Jag sitter och läser tidningen Nära, en bok om det andliga i vår värld, det vill säga spöken, oknytt och människor som ser saker andra inte ser.
Jag själv ser sådana saker då och då, och mannen som ägde huset vi bor i brukar ibland visa sig, eller rättare sagt påkalla min uppmärksamhet genom laddningar i luften. Om jag ändrar i trädgården brukar jag höra honom gruffa och skrattande pratar jag rätt ut i luften till honom.
På min barndomsgård har vi alla möjliga väsen som härjar och det är nog därför jag tycker det är normalt. Farmors pappa är en av dem som tjafsar med familjen där hemma. Han var en elak surgubbe när han levde, och är inte ett dugg bättre idag.
Nåväl, jag märkte att efter att själv ha hälsat på hos Döden blev jag mer mottaglig för andliga saker, och såg mer än normalt. Ni som läst min bok TRE ÄNGLAR vet att jag fick besök av både min döda farmor och mormor när jag skulle föda. De sade inget, bara höll min hand och log.
Undrar om det egentligen var meningen att jag skulle ha stannat i landet bortom? Läkarvetenskapen var det enda som var anledningen till min fortsatta tillvaro i vår värld. Enligt läkaren som pratade med mig vid sista födseln skulle jag varit död och begraven för länge sedan utan läkarnas hjälp och det är jag mer än väl medveten om.
Jag tackar nästan dagligen ödet som lät mig stanna kvar hos min familj, och försöker leva som om varje dag var den sista. För vem vet? Nästa gång kanske övergången till dödsriket inte stoppas.
Anitha Östlund, ordälskande, jobbsökande, fantasirik kvinna på 45
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
