 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Joakim Steneberg
publicerad 5 jan 2007 kl. 12.58:
Extremfeminism som politisk pornografi del I
Vilka dunkla krafter är det som underhåller den dominerande extremfeminismen i media och politik? Att "mannen förtrycker kvinnan" är inte ett uttömmande svar på frågan!
Del I
Vad är det, som förmår radikal- eller extremfeminismen att generellt och närmast totalt nedvärdera eller skuldbelägga mannen? Kvinnlig självbevarelsedrift anser de kanske själva? En högst tveksam metod för att få fram "mindre förtryckande män"! Något som också vissa feminister helt kallt insett, de som tvärtom verkar vilja få fram fler fysiska "bevis" för sina förtryckarteorier! Feminister som också insett medias behov av sexrelaterade syndabockar.
Eftersom det är det manliga könet de utmanar, samtidigt som de framhäver det kvinnliga, eller snarare "det feministiska könet", skulle ju provokationer mot mannen teoretiskt kunna emanera ur krafter som ligger själva könsdriften nära! De som bäst borde kunna svara på om en sådan teori har någon grad av sanningshalt eller ej, är möjligen extremfeministerna själva. Men då nu dessa knappast diskuterar annat än på sina egna villkor, är risken stor att teorin får förbli icke motbevisad!
Pornografin har ofta blivit omtvistad och förkastad. Feminister försöker ständigt inpränta i oss, att det förkastliga med porr och sexköp är "den manliga skulden", och för denna rätt ensidiga uppfattning har de fått gehör! Liksom när det gäller såväl allmänna attityder som juridiska lagar, så är det nämligen inte främst de båda könens jämställdhet som är vägledande i könsdebatt och -politik, utan det är det feministiska jäntgnället! Att gnälla och klaga på män är en uråldrig och kanske nödvändig kvinnlig metod för att få jobbet utfört (som betalning för hennes hushållsnära, eller ännu närmre tjänster), men idag används det offentliga gnället tvärtom, för att hävda att det ur jobbet (och tjänsterna) uppstått "ett förtryckande patriarkat".
Trots allt så fortsätter förstås fenomen som den traditionella pornografin att existera, inte minst, utan snarare mest, genom kvinnlig medverkan. Det förkastliga med porr anses ändå vara, att män tittar på det som kvinnor gör, vilket dessa gör med syftet att män skall titta på det. Som förkastligt betecknas också vad de agerande männen gör tillsammans med de agerande kvinnorna. Vad kvinnan gör anklagas mannen för, av de "porr-nitiskt koketta", oavsett vad hon fått ut av det hela i sex eller pengar. (Han räknas som bekant aldrig som "drabbad" eller "utnyttjad", helt enligt överordnade jämställdhetsnormer.)
Men när kvinnor tittar på porr, så förändras med viss nödvändighet bedömningen! Eftersom kvinnor numera anses stå för mer moraliskt riktiga beslut, i alla fall jämfört med männen, så blir det som kvinnor tittar på i porrsammanhang mera godtagbart. Annars hade ju inte kvinnorna tittat på det! Eftersom de "inte är sådana", (fast de tydligen är det) måste helt enkelt moralgränsen flytta på sig. Bedömningen av porr som även kvinnor tittar på kan därför bli mer försiktig, t.o.m. benämnd som "porr på kvinnors villkor" (inte "även på kvinnors villkor", dvs. på båda könens villkor, för så jämställt blir det nog aldrig). Denna mer toleranta bedömning kan då gälla både för tittarna och för de agerande.
Men 100% acceptabel blir pornografin tydligen först om man fullständigt utesluter män både från agerandet och tittandet! Då har man uppnått en sådan grad av "anständig pornografi", att den t.o.m. platsar i DN! I en flera sidor lång artikel i deras helgbilaga (feb -02), intervjuades sålunda en lesbisk regissör om sin lesbiska/pornografiska film. Vilken, får man väl förutsätta, skildrade "obesudlad, varm, generös, kvinnlig, enkönad jämställdhetssex". Som någon slags "konsekvens" av detta var därmed åtminstone den första biografföreställningen förbehållen enbart lesbiska kvinnor, enligt DN! Det var väl därför det heller inte förekom några direkta sex- eller nakenbilder i artikeln, så att tidningens manliga läsare med sin snuskiga fantasi inte skulle kunna föregripa en obesudlad lesbisk filmföreställning. Och sen är ju DN inte Uppsala Domkyrka heller! (Med fotoutställningen "Ecce Homo" och en helt naken Jesus bland homosexuella män för några år sedan.)
DN är den svenska feminismens främsta megafon. Sedan lång tid tillbaka gäller, att man inte kan öppna sitt av deras telefonförsäljare påtvingade gratisexemplar utan att mötas av tidningens könsexhibitionism, där nästan allt i livet kan omskrivas i feministiska termer. Vare sig det nu gäller (autentiska exempel från tidningen!) bilar, folkdans, boxning, rökning, jakt, TV:ns fjärrkontroll osv. osv. (Man väntar nu bara på DN-feministdomen över frimärkssamlandet. Går det inte att få fram något om "grabbighet" eller åtminstone "gubbighet" i denna mansdominerade hobby och hur den stänger ute kvinnorna?)
Man behöver inte köpa och läsa kvällstidningar heller, men de ständigt påträngande och mot män sexistiskt upphetsade löpsedlarna för Aftonblahadet & X- pressen (en f d tidning) kommer ju ingen undan! Även om det kanske lugnat ner sig lite efter valets Fi-asko.
SVT kör flitigt sina jämställdhetsklichéer i Aktuellt, och sina feministmonologer i s k debatt- m.fl. program. Sådant kan dyka upp var som helst, när som helst, även sådär lite halvdiskret i barnprogrammen (vuxentransvestitism bl.a.) Om man analyserar allt detta tillsammans med mängden av andra smygfeministiska påhopp, som män idag tvingas möta OCH bemöta överallt och i alla möjliga sammanhang, plus det som vi själva i rollen av lättlockat(?) manskön inför allt kvinnligt luras(!) att ta till oss, kan slutsatsen bara bli följande: Den massiva feministpropagandan i media och politik, åtminstone den sexistiska, anstötliga extremfeminismen (vilken är den dominerande i vårt land), är en form av pornografi! Ungefär som s.k. "tantsnusk" i kändistidningar, fast mycket värre, mera som mental-verbal hårdporr. Veritabelt feministsnusk, offentligt sanktionerat och statsunderstött!
Enligt feministerna är pornografin alltså ett övergrepp från det manliga könets sida mot det kvinnliga. Även om det är helt frivilligt när vuxna individer av båda könen valt att göra porr, för sin försörjning eller av andra skäl. Men vad är då denna självvalda porr jämfört med feminismens generella angrepp mot hela det manliga könet? Angrepp inte bara för att män t.ex. tar emot det som kvinnor säljer av sex, utan också för allt annat som påstås drabba blott kvinnor, och där skulden uteslutande förläggs till männen! Vad är "feminism" såsom den har utvecklats i Sverige genom massmedia, om inte bl.a. just ett sexuellt förtryck mot mannen som kön? Så mycket värre som denna feminism generellt dömer utifrån både överdrivna eller rent lögnaktiga grunder, men själv oftast saknar all form av insikt eller självkritik! Eller var finns t.ex. den öppna diskussionen om kvinnors delaktighet och direkta påverkan på männen?
Själva bakgrunden eller inledningen till porren är stripteasen, vilken betyder att reta/upphetsa genom avklädning, ofta tillsammans med andra stimuli. Det ligger även i själva jämställd-hetsdebattens natur att reta och hetsa upp folk, och allra helst könen mot varandra. Kvinnor mot män, och tvärtom, men även män mot män, och män mot feminister. Och feministerna att hetsa upp sig själva! För det heter väl "jämställd-hetsdebatt"? Det är i alla fall så den s.k. debatten fungerar. Vad för slags "hets", och i vilket syfte kan man i så fall undra!
Den starkaste retningen eller upphetsningen sker naturligtvis när (extrem)feminister spelar ut män och kvinnor mot varandra. Detta sker genom psykologisk striptease, genom att de klär av sig själva och alla oss andra all anständig integritet! Med syftet att visa upp sina egna extrema och uppförstorade idéer om könen, och då uteslutande de mest negativa sidorna i förhållandet mellan oss. Själva meningen är ju just att vi skall reagera, bli ordentligt upphetsade och sedan skämmas ordentligt! Och media står gärna till tjänst. Genom dem sker spridningen sedan decennier tillbaka, och ingen kan undvika den. Vi män och kvinnor blir alltså nästan dagligen påtvingade denna offentliga och sociala exhibitionism, kvinnan som självexploaterat och snarast masochistiskt kön, och där mannen/sadisten hängs ut till beskådande, utan att han tillfrågats. Här visas mannens kön upp med alla de påklistrade, uteslutande dåliga egenskaper som denna (extrem)feminism under lång tid pådyvlat oss män, såsom trolösa, brutala, fantasilösa, känslokalla, egoistiska och patologiskt sexuella könsvarelser, för att göra ett minimalt axplock! Mäns mottankar, försvar och åsikter om allt detta är ju dessutom sedan länge så gott som tabubelagda i media, rentav bannlysta som "kvinnoförtryck" o dyl. Nej här kan man verkligen tala om "på kvinnliga villkor", eller naturligtvis snarare på feministiska!
Och allt detta mediala våldförande på mannen som kön konsumeras alltså inte bara av kvinnor utan även av män, i realiteten beordrade därtill genom den påbjudna s.k. "jämställdheten". Samt, av någon outgrundlig möjligen manlig, arketypisk anledning, så dras tydligen vi män också ständigt till dessa artiklar och program i press och TV, med kvinnan i huvudrollen och med mannen som mer eller mindre passivt objekt. Antingen vi nu, kvinnor som män, njuter av den verbala piskan, eller skäms, förfasas, blir upprörda eller förbannade, åt ena eller andra hållet! Eller blir upphetsade!
Nu kan väl ingen påstå, att män i allmänhet reagerar just sexuellt på allt detta, tvärtom. Förutom förstås de som kan betecknas som masochistiska feminissar, sådana män som tillber aggressiva eller sadistiska kvinnor. Dvs. kvinnor vilka genom kryptisk hänvisning till tidigare kvinnoförtryck försöker dominera, särskilt över män, men faktiskt även över sina medsystrar. Det är ju dessutom välkänt, att män i allmänhet tänder bäst på bilder, medan kvinnor gör det mer på heta ord och stämningar. Och vi talar här trots allt om en alltigenom genusegotrippad extremfeminism, som är helt inriktad på att tillfredsställa sig själv, på det egna könets behov, på sin egen njutning. Det är alltså kvinnornas (vissas) njutning som är målet för denna mediala exhibitionism. Men det mest intressanta är ändå ifall de som hittat på allt det här, om dessa själva tänder sexuellt på allt detta? Eller när de får framföra sitt mansförakt i media, eller när de talibantalar i talartribun med röd prutmun och benexponering inför de församlades eller sitt partis upptända rödstrumpor och toffelhjältar!
Följ den lagom upphetsande fortsättningen med upplösningen i del II!
|
Maria Wetterstrand
