Det är väl antagligen med livet som med ungdomen. När man väl har knäckt koden, är tiden förbi.
Människor över hela vår jord jagar ständigt svaret på frågan om vad som är meningen med livet. Lite grann har det visat sig för mig att de åren man inte haft tid att fundera över denna svåra fråga, är de år som visat sig vara just detsamma, de meningsfulla åren.
Jag satt i väntrummet på vårdcentralen idag och tittade på de andra som också väntade. En liten pojke hade svårt att sitta stilla, ganska vanligt för små pojkar, och mamman satt och spelade Wordfeud på sin mobil. De gånger pojken kom igång så pass mycket att han störde sin mammas spelande, tog hon tag i honom och slet till i hans arm, rätt så rejält. Det var svårt att avgöra om hon var irriterad över att hon fick släppa blicken från sin mobil, eller om hon var irriterad över att han inte kunde sitta still.
En annan mamma kommer in med sina två barn och jag kan snabbt höra hur riktigt fantastisk denna mamma är. Hon pratar på ett fantastiskt sätt med sina barn som också är små, och för varje ord hon säger inser jag hur mitt uppe i barnatiden hon är. Det är ljuvligt att se detta samspel när det fungerar som det ska.
Pojken som har den besvärliga mamman (märk väl att det inte står tvärtom) börjar leka med en stor bil som man kan sitta vid. Det finns plats för tre barn i denna stora bil byggd av trä. De andra två barnen ser att det ser kul ut, och går bort till bilen för att leka eftersom det finns plats. Omedelbart visar den ensamma pojken att absolut inte vill att de ska ta plats. Han tar dem i armen och sliter bort dem, och gör ett ljud likt det som hans mamma gjorde när hon blev irriterad.
På denna korta stund i detta väntrum, ser jag så många svar på viktiga frågor. Visserligen är jag 48 år och har därför ett brett register som gör att jag kan ta det till mig. Det var jag däremot inte när jag var i 15-årsåldern och diskade på nätterna. Jag hoppade in när det var kris, och det var och är det fortfarande ofta inom den branschen, vilket gav mig fördelen att kunna tjäna pengar tidigt. Jag kanske borde ha sovit eller något annat, men den lilla lastbil som levererade skolmaten brukade plocka upp mig vid 11-tiden varje dag när de skulle leverera maten. De visste att jag skulle dit och vi hade alltid roliga samtal den lilla bit jag åkte. De visste också om mitt lilla extraknäck och tyckte att det var lite käckt.
En natt när jag var kvar upptäckte jag att ägaren, som nästan aldrig talade till mig utan ofta var berusad och sov på sitt kontor, hade däckat i baren där det var släckt. Jag tyckte synd om honom, och väckte honom och hjälpte honom till kontoret och den fåtölj han oftast sov i. Jag tyckte som 15-åring att det var ett konstigt liv han hade. Ibland såg man att han hade barn och fru, de kom ofta inom och hämtade pengar men det var endast då man såg dem.
Bilden av honom blev den av en man som stack ner handen i fickan och tog upp några sedlar med jämna mellanrum. Jag funderade mycket på hur detta konstiga liv såg ut som mannen levde. En natt när jag var klar, vilket innebar att man var genomblöt från halsen och ner till skorna, hade matrester i håret och luktade vitlök efter att ha sköljt alla fondueskålar - samt att man kände att man verkligen hade ett fullt pass i armarna och bara ville sova - då kom ägaren fram och sa "Det var för jäkla bra gjort inatt". Han stack ner handen i fickan och tog upp några sedlar och sa "Du ska se Angus att en dag kommer du att bli ägare själv till ett sånt här ställe, det är därför jag alltid kallar dig direktören". Jag svarade honom: "Du kan stoppa ner pengarna igen, jag har redan fått betalt, och du om jag får bestämma själv så fortsätter jag nog hellre att diska resten av livet. Vi har jäkligt roligt varje kväll och alla är glada, och jag ska faktiskt bli pappa när jag blir äldre och då vill jag sova hos mina barn och inte på ett kontor."
Jag förstod inte riktigt vad det var jag sa till denne stackars man på grund av min låga ålder, men efter detta var det slut på diskandet och jag förstod inte vad jag hade gjort. Verksamheten bytte snart ägare och livet gick vidare för oss alla. Jag hörde på omvägar att ägaren hade avlidit några dagar efter vårt samtal, hur vet jag inte, men jag minns mycket väl denna tidiga visdom som har följt mig hela livet. Och trots att jag arbetat med allt från detta jobb till målare, fritidsledare, bilskrot, nattportier, billackerare, fartygsmålare, hudsaltare, städare, truckförare, försäljare, gräsklippare på nakenbad, blästrare, kock, butiksbiträde och i tre fall som arbetsledare, så måste jag nog säga att det bästa jobbet jag haft som gav mig både skratt, pengar och känslan av att verkligen vara behövd, var just detta diskjobb.
Underligt hur vi väljer att leva, på så olika vis och med så olika värderingar. Och hela tiden skickar vi signaler till våra barn om vad vi tycker är rätt, inte genom vad vi säger men genom vad vi gör. Mina barn är idag 18 och 20 år, och jag har inte missat en natt.
Jag är lycklig!
Angus Liddell, 47 årig gift tvåbarnsfar med mycket livserfarenhet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
