vi undertecknade är allvarligt oroade för den utveckling som Sveriges Television under senare tid med Leif Jakobssons ledning vidtagit när det gäller sändningar med mångkulturella och minoritetspråksinslag. Sändningstiden år 2001 på finska var 116 timmar och bestod av finskspråkiga nyheter, barnprogram samt ett aktuellt finskspråkigt magasin EKG (28 program). Alla dessa program var producerade av Sveriges televisions finskspråkiga redaktion. Dessa program har haft hög kvalitet i sina samtliga sändningar. Sändningarna textas även på svenska. Att ha tillgång till ett finskspråkigt aktualitetsmagasin EKG med en relativt hög frekvens har varit av stor betydelse för tittarna.

Nu är aktualitetsmagasinet EKG under nedläggning. I stället har Sveriges Television beslutat att sända sex till tio finskspråkiga reportage under rubriken ”Det nya Sverige”. Enligt vår mening stämmer inte Leif Jakobssons förslag om programmets nedläggning med de intentioner som riksdagen fastlagit för public services utbud för den Sverigefinska minoritetsgruppen. Eftersom sändningarna ska beakta minoriteters intressen undrar vi vems intressen beaktas i detta fall då till exempel Sverigefinländarnas delegation skarpt tagit avstånd till detta. När man läser de finskpråkiga tidningar i Sverige är reaktionerna lika besvikna av de många läsare som reagerat på förslaget. De argument av Leif Jakobsson som blivit oss kända i olika sammanhang tycks inte gå i samklang med tittarnas önskemål.

Vi frågar därför hur mycket ett riksdagsbeslut om sändningstillståndet för SVT och Sveriges åtaganden gentemot Europarådets minoritetspolitiska konventioner är värda? På vilka grunder går SVT:s ledning emot dessa? Vi frågar också med vilken rätt ett public service-företag kan försvaga den demokratiska debatten hos en halv miljon sverigefinländare?

Paavo Vallius
Riksdagsledamot (s)
Kulturutskottet
Nordiska rådet

Sinikka Bohlin
Riksdagsledamot (s)
Miljö- och jordbruksutskottet
Nordiska rådet

Raimo Pärssinen
Riksdagsledamot (s)
Lagutskottet

Barbro Hietala Nordlund
Riksdagsledamot (s)
Konstitutionsutskottet

Elina Linna
Riksdagsledamot (v)
Socialutskottet
Nordiska rådet

Siv Holma
Riksdagsledamot (v)
finansutskottet

Heli Berg
Riksdagsledamot (fp)
Försvarsutskottet
Nordiska rådet

Nina Lundström
Riksdagsledamot (fp)
Bostadsutskottet

Erling Wälivaara
Riksdagsledamot (kd)
Försvarsutskottet

--------------------------------------

Vari ligger faran att publicera detta?

Det är faktiskt bara Andorra, Portugal och Island i Europa som är helt enspråkiga, alla andra länder har språkminoriteter – även Sverige. Men både inom massmedier och inom politik och akademin försöker man tiga ihjäl oss, eller vränger verklighetsbilden genom att påstå att till exempel om det finns finska institutioner (som lär ut språket som främmande språk) då behövs inte någon forskning om Sverigefinländarnas flerhundraåriga kultur, historia och språk i Sverige.

Att blanda ihop dessa är som att blanda ihop matte och ekonomi och pasta att det är samma sak. Se gärna vad jag har skrivit om detta tidigare här på Sourze under “Sveriges vita negrer”.

Nu är det i alla fall så att vi kommer inte att ge oss. Sverige har ratifierat Europarådets konvention och får nu lov att leva efter det, eller öppet säga att man inte tänker följa konventionen och då får man ta konsekvenserna, till exempel en uteslutning. Men det är inte längre på den nivån att tidningar och politiker kan tycka om detta, det finns faktiskt lagar som styr det hela. Och vi är beredda.

Slutligen vore det kul att veta vad det är som är så skrämmande med oss? Är det själva faktum att tvåspråkighet är bra och möjligt – och genom att ha ett annat språk hamnar enspråkiga i skuggan? Kan det vara bara vanlig jante som styr politiken här?