Väl uppe i lägenheten, innan vi lade oss att sova, ägnade vi katten och hans öde en extra tanke och hoppades att han hade det bra nu. Vi tänkte även lite på hans husse eller matte.
När vi var på väg hem en sen kväll hittade vi en död katt på vår gata. Katten var alldeles svart och var först svår att upptäcka men den tjocka pälsen blänkte till i månskenet och vi tog hastigt ett kliv åt sidan. Sedan såg vi att det var en stackars katt vars kropp låg så stilla, och förmodligen redan var i katthimlen. Katten hade inget halsband. Vi övervägde olika alternativ och kom fram till att katten inte kunde ligga kvar där den låg. Men samtidigt kunde vi inte flytta den för långt, då kanske dess husse eller matte aldrig skulle få reda på vad som hänt. Något ljushuvud föreslog att vi skulle slänga katten i en container, men blev snabbt nertystad. Medan vi stod där och diskuterade kom en granne förbi. Han visste turligt nog vems katt det var. "Vad bra", sade vi och började gå mot vår port medan den gode grannen gick för att meddela de berörda. Väl uppe i lägenheten, innan vi lade oss att sova, ägnade vi katten och hans öde en extra tanke och hoppades att han hade det bra nu. Vi tänkte även lite på hans husse eller matte.
Några dagar senare stötte vi på den gode grannen som hade fått bära bud om det som så ledsamt hade inträffat. Han berättade att kattens husse hade varit alldeles utom sig och han, den gode grannen, hade fått följa med honom mitt i natten och begrava katten i en park en bit därifrån. Husse hade gråtit sig fördärvad och stapplat i säng i gryningen.
Dagen därpå hade han vaknat av att hans katt hade smugit in genom den öppna balkongdörren och lagt sig tillrätta på sin vanliga plats: på husses mage. Det blev en rejäl chock, men en trevlig sådan.
Fast husse har fortfarande lite dåligt samvete för att han har begravt någon annans svarta katt.
Lina Dahlgren,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
