MEDIA
Artikel av William Butt publicerad 14 mar 2011 kl. 13.13:

Erik Saade och Fredrik Kempe jublar över segern i Melodifestivalen 2011.
Foto:Carl-Johan Söder/SVT

Eric Saade kommer ångra att han ställde upp

"Jag fruktar att lille Eric Saade kommer att gå samma öde tillmötes som Martin Stenmarck gjorde med 'Las Vegas' (Kiev 2005)."
För första gången på 30 år har jag inte följt Melodifestivalen. Jag såg inte några av delfinalerna, men jag såg finalen i lördags och med en suck kan jag redovisa mina åsikter enligt följande:

Bästa låt var Sanne Nielsens bidrag "I'm in Love" och det säger jag inte bara för att min kompis Bobby Ljunggren är en av upphovsmännen. Jag säger det därför att det faktiskt var en bra låt framförd av en av Sveriges bästa sångerskor. Men det är "någonting" med den där Sanna Nielsen - någonting som jag inte kan sätta fingret på. Hon har "allt" men ändå saknar hon "någonting". Hon sjunger som en ängel men verkar inte vilja sälja sig själv. Kanske hon är rädd för jantelagen - vad vet jag? Men jag gillade hennes låt och hon borde ha kommit tvåa, men hon fick ändå en hedersplats.

Sara Vargas låt var fantastisk och med tanke på alla halvkokta feminister vi har här i Sverige förvånar det mig att hon inte fick en högre placering. Hon verkade lite osäker, men det kanske tillhörde låttextens budskap. Jag gillade låten. Klart godkänd. Samma sak gäller för Linda Bengtzing, vars låt var en riktig svensk schlager á la Lasse Holm/Torgny Söderberg på det sena 80-talet. Man kunde nästan tro att de hade skrivit låten! Det var deras stil och texten var nästan som ett plagiat på någon Ingela "Pling"-text från 80 talet. Det enda som gjorde låten modern var charmtrollet Linda Bengtzing som har blivit ett fenomen i Sverige. Här vill jag ta lite credit, eftersom att jag är en av dem som jobbade med Linda innan hennes genombrott. Jag minns hur jag alltid var övertygad om att Linda skulle lyckas stort en vacker dag. Det blev en lång resa för henne - det är bara vi i branschen som vet hur lång och hur krokig Lindas resa varit, men vi har alltid vetat att hon skulle slå igenom. Linda Bengtzing är Sveriges nya Lotta Engberg. Vänta och se... Om 10 år kommer hon att bli programledare i något stort tv-program och hon kommer att bli hundra gånger mer folkkär än vad hon redan är idag.

The Playtones kom som en frisk fläkt i Melodifestival-sammanhang, men låten höll inte. Mer finns inte att säga om den saken. Att det gick åt skogen för Brolle var förväntat... Åtminstone av mig. Man kan inte gå in i Melodifestivalen år 2011 och köra Elvis-stilen. Även om Elvis-stilen låter bra i öronen på gubbar i min ålder är den dessvärre ute. Det är inte vi 40-talister som röstar i Melodifestivalen... sorry men "Bye bye Brolle!"

Nicke Borges rockballad var kanonbra, men en sådan grej kan man definitivt inte skicka till Europa. Men som sagt - det var en bra låt och den kommer att ge honom mycket turnéarbete under sommaren. Samma gäller Swingfly vars rap-låt var rätt så kul, trots att jag inte begriper mig på sådan musik... Är det förresten "musik"? Det var en sak som jag tyckte var lite pinsamt och det var hur sångaren tatuerade Melodifestivalens logotyp på sin arm. Gud så töntigt!

Å så till The Moniker... Enligt Aftonbladets läsare borde det bidraget ha vunnit. Jag håller inte alls med om den saken, men en sak kan jag gissa... Att om The Moniker hade vunnit hade Sverige troligen garanterats en hög placering i Eurovision Song Contest därför att det är en bisarr låt och det är sådana låtar med egendomliga inslag som lyckas i Eurovision. Minns ni Moldaviens bidrag 2005 då sångarens mormor satt och gungade i en gungstol under framförandet? De gick vidare till finalen och fick en hög placering.

Jag tycker att Dannys låt var bäst och han borde ha vunnit, men jag kan gissa att hans skivbolagsfolk är glada att han kom tvåa för det innebär att låten kommer att dra in mer pengar än vinnaren. Traditionellt är det alltid så. Enda undantaget jag kan komma på var 1984 då Herreys "Diggy loo Diggy Ley" vann och sålde i miljontals exemplar. Dock startades året därpå denna trend då Styles "Dover Calais" sopade banan och sålde 100 000 singlar och gjorde hundra gånger större succé än vinnarlåten. Förresten, ett annat undantag var nog Jan Johanssens "Se på Mig" som vann och sålde mest om jag inte minns fel. Danny har etablerat sig som bra artist nu. Passa dig Darin Zanyar!

Och till sist vinnaren: Eric Saade. Jag trycker att det var kul för Lasse Lingman att hans artist vann Melodifestivalen. Lingman har varit doldis i musikbranschen sedan hundra år tillbaka. Han är den som upptäckte några av Sveriges största artister redan när de gick i högstadiet. Några namn: Peter Jöback, Andreas Lundstedt, Lisa Nilsson och många fler. Men jag föreslår att han och Eric Saade njuter av uppmärksamheten nu därför att den här låten, såsom de flesta vinnarlåtar på senare år, kommer tyvärr att floppa i Europafinalen och när Christer Björkman säger att den ska få en bra placering därför att den internationella jurygruppen och det svenska folket var överens snackar han skit. Den juryn består av branschfolk och det är inte branschfolk som röster i Eurovision. De representerar inte smaken av det vanliga folket i Europa. Jag fruktar att lille Eric Saade kommer att gå samma öde tillmötes som Martin Stenmarck gjorde med "Las Vegas" (Kiev 2005). Men han kommer att få massor med fans i Sverige och han är etablerad nu som artist... Men Melodifestivalen? Usch, ni ska få se att han kommer att ångra skiten!

Och för Guds skull - kan någon säga mig vad f-n det var som var så roligt med de där två dårarna som intervjuade artisterna strax före deras framträdanden? Och vad hade Carl Bildt med Melodifestivalen att göra? Är hans kavaj inte lite "förbrukad" vid det här laget?