 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Tove Lifvendahl
publicerad 12 sep 2002 kl. 09.40:
En xenofixerad moderat-subba exploderar
De politiker som vare sig har hjärna eller ryggrad - de måste gå. Annars går jag.
Jag trodde att jag skulle explodera. Uppdrag granskning visade hur politiker sa en sak, när kameran var på, och en annan, när de trodde att kameran var av. På ett sätt tycker jag synd om dem - det måste vara fruktansvärt att konfronteras med inte bara sina egna fördomar eller skeva världsbilder, utan också sina egna taffliga försök att ljuga om vad som har hänt. Respekten från omgivningen försvinner, men självrespekten måste också svikta. För många innebär det kanske en kris.
Det var många känslor som rusade omkring i huvudet under
programmet. Skam över att dela parti med sådana som med sina uttalanden gav uttryck för en människosyn som är fullständigt ofattbar, vanmakt över den vanära som alla politiskt engagerade får en släng av genom sådant här, sorg över alla fördomar som istället för att bemötas sakligt bara späddes på, ilska över att Mona Sahlin vägrade inse att fördomar och främlingsfientlighet kommer som ett brev på posten om integrationspolitiken inte har fungerat, irritation över programredaktionens tendentiösa framställning (men som jävligt väl vet att de går fria ifrån - det fungerar ungefär som häxprocesser "jaså, du ifrågasätter vårt upplägg att välja 17 moderatstugor, 17 sossestugor och 1 vänsterstuga, och att inte redovisa hur du valt ut dem, och att i framställningen bara använda moderaternas logotyper, valfilmer, musik och understryka att det finns ett parti som skiljer ut sig extra även om resultatet för sossarna var ungefär de samma - aha! Då måste det ju betyda att du tar åt dig, du är skyldig. Det var väl det vi visste.").
Främlingsfientlighet finns. Jag möter den hela tiden. Igår fick återigen brev av mannen som kallar mig "xenofixerad
moderat-subba", och av den person som varje vecka skickar brev, och som nu för andra gången önskade att jag skulle få livmodercancer, för, som denne uttryckte det, "så blir Sverige mer demokratiskt".
Hur tacklar man rädslan som finns mot det främmande, det olika? Jag tror att man måste göra två saker: 1. Fundera på varför det har blivit så. 2. Stå upp för en människosyn som respekterar olikheterna.
För det första - varför finns det främlingsfientlighet? Främlingsfientligheten har flera orsaker. Den har dels sina
historiska rötter. När Sverige byggde folkhemmet, handlade det om att skapa trygghet åt alla - mat, boende, arbete och kläder. Men den byggde på en felaktig människosyn - i folkhemmet skulle människor vara lika. Och en människosyn som bygger på att människor ska vara lika, blir jävligt intolerant mot människor som är olika. Följaktligen ägnade man sig också i folkhemmet åt att sortera ut icke önskvärda inslag - som olikheter.
Människor blev under hot och utpressning tvångssteriliserade under ledning av makarna Myrdal (en sådan sak som dyslexi var en anledning till att man förvägrades rätten att föda barn). Dagstidningarna höll tävlingar i att få fram den mest äktsvenska rastypen. Berömda författare som exempelvis Selma Lagerlöf
donerade pengar till rasbiologiska institut. Det här är bara 50 år sedan. Och de partier som var bärande när det gällde att bygga folkhemmet var socialdemokraterna, moderaterna och centern. Jag tror därför inte att det är någon slump att man hittar en rädsla för olikheter mer ofta i de partierna.
Men främlingsfientligheten har också grogrund i en fullständigt misslyckad integrationspolitik. Människor som har kommit till oss från andra länder har blivit hanterade som ett homogent kollektiv av svaga stackare som ska tas omhand - en ganska förnedrande inställning. De människor som jag har träffat som har kommit hit som flyktingar har varit fantastiskt starka - det har varit förutsättningen för att de har överlevt.
Om de människor som kommer hit inte får ordentliga verktyg för att bygga sin framtid här - språket och arbetet - händer det som händer med varje människa som inte tillåts vara människa - hon bryts ner. Nedbrutna människor finns det gott om i Sverige. När de människor som bor här ser det, växer frustrationen.
Några av uttalandena var makabra. Hjärndöda. De var
HALLÅ-FINNS-DET-NÅGON-HEMMA-HÄR??? Några av uttalandena var variationer på några av de fördomar som valsar runt, och som jag hör på varje gymnasieskola. "Invandrare lever bara på bidrag, det är därför de har kommit hit", "Flyktingar vill inte lära sig språket eller jobba". Sanningen bakom de här fördomarna handlar om att flyktingar bryts ner under sin väntetid, får språkundervisning (fast bara fram till första utvisningsbesluteti många kommuner, och inte sällan ganska kackig sådan), är förbjudna att söka arbete under väntetiden (undantagen ges otroligt sällan). Det måste man berätta för dem som har fördomarna om hur det faktiskt är.
För det andra - att stå upp för en människosyn som accepterar och respekterar olikheter. Enklare i teorin än i praktiken. För många i valstugorna var det bekvämare att glida iväg på en våg av förenklingar, fördomar och vansinnigheter, än att våga stå upp för vad de egentligen vill se sig själv tycka.
Men det finns ingen officiell och inofficiell människosyn. Man har bara en. Och den gäller, även efter kontorstid på
kommunkontoret, eller när kameran är av. Fixar man inte det, får man ägna sig åt annat.
Nu har flera personer insett att de ska ägna sig åt annat. Det blev liksom ohållbart att sitta kvar med hedern i behåll. Det är bra att de avgår. Kanske fler ska tänka igenom situationen en gång till.
Jag har fått mail från personer som vill att jag kräver att alla som var med i programmet utesluts. Jag kräver att de själv lämnar partiet och sina uppdrag, de som har uttryckt en människosyn som inte går ihop med moderaternas. De som har uttryckt idiotiskt formulerad och med fördomar kryddad kritik över en misslyckad integrationspolitik bör ifrågasätta om han eller hon bör fortsätta ha ett förtroendeuppdrag i vårt parti. Det kräver nämligen att omgivningens förtroende inte är förbrukat. Den uppmaningen går till de 17 moderater som inte stod pall för testet, och jag hoppas att den också kommer att riktas till de 16 sossar, de centerpartister och andra som inte heller gjorde det.
Alla partier måste också rannsaka sig. Fundera om de har varit tillräckligt tydliga, satt upp klara gränser, hållt den intellektuella skärpan klar, markerat ordentligt mot övertramp. Något säger mig att hemläxan inte är gjord. Nu måste den göras.
För annars blir det outhärdligt. Man kan inte säga vad som helst. Partier kan inte rymma allt. De måste betyda en ärlig
innehållsdeklaration. Och de politiker som vare sig har hjärna eller ryggrad - de måste gå. Annars går jag.
|
