LITTERATUR & POESI
Artikel av Anitha Östlund publicerad 14 jan kl. 13.13:

En unik talang DEL 3

"Han skrattade med en hes mörk röst som sände rysningar längs Elizas ryggrad av någon anledning."
Eliza hade till slut hittat en lägenhet som låg högst upp och hade takfönster som släppte in det behövliga dagsljuset. Tavlorna skapades utan alltför mycket energi och till slut gav hon sig själv dispens att göra något annat.

När Harold hade ringt satt hon på flygplatsen på väg till Hawaii på en tvåveckors semester, och hade ingen som helst lust att förklara vart och varför. Därför struntade hon i att svara när det välkända numret återigen dök upp på displayen, även om hon var mycket intresserad av varför polisen kommit hem till Harold. Hade han andra affärer på gång? Var han kanske smartare än hon trodde? Eller?

Eliza skakade på sitt mörka hår som var uppklippt i en snygg page och tände en cigarrett som hon sedan njutningsfullt drog i sig. Den lilla röda väskan som innehöll hennes kläder hade tippat omkull och hon böjde sig ner för att ställa upp den när plötsligt ett par svarta boots inträdde i hennes synfält.

Mannen hade en tjock svart mustasch och Eliza fnittrade till lite när han snurrade på den med sina fingrar. "Hey? My name is Kenny, is it okey if i sit down here?" Han sträckte fram en kraftig valkfylld näve och skakade hennes med stor kraft. "I don´t know anyone here and feel a little bit lonely with my coffe. I come from Texas and i am on my way to a new life in Hawaii." Han skrattade med en hes mörk röst som sände rysningar längs Elizas ryggrad av någon anledning. Hon tänkte på allt hon hört om framfusiga amerikaner och talade bara om vad hon hette och sitt mål.

"Holiday or work?" sade mannen och lutade sig lite närmare. Hon kände åter igen en rysning och undrade om det var av intresse eller obehag. Hur som helst ville hon helst inte ha honom så tätt inpå, och drog sig undan. "Holiday" sade hon kort och kände sig mer och mer trängd. "Sorry, i have to go to the toilet. Maybe we'll see each other on the plane? Goodbye!"

När hon kom in på toaletten och stod i det blåvita ljuset såg hon sig själv i ögonen och sade "Du är faan i mig patetisk! Han ville säkert bara konversera lite. Han hade ju tråkigt! Men mannen hade en konstig inverkan på mig. Konstigt! Det var liksom obehagligt och spännande på en gång."

Bordet var tomt när Eliza kom ut och hon började långsamt gå mot gaten för att sätta sig där och vänta istället. Mannen var spårlöst borta! Hon tittade sig försiktigt omkring, men, inte en skymt!

När planet startade såg hon den mustaschprydde komma gående från gaten och vinkade. Han nickade och log, sedan satte han sig på sin plats som var några steg framför henne. Eliza såg att han vecklade upp en svensk konsttidning och satte drickat hon drack i halsen. Kunde han svenska?

Nåväl, han kanske bara tittade på bilderna tänkte Eliza för att försöka lugna sig själv. Pulsen slog extra hårt och den obehagliga trängda känslan var tillbaka.