 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Björn Lundberg
publicerad 3 dec 2009 kl. 11.35:
Paret Lundbergs brygga har nu tagits bort ur annonsen av Skeppsholmens mäklarfirma(Bilden är en skärmdump ur den ursprungliga annonsen)
Expolitiker försökte sälja vår brygga
Jag och min fru satte kaffet i vrångstrupen en fredagskväll i november. Då hittade vi en annons för en obebyggd fastighet på Tyktorpsvägen på Lidingö, där del i vår brygga sades ingå i köpet.
Vi äger en intilliggande fastighet och bryggan, som finns på bild i annonsen för den saluförda obebyggda fastigheten, har tillhört vår fastighet sedan 1930-talet. Det hela är uppföljningen på en historia som handlar om bristande omdöme och maktmissbruk inom Lidingö Stad.
Ägaren till fastigheten som nu är till salu har dock ingen som helst rätt till vår brygga i dagsläget. Visserligen har han framställt en begäran hos kommunen om bildande av en gemensamhetsanläggning. Jag och min fru har dock emotsatt oss en sådan. Vi har skickat en skrivelse till Lidingö Stads Tomt AB, där vi dels redogör för vår ställning, dels informerar Staden om den juridiska gången i den här typen av ärenden.
I skrivelsen förklarar vi att Lidingö Stad inte äger rätt att särbehandla oss i förhållande till övriga bryggägare längs Tyktorpsvägen. Med undantag från två bryggor, som enligt Stadens uppgift har en planstridig belägenhet, har samtliga andra bryggägare längs Tyktorpsvägen, i de fall avtal saknats, erbjudits servitut eller avtal om nyttjanderätt för sina bryggor. Av något outgrundligt skäl erbjuds emellertid inte vi denna möjlighet, utan för vår brygga anger kommunen i sitt uppsägningsbrev endast demontering av bryggan eller gemensamhetsanläggning som alternativ.
Vi har kontaktat mäklarfirman Skeppsholmen, som är ansvarig för försäljningen av den obebyggda fastigheten, och beskrivit situationen. Vi har utgått ifrån att de inte har känt till de rådande omständigheterna, och att de nu snarast tar bort bilderna på vår brygga från annonsen och övrigt försäljningsmaterial. Vidare har Skeppsholmen informerats om att den utlovade byggrättens framtid är oviss då ärendet nu är uppe i Europadomstolen för granskning. I skrivande stund har Skepsholmen tagit bort bilden på bryggan.
Jag och min fru tror att den här historien egentligen börjar redan under år 2002, då två intilliggande fastigheter längs Tyktorpsvägen var till salu. Fastigheterna hade allt sedan fastighetsbildningen i början av 1900-talet samnyttjats med en och samma ägare. Den ena fastigheten, på områdets högsta punkt, rymde en äldre bostadsfastighet. Den andra fastigheten rymde tillfart och garage till fastigheten med bostadshuset. I samband med försäljningen uppgav såväl mäklaren som Lidingö Stad att den obebyggda fastigheten inte skulle få någon byggrätt. Fastigheterna såldes till en före detta kommunpolitiker (M) och välkänd företagare på ön.
Under år 2003 påbörjade den före detta politikern ett omfattande rivnings- och byggnadsarbete. Det gamla bostadshuset eldades upp och ett nytt nästan dubbelt så stort byggdes upp, garaget revs och tillfartsvägen flyttades ut i absolut kant med fastighetsgränsen. Detta är aktiviteter som kräver dispens från strandskyddet, men som Lidingö Stad medvetet bortsåg ifrån.
När det nya bostadshuset på den ena fastigheten var färdigbyggt, vände sig den före detta politikern till Lidingö Stad med en begäran om att få bygga ytterligare ett nytt bostadshus, men nu på den dittills obebyggda fastigheten, som både mäklaren och Lidingö Stad, bara något år tidigare hade meddelat andra intressenter att den inte skulle kunna bebyggas. Då bestämmer sig Lidingö Stad för att börja detaljplanera området Tyktorpsvägen Östra.
Den obebyggda fastigheten som nu är till salu för 8,5 miljoner kronor och som tidigare påstods ha haft del i vår brygga, är resultatet av detaljplaneringen, som både under ärendets gång och sedan den klubbats igenom blivit mycket ifrågasatt. Myndigheter, intresseorganisationer, närboende och grannar har kritiserat planen, eftersom den bland annat strider mot lagen om strandskydd. Dessutom har de närboende och grannar hävdat att det är mycket tveksamt om Lidingö Stad kan sägas ha agerat objektivt i ärendet.
Lidingö Stad gav den före detta politikern långt större rättigheter än vad lagen medger. Han fick tillåtelse att ersätta en 6 kvm stor bod med ett 135 kvm stort bostadshus. För att detta skulle kunna vara möjligt, avstod dessutom kommunen allmäntillgänglig strandskyddad mark till den före detta politikern. Enligt strandskyddslagen kan en bod aldrig ersättas med ett bostadshus, då ändamålet skulle vara ett helt annat.
Jag och min fru har, som sakägare, haft möjlighet att driva ärendet i alla nationella juridiska instanser. Ingen av dem har dock ännu så länge prövat ärendet utifrån lagen om strandskydd. De har heller inte motiverat sina beslut i den omfattning som EU-stadgarna ställer som krav på medlemsländerna. Därför har vi nu vänt oss till EU-domstolen i hopp om att en reell juridisk granskning ska göras. Ingen kommun har rätt att varken positivt eller negativt särbehandla sina medborgare.
|
