 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Petra Pantzar
publicerad 3 jun 2012 kl. 06.00:
Foto: flickr/banspy (BY CC 2.0)
Förstagångsförbrytare kan slippa fängelse
Ett nytt förslag gör gällande att förstagångsförbrytare som döms till ett års fängelse eller mindre, kan slippa sitta i fängelse.
Ett nytt förslag gör gällande att förstagångsförbrytare som döms till ett års fängelse eller mindre, kan slippa sitta i fängelse. Detta upprör många. Det innebär att människor som begår brott så som misshandel och övergrepp på barn och vuxna, kvinnofridskränkning, rattfylleri och andra kriminella handlingar, kan vandra fritt omkring i samhället och fortsätta sin brottsliga bana.
Om förslaget går igenom kan det få följden att många utsatta offer väljer att inte anmäla. Vad ger detta för signaler till barn och unga som utsätts för olagliga gärningar? Att det de varit med om är så pass lindrigt att samhället och vuxenvärlden väljer att inte reagera? Att lite skit får man tåla? En sak kan man vara nästan alldeles säker på när det handlar om misshandel av barn och kvinnor; de anmäler oftast inte den som behandlar dem felaktigt första gången (eller andra, eller tionde) och därför är förövaren väldigt sällan i realiteten en förstagångsförbrytare. Då betyder det att förslaget riktar sig till fel målgrupp!
Jag predikar inte hårdare straff, men en tid bakom galler är en markering och ger också brottsoffren ett litet andrum. Inte kan man låta bli att ställa sig frågan om platsbristen inom kriminalvårdsanstalterna kan vara den egentliga orsaken bakom det här förslaget. Det framgår också av ett uttalande som Fredrik Wersäll, utredare för regeringen och hovrättspresident, gör i tidningen Aftonbladet den 1 juni 2012, där han säger att förslaget förväntas minska kostnaderna för kriminalvården. Vem eller vilka är det då som får betala för de politiska beslut som leder till att platsbristen uppstår? Det kan man ju fundera över.
Kanske vore det rimligare att lösa platsbristen genom att låta dömda brottslingar med omfattande psykiatriska diagnoser och stort vårdbehov hamna på rätt ställe, och inte i fängelse. Ibland måste man också inse att effektiviseringar och minskade kostnader inte alltid går att tillämpa överallt. Människor måste få kosta!
|
