En glömd symbol sitter ensam i hösten I samma takt som löven faller glöms ett öde bort I ljuset från en lykta njuter människor av sitt sällskap, sin ensamhet eller trygghetens varma fingrar I kylans boning dyrkas lyckans troféer framför människoliv Ett bortglömt öde har väl ingen dött av Ingen som betyder har offrats i detta krig
Alexandra Andersson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Minna Jonsson