 |
Artikel
av Stefan Whilde
publicerad 9 jan 2012 kl. 13.02:
En ton som ljuder vidare
71 sprickor i ett öppet och njutbart språk.
Kjell Westö
Sprickor - Valda texter 1986-2011
Albert Bonniers förlag
Utgivning: Hösten 2011
I Kjell Westö finner vi en synnerligen flitig skriftställare. Sedan debuten med "Tango Orange" från 1986 har han hunnit med en hel del, noga räknat 12 böcker (om jag adderat korrekt), varav en under pseudonymen Anders Hed. Till detta måste man lägga hundratals krönikor och essäer i framförallt finlandssvensk press. Priser har han också belönats med.
Nu samlar han de 71 mest aktuella texterna i "Sprickor". Med sådana här samlingar serveras man ofta en ganska ojämn soppa, men även om kvalitén i "Sprickor" inte håller samma höga klass rakt igenom så håller den hög klass!
Westö är en väldigt underhållande och skicklig skribent. Redan i förordet fylls jag med värme. Sinnena ställs på helspänn. Westö diskuterar journalistens språk. Kärleken till språket. Till kreativiteten. Och han berättar hur han gått tillväga i arbetet med den här boken:
"Det rör sig om ett strängt urval. Jag har haft fasta kolumnistposter - ibland två på en gång - under nästan hela min skrivarbana. Men kolumner, krönikor och samhällskritiska essäer håller sällan för återutgivning. Att kommentera samtiden är att skriva i mörkt vatten, det skrivna sjunker ner i bottenslammet, rostar bort. Bara ibland träffar man en ton som ljuder vidare och vibrerar också långt senare."
Olyckliga omständigheter gör att Westös "Sprickor" når mig ungefär samtidigt som min far dör. Jag öppnar boken i ett sorgearbete och läser texten "Jag, robot" och blir förälskad i den. Det är mitt i prick om dagens människa som klarar av så mycket regler och information just för att hon är... en robot. Eller robotaktig. Maskinell. Och det var på det sättet som sjukvården och samhället i stort behandlade min farsa de senaste tio, tolv åren. Det var så han lät sig bli behandlad. Som en maskin.
Här finns många texter att lyfta fram. "Plötsligt i höstas" om finansmarknaden och de luftslott som vi lever i. Bara att nicka instämmande. Och "Vad blir det kvar av oss?" om modern teknologi. Fotnoten till "Historien om nyckfulla väv" är magnifik. Ja, ni får läsa själva. Det är intressant prosa om Helsingfors, det är möten med människor, det är om mänsklighet, om att vara författare, människa. Vi får till och med reda på hur mycket en finsk själ väger! Och i "Höstspår" blir det kuriosa om frossaren Charlie Parker.
Jag känner igen mig i Westös ungdomliga rockambitioner. Och i mycket annat. Och jag gillar efterordet till "Skadeglädje" om relationen mellan Finland och Sverige och om svenska recensenter. Westö är empatisk men vass. Han skriver lättillgängligt utan att bli ytlig. Språket är jämnt, öppet och njutbart. "Sprickor" känns både aktuell och tidlös. Vemodig, kvick, tänkvärd. Rekommenderas som vinterläsning!
Gå till Whildes bokhörna 
|
