 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Sandra Lundgren
publicerad 13 feb 2005 kl. 16.27:
Ett alldeles eget Lützen, bara hans
..
hon snubblade rakt in
in i hans liv och gjorde huggmärken i smöret
lämnade smulor av kylskåpspoesi
och tomma gröttallrikar
efter sig
kastade pannkakor
på köksskåpen
(fettfläckarna gick aldrig bort)
och rökte i fönstret invirad i en palestinasjal
när sista tunnelbanan
skakade golvet
med fötterna mot marmorn
brukade hon sitta där, dold bakom gardinernas veck
och som ett Lützen i miniatyr
spred sig dimman ut i rummet
han vande sig aldrig vid röken
utan vädrade hysteriskt
varje morgon till ljudet av ettans buss
men han grät när hon försvann
och rev ner de rökluktande gardinerna
strimlade dem till oigenkännlighet
och slängde
men plockade upp några timmar senare
för att han inte kunde, kasta bort
något som påminde
om att vissa stunder
i efterhand, känns kortare än ett andetag
|
