Energitjuvar – och hur du undviker dem

Ju äldre jag blir, desto mer intolerant blir jag mot energitjuvar. Inte för att jag längre blir så upprörd av deras passivt aggressiva beteenden, utan för att de tar min TID! Inte nog med att man måste deala med energitjuvar i sin bekantskapskrets, på skolan där ens barn går, i kontakten med olika myndigheter och i släkten, man kan råka ut för det svåraste – att råka gifta sig med en. Det rekommenderar jag verkligen inte. Men om du gjort det, använd inte barnen som ursäkt för att stanna i ett sådant äktenskap. Betänk ett ögonblick vad för slags uppväxt de får med en förälder som ständigt bryter ner dem.

Jag har sett folk sugas ut i sådana relationer så de kommit att likna offren i filmen Mumien efter att mumien slurpat i sig dem som en mussla eller käkat dem som en majskolv jag såg filmen i helgen därav ligger liknelserna nära till hands.


Den Oberäkneliga Bomben

Jag börjar med den mest aggressiva av den passivt aggressiv typen: den Oberäkneliga Bomben! Den som 80-90 procent av tiden är trevlig men som, när det kommer till kritan, likt Medusa visar ett fult ansikte som får en att stelna till. De kan fräsa öppet eller ignorera dig nogsamt när du berättar den roliga nyheten, vad som helst bara de kan hålla dig från att fortsätta framåt. Det är individuellt vad som får dem att smälla – det kan bara du som känner dem lära dig, men det brukar sällan vara något specifikt förutom att DU inte ska få ha framgång.

För dessa finns det bara ett tips: Sluta berätta goda nyheter för dem. Låt dem höra dem från annat håll. När de ställer dig mot väggen, vilket de mest troligen gör på grund av den mer öppna aggressivitet de innehar, kan du oskyldigt och lugn säga: "Oj, jag trodde jag berättat!" och byta samtalsämne.

Och för guds skull, bli inte en spegling av deras aggressiva stil. Håll dig lugn.


Sisyfos Hänförarna

Nästa grupp som jag gärna slipper är dem som just "vaknat" och "inser" saker men stannar där: Sisyfos Hänförarna! Missförstå mig rätt nu. Jag är stark anhängare av utveckling på alla plan: svävande bilar? Ja visst! Hjälm som får håret att växa 30centimeter i ett nafs? Ja tack! Utvecklas som person? Ja! World peace? Yes please!

Men när jag märker att dessa personer efter ett tags bekantskap inte går vidare utan upprepar sig som en repig LP-skiva förstår jag att det finns ett snudd på oreparerbart hack i utvecklingens ström för personen ifråga och tack så mycket – men jag vill inte paddla min kanot i ditt trassliga vattendrag. Då hoppar jag hellre frivilligt ner för vattenfallet och undrar på vägen ner om det är djupt nog – men hellre det än att malas till döds mellan deras hänförda käftar vars röst efter ett tag brukar kännas som en slö såg mot hjärnan och du ser dina öron packa ihop och dra.

Eliminera kontakten så mycket du kan med dessa personer – helt om du har möjlighet. Låt dem söka vidare till andra Hänförda. De brukar bli så less på varandra efter ett tag att de fixar hacket och går framåt istället och det är ju alltid trevligt!

Sen har vi:


KappanEfterVinden-Mimaren

Precis som alla passivt aggressiva är de knappast i kulisserna alls utan dominerar hela scenen likt en enorm operasångare som sjungandes blåser iväg all konkurrens med sin enorma pipa, men de ser det inte själva så. Den här gruppen pratar ofta oesig själva som busiga, knasiga, smarta på gränsen till über-smarta och blyga eftersom de anser att ingen ser dem och att de "smälter in i tapeten".

De drar sig definitivt INTE för att sno dina ord och handlingar och framställa det hela inför alla andra som om det är de själva och inte du som gjort/sagt saker och ting. När du konfronterar dem svarar de, oftast med ett litet flin: "Men vad spelar det för roll om det var du eller jag som sa/gjorde det?" varpå du bör fråga: "Men om det inte spelar någon roll, varför säger du inte som det är?"

De här människorna måste man säga åt rakt ut att lägga av. De bryter sällan sitt beteende tyvärr, utan söker snabbt reda på nästa offer att vara spegelbild åt. Men då kommer de att lämna dig ifred.

*

Av någon anledning minns jag just idag massor med situationer där jag råkat ut för personer som ska tvinga fram en respons de redan bestämt att de vill ha av mig. Jag har totalt vägrat – där applåderar jag mig själv.

Är jag själv intolerant? Nej, men jag har lärt mig var det finns situationer där man måste freda sig själv till varje pris för att slippa energitjuvarna. För mig som är rätt fredlig av naturen har detta varit en jobbig process. Kan inte alla bara vara snälla och ta sitt ansvar gentemot sina medmänniskor på sin egen bekostnad?

De enda som bör härda ut och genom allt hjälpa den som agerar på ett negativt vis är dennes föräldrar, psykologer och kuratorer. Alla andra: Sätt ner foten och stoppa energitjuvarna!

Av Jennie Johansson 11 jul 2011 13:34