I över tre år har jag avstått från både kött och fågel på tallriken. Jag valde att bli åtminstone delvis vegetarian efter att ett otal gånger ha sett bilder på hur djur hanteras i köttindustrin. Det fick mig att må otroligt dåligt och till slut fick det vara nog.
Det var ett enkelt beslut i mitt hjärta men desto svårare att omsätta i verkligheten. Hur skulle jag kunna avsäga mig nygrillad kyckling, skinkmackor och köttfärssås? Men när jag väl tog steget blev jag förvånad över hur lätt det var, och till min stora glädje upptäckte jag att den vegetariska världen inte alls bara består av sallader och grytor gjorda på baljväxter.
Så det är inte helt utan stolthet i rösten som jag svarar "Nej tack, jag är vegetarian" när någon erbjuder mig kött.
Mina moraliska ansträngningar slutar inte vid kött- och fågelbojkotten. När jag ska köpa fisk är det noga att det inte blir en sort som är rödlistad på Världsnaturfondens lista över utrotningshotade arter. Det serveras därför varken torsk eller hälleflundra hemma på middagsbordet.
Försöken att leva "rätt" fortsätter även förbi kostcirkeln. Jag köper ekologiska varor så fort det finns tillfälle och sorterar snällt soporna, metall i en påse och hårdplast i en annan. Vi har medvetet valt bort egen bil och tuffar istället runt med hjälp av ett bilkollektiv.
Att bära skinnjacka eller päls är något jag inte ens skulle drömma om och jag kastar hatiska blickar på alla "fina damer" som trippar omkring i minkpälsar och rävkragar.
Naturvårdsverket har under vintern fört en kampanj som manar till eftertänksamhet angående växthuseffekten. "Växthuseffekten påverkar dig, hur påverkar du den?". Inte så mycket, intalar jag mig själv och väljer pumpflaska när jag ska köpa hårspray.
Kort sagt, jag är ganska duktig.
Men jag lever inte alltid som jag lär. Jag vet att jag är långt ifrån perfekt och "syndar" på många plan. Ibland utövar jag nog till och med vad många säkert skulle kalla för dubbelmoral.
För samtidigt som jag avsagt mig kött och fågel äter jag både fisk och skaldjur, och gillar dessutom ett ägg på mackan någon gång då och då. Mina Puma-skor är av skinn som en gång satt på en glad ko, kanske samma ko vars kött jag ratar i köttdisken. Kattmaten jag köper till mina katter innehåller i allra högsta grad kött (katterna gillar inte wokade grönsaker) och jag åt kyckling på flygplanet mellan Vietnam och Laos i höstas för jag var hungrig och det var det enda som serverades.
Det pågår ständigt kampanjer som skall mana till miljömedveten eftertanke. När jag tittar närmare på Naturvårdverkets lista över vad man kan göra för att minska koldioxidutsläppen, som delvis orsakar växthuseffekten, inser jag hur lite jag faktiskt gör.
Vi har en kran hemma som läcker, våra gamla fönster drar så elementen går på högvarv och jag kommer inte ihåg när vi frostade av frysen senast. Bara för att nämna några saker. Det är alla egentligen ganska enkla åtgärder, men som vi inte ens är i närheten av att följa.
Så hur kan jag fördöma ett leverne och samtidigt ha så mycket att fundera på själv? Är inte det att kasta sten i glashus eller rent av dubbelmoral?
Visst är det en form av dubbelmoral, för vad kan man annars kalla det att jag inte äter kött på grund av hur djuren hanteras men samtidigt har gympaskor gjorda i skinn? Eller att jag tycker människor är lata som åker bil till jobbet men inte ens fixar en läckande kran hemma.
Jag skulle kunna försvara mig med att det är bättre att göra lite än inget alls, men det håller inte i längden. Jag vill inte höra till den skaran som försvarar ren lathet med handlingar som egentligen borde vara självklara. Därför ska jag idag ringa rörmokaren, titta på hur vi kan täta våra fönster samt frosta av kylen och nästa gång jag köper gympaskor får det bli fuskskinn.
Eva Råberg,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
