Så här skriver Roger: "Jag hatar Linda Skugge. Men det gör jag av en enda anledning. Nämligen att hon till och med lyckats få mig att bry mig om strunt som inte ens förvaras i gyllene dosor." Tacka f-n för att hon får dig "att bry dig" Roger - det är ju hela meningen med Linda Skugge och liknande skribenter. Genom att hon får folk som Roger att bry sig, ökas lösnummerförsäljningen. Det är ett gammal kvällstidningsknep att reta upp läsarna med en kaxig journalist som byggs upp till hatobjekt under en tid. Skugge är onekligen ett mediefenomen och frågan är bara hur långt hennes liv som retande skribent kommer att hålla.
Fenomenet Linda Skugge är inte någonting nytt. Knepet har använts av medierna sedan tidernas begynnelse. Man behöver bara backa till 80-talet för att minnas retande skribenter som Lasse Anrell, Åsa Mattsson och Tom Hjelte. Dessa tre retade gallfeber på folk på 80-talet, kanske inte med samma typ av skrivämnen som Linda Skugge, men allt de skrev var tillverkad för att reta folk. Fenomenet har inte bara funnits på tidningarnas sidor utan även i högsta grad i våra TV-kanaler. På 80-talet var det Jacob Dahlin som retade alla med sina kaxiga program i vilka han klädde sig i glitterkavajer och stora glasögon och drack multifärgade dryckar och tittade folk rakt i ögonen och retade gallfeber på dem i deras egna vardagsrum. I början på 90-talet var det meningen att Robert Aschberg skulle locka TV-tittarna genom att vara bufflig i programmet "Diskutabelt".
Dessa "mediaretare" tycks alltid omvandlas efter en tid till politisk korrekta figurer. Åra Mattsson har vuxit upp och blivit klok tant medan Anrell har blivit klok gubbe. Hjelte är helt borta sedan lång tid tillbaka men Jacob Dahlin, som tragiskt nog avled i början av 90-talet, hade retat svenska folket så mycket att de började tycka han var rätt så häftig. De tyckte om honom så mycket att han blev förbrukad som "tittarretare". Samma sak gäller i fallet Robert Aschberg som lyckades reta gallfeber på folk, men som ganska snart blev omvandlad till ett slags TV-hjälte genom sina "Ikväll" program.
En annan, Aftonbladets f.d. skribent Anette Kullenberg var menad att vara en skribent som skulle reta folk, men hon lyckades inte med det och blev istället en slags tant som kunde allt om allt - en förstså-sig-påare - en tråkig figur som inte retade folk alls utan som skrev ganska normala artiklar. Man sålde inga lösnummer på hennes namn alls. Sedan hon försvann från Aftonbladets sidor har man inte lyckats hitta en bra sista sidans skribent och det är viktigt att ha en bra sista sidans skribent - fråga vemsomhelst som kan kvällstidningarnas värld. Expressen hade Ulf Nilson ett tag på sista sidan, men han blev också gubbe och började skriva kloka artiklar så man tvingades flytta honom. Då kom Linda Skugge som minst sagt har ökat Expressens lösnummerförsäljning. Med sina radikala och oftast mycket märkliga inlägg lyckas hon nästan alltid reta folk. Och de är det folket som Expressen vill skall köpa tidningen ofta för att se "Å vad har den där jävla korkade bruden skrivit nu?". Expressens ledning blir nöjda, Linda Skugge blir kändis och blir nöjd och läsarna köper blaskorna. That's the name of the game!
Nyligen såg jag en TV-intervju med Linda Skugge. Hon framstod som en ganska normal person. Inga konstigheter och det märktes att hennes radikala åsikter lyste med sin frånvaro under intervjun. Det var den riktiga kvinnan Linda Skugge, mamman, sambon, knegaren m.m. Jag vet inte om Roger Lord såg det programmet, men om han hade gjort det hade han förstått att Linda Skugge på Expressen är som en skådespelare som spelar en roll i en fantasivärld - och vi kan vara överens om att mycket i kvällstidningarna handlar om fantasi. Så länge man inte tar henne alltför mycket på allvar kan man faktiskt stå ut med Linda Skugge. Men en sak kan jag garantera, nämligen att den dagen hon inte retar gallfeber på sådana som Roger Lord kommer att bli hennes sista dag som sista sidans skribent på Expressen.
Man kan på sätt och vis säga samma sak om mig och Sourze: Den dagen folk slutar att reta sig på mina artiklar här blir troligen min sista dag som Sourze-krönikör.
William Butt, Musikproducent, Stockholm
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Johan Åkesson